gemene man

Just nu (i princip) står jag på en vinglig stol och håller mig krampaktigt fast enbart i en hammare med ena handen och en nätverkskabel med den andra. (Orsaken till detta går att utläsa i ett tidigare inlägg.) Att sätta en hammare i handen på mig är i och för sig ungefär lika utsiktslöst som att ge en kikare till Stevie Wonder, ett preventivmedel till påven, eller en bok till Linda Rosing. Jag har ganska vagt begrepp om hur den ska användas, helt enkelt. Vilket för övrigt gäller för de flesta verktyg. Men jag har hittills lyckats slå i ett antal små stift som håller de små kabelmärlorna av plast på plats, med varierande resultat.

Men poängen är: Det spelar inte så stor roll om det blir snyggt. Det blir helt klart inte fackmannamässigt gjort. Men det fungerar. Och jag har gjort det själv!

Jag slipper snubbla på sladdar över golven. Och jag kan både se på mina bredbands-tv-kanaler och surfa på Internet med högre hastighet, samtidigt. Till slut har jag till och med lyckats få telefonen att fungera igen, så att inte tv:n slocknar när det ringer! Det är inte utan att man känner sig som ett tekniskt snille. Det är en nykommen känsla...