Rätt låt vann!
Det här är väl egentligen ingen musikblogg. (Men vadå? Den handlar ju om så mycket andra olika saker, så varför inte?) Men alla ska ju ha en åsikt om gårdagens stora europamästerskap i sång, så jag vill ju inte vara sämre.
På 1950- och 60-talen var Eurovisionens sångtävling en spegling av den tidens populärmusik. Europas stora schlagerkompositörer tävlade för att få ut sina alster, den vinnande sången plus de populäraste av de övriga erfor evig berömmelse genom att bli översatta till alla de andra västeuropeiska språken och få stor spridning. Den tidens Thomas G:son och Pling Forsman brukade ofta stavas Bobbie Ericson och Åke Gerhard. (Yngve Ormell, som långt senare under pseudonymen Limbo blev limerickmakare och dagsversskribent i Hufvudstadsbladet, skrev 1965 texten till "Kommer vår", som slutade 4:a i den svenska uttagningen.) Eurovisionen var nyckeln för upphovsmännen till att få ut sina sånger i världen, men det var oftast inte artisterna som gjorde utlandskarriär. Artistens insats var slut efter finalen, sedan tog varje lands översättare vid. "Volare", som egentligen heter "Nel blu dipinto di blu", kom bara trea 1958, men blev en av tidernas största europeiska schlagers alla kategorier, och sjöngs in på i princip alla stora språk.
Den tiden är förbi. Nu för tiden är det helhetskoncepten som tävlar. Redan 1974, när ABBA vann med Waterloo, såg man början till något nytt: De var en grupp. Dittills var det nästan bara soloartister eller duor som utsetts att framföra kompositörernas bidrag. Musiken lät som inget annat dittills. Och - framför allt - deras scenutstyrsel och framträdande var det mest spektakulära som hade skådats! Och då hade de ändå ingen telefonröstande tv-publik att blidka, utan bara de olika jurygrupperna. Men det funkade, de vann. Och de gjorde världskarriär, med mer musik i samma stil som Waterloo. Björn och Benny skrev det mesta själva, ibland med hjälp av Stikkan.
Så varför finns det nu en del som blir upprörda när Lordi gör samma sak som ABBA? Satsar på ett ordentligt spektakulärt scenframträdande och genomtänkt image? Och - framför allt - en sång som inte är utstuderat konstruerad för att vinna ESC men är körd utanför schlagerbubblan? Hard Rock Hallelujah representerar visserligen inte de hippaste nutida musikstilarna, men den är en klassisk hårdrockslåt utan några baktankar om att tilltala en ESC-publik. När Lordi väl bestämt sig för att anta YLE:s förfrågan om att ställa upp, gjorde de det helhjärtat utan ironi.
Några ville dra igång en protestkampanj inför finalen: "Rösta på Lordi, så måste de lägga ner ESC sedan om de vinner". Men det var inga proteströster som hjälpte Finland till segern. Så stor uppslutning för att sabotera ESC, i alla Europas länder, och dessutom bland folk som trots allt lägger tre timmar på att titta på sändningen, går inte att uppamma. TV-tittarna måste helt enkelt ha upptäckt samma sak som jag: Lordi är äkta bakom all sin maskering och pyroteknik. De är inga G:sonska låtstrateger som vet exakt hur en "schlager" ska konstrueras för att maximera europeiska röster. De gör riktig musik utan att underskatta tv-tittarna, och de bjuder på en scenshow som slår allt annat med hästlängder. Grattis Finland! Rätt låt vann!
