gemene man

I går var det premiär! Spexet Florence intog Gamla Teatern med buller och bång, sprutor och ampuller, kompresser och förband. Ja, det handlar ju förstås om Florence Nightingale.

Jag har inte varit så involverad i repetitionsarbetet i år, så premiären kändes nästan som att gå och se spexet för första gången, som vanlig publik. Visserligen var jag och såg genrepet, och visserligen var jag med och skrev manuset i somras, men så mycket tillförs ju manus under repetitionerna. Premiären gick hur som helst bra, och några i publiken tyckte (som vanligt!) att det här var Blekinge Kårspex bästa spex hittills.

Vill ni läsa om spexet ur en skådespelares synvinkel rekommenderar jag Ann-Sofis blogg. Hon har rapporterat från repetitioner och annat förberedelsearbete.

Spexpremiär innebär också många glada återseenden. En massa gamla spexare från alla håll kommer farande för att se spexet, och hjälpa till där det behövs. Dessutom kommer spexvänner från andra högskolor, dem träffar man inte heller så ofta.

Nu finns det bara två ytterligare tillfällen att se Florence under våren: I kväll 29/4 kl 19 på Gamla Teatern i Ronneby, och nästa lördag 6/5 kl 19 på Konserthusteatern i Karlskrona.

Hur var det nu? Jo, så här.

Det var för ungefär 10 år sedan. Släkten hade gått ut för att äta middag tillsammans, jag minns inte om vi firade något men det behöver det inte ha varit. Det är inte viktigt för handlingen. Vi satt på en restaurang i Köpenhamn med utsikt över Kongens Nytorv. När jag tänker efter var det inte hela släkten, det var nog bara jag, min syster och svåger, mina föräldrar, min farbror och faster och mina två kusiner.

Det var då någon såg dem: "Där är ju dom!" Vilka dom? Jo, den äldre damen - hon såg förresten mycket gammal ut, men samtidigt mycket förnäm och aristokratisk, en östermalmsdam, fast av mer kontinentalt snitt. Och, i hennes sällskap, mannen som såg ut att vara åtskilligt yngre, elegant, i vit kostym och med ett sirligt, servilt sätt. Onekligen ett par man la märke till. Benämningen "Grevinnan och betjänten" låg inte långt borta. Utropet "Där är ju dom!" tarvade nu en förklaring.

Vi fick förklaringen omgående. Några månader innan hade mina föräldrar, min syster och min svåger varit i Lübeck. Där hade de observerat det iögonenfallande paret för första gången. Har man sett "Grevinnan och betjänten", glömmer man dem inte. Vi tyckte alla att det var en märkvärdig händelse, att ett så igenkännbart par skulle dyka upp igen, här vid Kongens Nytorv, samtidigt som vi, av vilka fyra hade sett dem förut. Detta gjorde förstås att paret gjorde ett lika outplånligt intryck på oss som nu såg dem för första gången. Vi relaterade fortsättningsvis till dem som "Grevinnan och betjänten".

Min ena kusin bodde i Oslo vid den här tiden. Ytterligare ett tag senare var hennes föräldrar där och hälsade på. Hon guidade dem runt i staden. I Vigelandsparken såg de nu en mycket gammal aristokratisk dam, och en uppassande herre i vit kostym. Det var Grevinnan och betjänten igen! Ingen av de som såg dem nu hade sett dem första gången, då i Lübeck, men det behövdes inte. De hade sett dem i Köpenhamn, och det var tillräckligt. Nu såg de dem i Oslo.

Vilka var de? Jag förmodar att Grevinnan inte lever längre. Kanske var de amerikanska turister som skulle se så mycket som möjligt av Europa på några månader. Men deras uppenbarelse föreföll höra hemma i en helt annan tid. Kanske var damen verkligen en grevinna. Men var mannen verkligen hennes betjänt? Sanningen om deras identiteter spelar inte så stor roll. Det intressanta är sammanträffandet. Slumpen. Att vi observerade dem på tre olika platser inom förhållandevis kort tid.

Det bevisar ingenting. Världen är liten, bara. Men det visste vi redan. Ändå är det roligt att tänka på ibland. Förresten, är det fler som gjort observationer av "Grevinnan och betjänten"? Hör av er!

I trafiken kan man få uppleva märkliga saker ibland. Som att en bilist stannar mitt på en tätt trafikerad huvudled i rusningstid, utan att där är något övergångsställe eller annat hinder, och orsakar att flera bilister måste stanna och vänta bakom. Varför gör han det? Jo, för att släppa fram ett annat fordon, som står på en sidogata med väjningsplikt och betraktar det hela!

Än en gång, varför gör han det? Jo, för att fordonet på sidogatan är en cykel.

Uppenbarligen finns det bilister som tror att den nya (nåja inte så värst ny nu längre) regeln om att släppa fram väntande fotgängare på övergångsställen, även omfattar väntande cyklister - utanför övergångsställen!

Så där stod vi och stirrade fånigt på varandra (för i det här fallet var det jag som var cyklisten), tills jag vinkade fram bilisten som stod stilla på huvudleden. För mig var det inte första gången det inträffade.

En annan sak är att det finns cyklister som kör mot rött och klipper två övergångar i samma korsning i ett svep. I det fallet var det inte jag som var cyklisten. Det var en känd kulturnämndsordförande i en medelstor sydsvensk småstad.

Nu är det bara några minuter kvar till det som i tisdagens Aftonbladet beskrivs som ett "historiskt ögonblick": klockslaget 01:02:03 just i natt. Något som bara inträffar en gång per sekel. Klockan och datumet blir nämligen då, "enligt engelsk notering", 01:02:03 04/05/06 .

Jag tänker inte hålla mig vaken till då. Själv väntar jag i så fall hellre till den 4 maj. Då kan man nämligen uppleva när klockan blir 06-05-04 03:02:01 . Med svensk notering. Men passa på. Det vara bara i en sekund.