En fråga av vikt
Häromdagen utförde jag en överilad handling. Dagen började precis som vanligt, jag var till och med på gott humör när jag steg ur duschen. Då hände det: Jag gick upp och ställde mig på badrumsvågen! Vad kan det vara som får en vanligtvis genomklok och lagom tjock man i sina bästa år att begå en sådan fadäs? Eller, lagom tjock förresten, det är väl just det saken gäller.
Den där badrumsvågen köptes in för ett par år sedan när det var medlemsrabatt på Konsum. Trots sin smäckra form och genomskinliga glasplatta att stå på är den ett veritabelt elektroniskt vidunder som kan tala om allt av vikt och mer därtill. Fråga mig inte vad man ska ha all dess statistik till, för det begriper jag inte. Jag begriper det mindre och mindre, faktiskt. I början talade den ganska snällt till mig. Nu börjar den dock kännas mer oförskämd. Jag bara väntar på den dag då vågen ber mig stiga av igen, och därefter syrligt påpekar att det bara är tillåtet att väga en person åt gången.
I dag åt jag lunch tillsammans med två vänner, nyblivna hälsofreaks. De har varsin liten anteckningsbok där de nogsamt förtecknar vad de äter under dagen. Jag lekte med tanken - ska jag också....? Nej, nej och nej! Varför skulle jag erkänna för en liten svart bok vad jag stoppar i mig? Det vill jag ju inte ens erkänna för mig själv. Jag vägrar kategoriskt att vidstå att hur mycket jag äter, och hur litet jag motionerar, skulle ha något samband med min vikt.
Men så är det ju det där med vågen. Snart, hemska tanke, visar den kanske 100 kilo! Det går åt det hållet, kan jag säga. Nu är jag ju visserligen lång och ståtlig. På en fest en gång skulle jag tala efter en liten och späd kvinna, som inledde med att säga att "jag är så liten så jag syns bara om jag ställer mig på en stol". När det blev min tur, började jag följaktligen med "jag är så lång så jag syns inte om jag står på en stol". Nåja, min längd till trots har jag inbillat mig att min matchvikt bör ligga på 90 kilo. Den där elaka vågen påstår nu att jag har lika långt ner dit, som jag har upp till 100.
Det finns ju så många dieter och bantningskurer nu för tiden. Finns det någon kur där man kan äta precis så mycket som man gör nu, och motionera precis så litet som man gör nu, och gå ner i vikt? Jag ska försöka i alla fall. Håll utkik i bokhandelsdiskarna - om jag lyckas, får ni snart se den kommande bästsäljaren "Gå ner i vikt med Gemene man-metoden!". Den ges troligen ut direkt i pocket. För viktens skull.
Den där badrumsvågen köptes in för ett par år sedan när det var medlemsrabatt på Konsum. Trots sin smäckra form och genomskinliga glasplatta att stå på är den ett veritabelt elektroniskt vidunder som kan tala om allt av vikt och mer därtill. Fråga mig inte vad man ska ha all dess statistik till, för det begriper jag inte. Jag begriper det mindre och mindre, faktiskt. I början talade den ganska snällt till mig. Nu börjar den dock kännas mer oförskämd. Jag bara väntar på den dag då vågen ber mig stiga av igen, och därefter syrligt påpekar att det bara är tillåtet att väga en person åt gången.
I dag åt jag lunch tillsammans med två vänner, nyblivna hälsofreaks. De har varsin liten anteckningsbok där de nogsamt förtecknar vad de äter under dagen. Jag lekte med tanken - ska jag också....? Nej, nej och nej! Varför skulle jag erkänna för en liten svart bok vad jag stoppar i mig? Det vill jag ju inte ens erkänna för mig själv. Jag vägrar kategoriskt att vidstå att hur mycket jag äter, och hur litet jag motionerar, skulle ha något samband med min vikt.
Men så är det ju det där med vågen. Snart, hemska tanke, visar den kanske 100 kilo! Det går åt det hållet, kan jag säga. Nu är jag ju visserligen lång och ståtlig. På en fest en gång skulle jag tala efter en liten och späd kvinna, som inledde med att säga att "jag är så liten så jag syns bara om jag ställer mig på en stol". När det blev min tur, började jag följaktligen med "jag är så lång så jag syns inte om jag står på en stol". Nåja, min längd till trots har jag inbillat mig att min matchvikt bör ligga på 90 kilo. Den där elaka vågen påstår nu att jag har lika långt ner dit, som jag har upp till 100.
Det finns ju så många dieter och bantningskurer nu för tiden. Finns det någon kur där man kan äta precis så mycket som man gör nu, och motionera precis så litet som man gör nu, och gå ner i vikt? Jag ska försöka i alla fall. Håll utkik i bokhandelsdiskarna - om jag lyckas, får ni snart se den kommande bästsäljaren "Gå ner i vikt med Gemene man-metoden!". Den ges troligen ut direkt i pocket. För viktens skull.
