gemene man

Jag har valt att hyra min bostad. Alltså måste det vara något fel på mig. Troligen är jag ingen riktig svensk heller, enligt Kristina Axén Olin. I akt och mening att utrota sådana som mig, eller åtminstone omöjliggöra vårt fria val av boendeform, genomför regeringen en rad åtgärder för att avskaffa hyresrätten. På annat sätt är det svårt att tolka vad som hänt sedan valet.

Regeringen bedriver ingen bostadspolitik, enligt dem själva. Mats Odell har i Boverkets tidskrift "Planera Bygga Bo" avfärdat tanken på en bostadsminister, med parallellen "varför ska vi ha en särskild bostadsminister? Vi har ju ingen lastbilsminister". Men regeringen genomför en rad beslut som har effekt på bostadsfrågor. Sammantaget får förändringarna konsekvensen att hyresrätten blir än mer missgynnad än förut, och eget boende blir än mer gynnat.

I dag skriver Aftonbladet på ledarplats om regeringens bostadspolitik som havererat. Jag ska inte här upprepa vad som redan står i artikeln. Men den är illustrerad, på ett som vanligt träffande sätt, av Robert Nyberg. "Jag känner själv en som har en bekant som har besökt en hyresrätt!", säger den ena ministern (?) till den andre, utanför den ståtliga porten till något departement (?). Där har vi nog pudelns kärna, som Goethe skulle ha sagt.

Alltför få av "de som bestämmer" bor i hyresrätt. De känner ingen som bor i hyresrätt. Vi som bor i hyresrätt blir "de andra", vi är ett undantag, ett annat slag. En exotisk art. Vi är lätta att glömma bort, och i oss själva ett problem. Enklast, tänker Makthavaren, enklast vore om ingen alls bodde i hyresrätt, förresten känner jag ju ändå ingen som gör det.

Det är så Makthavaren tänker. Men han säger inte så. Han säger att "Hyresrätten är en helt nödvändig form". Men hans handlingar går i rakt motsatt riktning.