Tidningarna!
Så kom den då, det nya årets första vardag. Morgonen då varje revyförfattare pallrar sig upp för att med skräckblandad nyfikenhet hämta tidningen som dunsat ner på hallmattan. Vad ska de skriva i år? Tycker de, som vanligt, att vi kunde varit lite mer elaka? (Varför vill journalisterna alltid att vi nyårsrevyer ska vara elaka? Räcker det inte med att vara rolig?) Kommer tidningsartiklarna att hjälpa eller stjälpa biljettförsäljningen till de resterande föreställningarna?
Nu ska det sägas att det inte är några professionella teaterrecensenter som skriver om lokalrevyerna - utom förstås när det gäller revyn i residensstaden, lokaltidningarnas utgivningsort. Övriga revyer bevakas av våra vanliga lokalredaktioner. Och inget ont i det. Deras skribenter har trots allt följt våra revyer i flera år och brukar vara välbalanserade när de beskriver hur revyerna utvecklas. Men därmed blir det inte heller några direkta omdömen om vare sig revynummer eller aktörers prestationer. Det blir mer ett objektivt journalistiskt konstaterande av att revyn finns, vilka som är med och vad de gör. Skulle någon negativ kritik smyga sig in, kan det ibland till och med fungera som ett lockbete på publiken. Som för några år sedan, när vi i revyn hade en sketch som beskrev en presskonferens, där en viss lokalredaktör tyckte sig känna igen sig själv och efteråt skrev att "den där scenen med presskonferensen kunde de ha strukit"!
Efter en annan revypremiär fick vi ordentlig skjuts i marknadsföringen av en insändare där en oppositionspolitiker tyckte att vi hade varit för stygga mot det sittande kommunalrådet!
Nåväl. Här kommer min recension av tidningarnas revyrecensioner: Länets båda sexdagarstidningar har bevakat vår revy väl. De har noterat vilka som är debutanter och vilka som är gamla rävar, och vågar sig också på att ge en del subjektiva omdömen. Båda skribenterna har gjort träffsäkra beskrivningar av revyns innehåll, stämning och budskap, nästan bättre än om vi själva skulle försöka oss på det. De tar också upp det faktum att revyföreningen faktiskt är nystartad, och nu gör sin första revy fast man har en sjuttonårig tradition att bygga på.
I den ena tidningen kom just det som jag befarade: En antydan om att ljudet var dåligt. Jag hade hört ryktas om att lokalredaktören klagat på dåligt ljud i första akten. Som sagt, hur dåliga recensioner som helst kan få motsatt effekt och locka fler att köpa biljetter. Men om folk får läsa att de inte kommer att höra vad som sägs, då kan det avskräcka några från att komma. Nu var det inte så illa, det hördes tydligen bättre i andra akten. Och även om jag inte är någon tekniker, inbillar jag mig att det bara är att skruva på en ratt någonstans så låter det högre.
Sammanfattningsvis: Årets revyrecensioner håller hög klass, man kan dock sakna en liten faktaruta där de ansvariga nämns (som vid kultursidornas recensioner). Vi i revyerna är inte heller rädda för subjektiva, men sakliga, omdömen, det finns ingen anledning att vara snäll heller i en tidningsartikel! På det hela taget är det artiklar som inte kommer att avskräcka de tveksamma från att gå och köpa biljetter till de kommande föreställningarna.
Nu väntar vi med spänning på vad radions recensent ska säga. Domen kommer i P4 någon av de närmaste dagarna...
Nu ska det sägas att det inte är några professionella teaterrecensenter som skriver om lokalrevyerna - utom förstås när det gäller revyn i residensstaden, lokaltidningarnas utgivningsort. Övriga revyer bevakas av våra vanliga lokalredaktioner. Och inget ont i det. Deras skribenter har trots allt följt våra revyer i flera år och brukar vara välbalanserade när de beskriver hur revyerna utvecklas. Men därmed blir det inte heller några direkta omdömen om vare sig revynummer eller aktörers prestationer. Det blir mer ett objektivt journalistiskt konstaterande av att revyn finns, vilka som är med och vad de gör. Skulle någon negativ kritik smyga sig in, kan det ibland till och med fungera som ett lockbete på publiken. Som för några år sedan, när vi i revyn hade en sketch som beskrev en presskonferens, där en viss lokalredaktör tyckte sig känna igen sig själv och efteråt skrev att "den där scenen med presskonferensen kunde de ha strukit"!
Efter en annan revypremiär fick vi ordentlig skjuts i marknadsföringen av en insändare där en oppositionspolitiker tyckte att vi hade varit för stygga mot det sittande kommunalrådet!
Nåväl. Här kommer min recension av tidningarnas revyrecensioner: Länets båda sexdagarstidningar har bevakat vår revy väl. De har noterat vilka som är debutanter och vilka som är gamla rävar, och vågar sig också på att ge en del subjektiva omdömen. Båda skribenterna har gjort träffsäkra beskrivningar av revyns innehåll, stämning och budskap, nästan bättre än om vi själva skulle försöka oss på det. De tar också upp det faktum att revyföreningen faktiskt är nystartad, och nu gör sin första revy fast man har en sjuttonårig tradition att bygga på.
I den ena tidningen kom just det som jag befarade: En antydan om att ljudet var dåligt. Jag hade hört ryktas om att lokalredaktören klagat på dåligt ljud i första akten. Som sagt, hur dåliga recensioner som helst kan få motsatt effekt och locka fler att köpa biljetter. Men om folk får läsa att de inte kommer att höra vad som sägs, då kan det avskräcka några från att komma. Nu var det inte så illa, det hördes tydligen bättre i andra akten. Och även om jag inte är någon tekniker, inbillar jag mig att det bara är att skruva på en ratt någonstans så låter det högre.
Sammanfattningsvis: Årets revyrecensioner håller hög klass, man kan dock sakna en liten faktaruta där de ansvariga nämns (som vid kultursidornas recensioner). Vi i revyerna är inte heller rädda för subjektiva, men sakliga, omdömen, det finns ingen anledning att vara snäll heller i en tidningsartikel! På det hela taget är det artiklar som inte kommer att avskräcka de tveksamma från att gå och köpa biljetter till de kommande föreställningarna.
Nu väntar vi med spänning på vad radions recensent ska säga. Domen kommer i P4 någon av de närmaste dagarna...
