gemene man

Det är jag som är gemene man

Att röja skog

Publicerad 2009-08-30 11:16:29 i Samhälle

Lyssnar som vanligt på Godmorgon, världen!. Panelen är ett av mina favoritinslag. I dag avhandlar de bland annat regeringens förslag om nya beredskapsarbeten för arbetslösa.

Fredrik Reinfeldt gav häromdagen exempel på beredskapsarbeten. Röja skog, sa han. Jag var tvungen att lyssna en gång till, för att vara säker på att jag inte missat någon nyans. Kanske menade han bildligt talat, ungefär som att "röja väg för nästa konjunkturuppgång" eller något. För någon reell skog finns knappast kvar att röja, den blåste väl ner med stormarna Gudrun och Per.

Men han menade bokstavligt. Tanken med de 40 000 beredskapsarbetena är inte att det ska leda till anställning, eller höja kompetensnivån på något sätt. Det sa Reinfeldt uttryckligen. Det ska inte vara avtalsmässiga löner, inte räknas som praktik eller ge några poäng på något sätt.

Per Wirtén i dagens panel sätter huvudet på spiken. De nya krisjobben är en förvaringsplats, en ren sysselsättningsåtgärd för att arbetslösa inte ska sova till klockan 11 på förmiddagen. Det speglar regeringens syn på arbetslösa som några som egentligen är lata och måste tvingas till att aktivera sig.

Häromdagen gick jag in till min handläggare på arbetsförmedlingen på "oannonserat besök". Det gick inte att komma fram till honom per telefon, så jag gick dit i stället. Han hade gott om tid att låta mig komma in och prata en stund, och vi bokade in ett nytt möte veckan som kommer. Jag fick välja vilken tid jag ville, hans dag på torsdag var helt tom.

Jag satte vår mötestid till klockan nio. Man vill ju visa att man inte har problem att stiga upp på morgnarna. Och så här i efterhand känns det skönt. Annars hade han kanske, enligt regeringens direktiv, skickat ut mig för att röja skog...

Korta tankar

Publicerad 2009-08-20 08:07:15 i Allmänt

Sitter på snabbtåget, har därför bara tid till att tänka korta tankar.

Var det Bailey's?
Trots ryktena, visar det sig nu att Daniel Bailey inte testats positivt för doping. Var det kanske bara kaffelikör?

Vad skrattade de åt?
Enligt senaste Forskning & Framsteg, sträcker sig det mänskliga skrattets evolutionära rötter 16 miljoner år bakåt i tiden. Återstår bara att hitta bevis för att Göteborgsvitsen är lika gammal?

Det är min da' i da'

Publicerad 2009-08-13 16:39:53 i Allmänt

I dag är det min dag! Den 13 augusti är de vänsterhäntas dag, så jag delar den med ungefär tio procent av Sveriges befolkning.

Egentligen uppmärksammas vi alldeles för lite. I en värld gjord för högerhänta, måste vi vänsterhänta ofta tänka en extra gång för att saker ska fungera. Det vänjer vi oss vid tidigt i livet. Kanske därför vi är lite smartare. Vi tvingas bli det, helt enkelt.

Det beror som sagt på att världen är gjord för de högerhänta. Världen är dextronormativ. Det betyder bland annat att man liksom förväntas vara högerhänt "tills motsatsen bevisats". Ännu på 1970-talet, innan jag skulle börja lågstadiet, fick jag bevisa min vänsterhänthet för en psykolog. Jag fick skriva, klippa med en sax, tända ett ljus med tändsticka. Jag var alltså sex år, och hade inte fått tända något ljus alls innan, med någon hand.

En del har trots allt hänt sedan dess. Nu behöver man inte längre genomgå några tester hos psykologer. Att vara vänsterhänt är inte längre klassat som något fel. Ett par generationer tidigare hade jag inte fått vara vänsterhänt. Då hade jag tvingats skriva med höger hand, kanske med psykiska problem som följd, förutom det att ingen hade kunnat läsa min handstil.

På Facebook finns en del grupper för vänsterhänta och kring vänsterhänthet. Det finns grupper som "Vänsterhänt" (1 128 medlemmar), "Vänsterhänt? Givetvis!!" (132 medl.), "Vi som äter med gaffeln i höger hand" (247 medlemmar, som alla egentligen är högerhänta men anser det mer rätt att äta med gaffeln i höger. Själv äter jag med gaffeln i vänster hand), "Vänsterhäntas rätt i samhället" (5 medl.), "Vänsterhänta badmintonspelare" (2 medl.) samt "Vi vänsterhänta stackmyror som mer än sällan tränar yoga bredbent" (7 medlemmar). Där finns också "Klubb Vänsterhänderna", som försvarar vänsterhäntas rätt att ibland, och opåpekat, använda höger hand.

Vi vänsterhänta har alltså en egen dag. Vi borde också ha en egen festival den här dagen. En pridefestival för vänsterhänta. Med parad på gatorna (vänster körfält), musik av vänsterhänta kompositörer (Jimi Hendrix, Bob Dylan, Phil Collins, David Bowie, Cole Porter, Beethoven, Michael Stipe, Kurt Cobain), seminarier och försäljning av vänsterhandsprylar. Allt skulle invigas genom bandklippning med vänsterhandssax. Vi skulle utse Årets Vänsterhänt - och kanske också någon Årets Högerhänt, för någon som gjort särskilda insatser för vänsterhäntas situation, även om vederbörande råkats födas med fel hänthet. Vi skulle tillåta oss att vara stolta!

Alltså, du vänsterhänt: Höj din vänsterhand med stolthet! Bryt med dextronormativiteten!

A-kassan ger och tar...

Publicerad 2009-08-13 10:40:47 i Samhälle

"Det är saligare att giva än att taga", eller hur var det? I så fall uppnår min arbetslöshetskassa dubbel salighet, ty de både ger och tar på samma gång.

Nu fick jag ett brev från dem igen. Min första tanke var att det hade med min ansökan om omprövning att göra, men genast insåg jag det orimliga i det. Det har ju faktiskt bara gått fyra veckor sedan jag skickade in min begäran, så ett svar kan inte komma ännu på flera veckor. Man får ha förståelse för att a-kassan har mycket att göra. Nej, det här var ett inbetalningskort. Det gällde en tilläggsavisering för månaden juni.

Jag blev konfunderad. Jag hade ju betalat in min grundavgift för juni, precis som tidigare aviserats. Och jag har ju redan fått ut ersättning för juni månad, eftersom a-kassan enligt tidigare besked beviljat mig ersättning. Så jag ringde till a-kassan.

Hon som jag fick tala med den här gången slog på sitt tangentbord och tittade på sin skärm. Jo, det stämmer, sa hon. Du blev ju arbetslös den 2 juni! - Jaså, sa jag, och tänkte just berätta för henne hur det egentligen låg till. - Ja, så du ska betala full avgift för juni månad, eftersom du fortfarande arbetade den 1 juni! - Så för en enda dag ska jag betala 118 kr extra i avgift? - Ja, så är det, sa hon.

Då berättade jag att min arbetslöshet egentligen hade börjat redan den 23 april, men att jag den dagen fått ett vilseledande besked från a-kassan som gjorde att de lurade mig på en dryg månads ersättning, och att datumet 2 juni egentligen är godtyckligen satt av dem själva. Jag berättade också att det var anledningen till att jag nu skickat in en begäran om omprövning. - Ja, då så, sa hon. Om din omprövning går igenom, och du får ersättning retroaktivt från den 1 maj, kommer avgiften självfallet att regleras i efterhand.

Jag lät mig förstås nöjas med det. Det är lika bra att tala vänligt till a-kassan. Även när de tar 118 kr utöver grundavgift för en dags icke-arbetslöshet på en månad - trots att jag egentligen var arbetslös.

Sommaren '69

Publicerad 2009-08-08 12:45:43 i Dagens dänga

Den här sommaren återupplever vi sommaren 1969. Det är fyrtioårsjubileum av allt som hände då - den första månlandningen, Woodstockfestivalen, PoW Show med Povel Ramel och Wenche Myhre... Inte konstigt att Bryan Adams har tillägnat just Summer of '69 en egen låt.

Just i dag är det dessutom ett speciellt jubileum. I dag för 40 år sedan togs omslagsbilden till Beatles klassiska album Abbey Road. De gick ut till gatan utanför inspelningsstudion, traskade över övergångsstället, och skivan fick namn efter gatan. Först går John i vit kostym, sedan Ringo i svart, därefter Paul barfota och med en cigarett i handen, sist George klädd i jeans. Strax efter övergångsstället står en vit folkvagnsbubbla parkerad.

Jag minns det som om det vore i går... Nej, det är klart att jag inte gör. Jag var bara tre år sommaren '69. Abbey Road-LP:n har jag skaffat på CD, jag äger inte den gamla vinyl-LP:n (det är mitt CD-omslag som är fotograferat nedan). Visst tycker jag att jag minns att jag månlandningen på tv, men det kan lika gärna vara någon av de senare på 70-talet.

Två av mina favoritlåtar med Beatles råkar vara skrivna av George Harrison: Something och Here Comes the Sun. Båda finns på Abbey Road-LP:n. Till Dagens Dänga utser jag inledningsspåret Come Together. Jag lyssnar på skivan särskilt högtidligt i dag, och tittar samtidigt på livekameran som finns uppställd på Abbey Road.

Omslaget till Beatles LP Abbey Road från 1969

Omodeblogg

Publicerad 2009-08-07 11:08:58 i Allmänt

En gammal kompis skrev på sin statusrad i Facebook för ett tag sedan att han hade köpt nya Vans. Jag hade ingen aning om vad det var, men ville förstås inte heller fråga, så jag googlade. Det var tydligen ett slags skor. Av andras initierade kommentarer till statusmeddelandet drog jag slutsatsen att det är ett ganska känt märke.

Inte för mig. Jag känner inte till några märken. Det slog mig att jag nog inte vet vad några av mina skor heter. Varken höger- eller vänsterskon, höll jag på att säga, men riktigt så illa är det inte, att jag bara skulle äga ett par skor. Men nästan. Jag köper ett par skor för att använda, sedan använder jag dem tills de är uppslitna, sedan köper jag nya. Jag bryr mig inte om vad de heter. Be mig räkna upp alla skomärken jag känner till, och jag stannar efter Ecco.

Sak samma med kläder. Jag tycker om att ha en klädhandlare som vet vad jag vill ha. Jag går in och ställer mig på golvet i affären och säger att i dag behöver jag ett par byxor. Och så tar han fram dem åt mig. Huvudsaken är att de har rymliga fickor, sak samma vad byxorna heter.

Det är därför detta inte är någon modeblogg. Sådana finns det redan så många. Min blogg är en omodeblogg.

Torparliv

Publicerad 2009-08-05 00:21:13 i Släkten är bäst

Häng med nu. Under allsångsdelen i lördags (se inlägget med rubriken Bredd i kulturlivet nedan) sjöng Olle Björngreen bland annat Gunde Johanssons Torparvisa. Olle påstod att den skulle ha varit världens första rocklåt, men det är ju en sanning med modifikation. Sant är att Gunde skrev texten och musiken redan 1948 (till sin mors 50-årsdag för övrigt), men rockstuk fick den först av Sven-Ingvars många år senare. Det var de som "döpte om" den till Torparrock.

Om man vill, kan man ta Torparvisa som ett exempel på att humor är kontextbunden. Humor åldras. När referensramarna ändras, försvinner också nyanserna i vad som var roligt. I 1940-talets Sverige visste fortfarande alla (åtminstone alla som levde på och fick sin utkomst av landsbygden, vilket var de flesta) vad en torpare var. Nu har de flesta ett ganska dimmigt begrepp om det. Ett torp är möjligen synonymt med sommarstuga för nutidens svensk.

Nutidens svensk minns från historieböckerna något om att landet förr befolkades av adel, präster, borgare och bönder. Det var allt där fanns. Men dessa var de besuttna, de män som utsåg representanter till riksdagen. Eftersom bönder kommer sist i uppräkningen, tror nutidens svensk att bönderna var lägst på samhällsstegen. Inget kunde vara mera fel. Under bönderna kommer, i ökande usträckning under 1700- och 1800-talen, de obesuttna. Torparna, dagsverkarna, statarna, backstugusittarna, tjänstehjonen, fattighjonen.

Under 1600-talet började torpen växa fram. Det var ett praktiskt sätt för bönderna att få arbetskraft, och ett sätt för de bondsöner som inte kunde räkna med att ärva gården, att ändå få sin utkomst när landets befolkning växte och jorden skulle räcka till fler. Torparen ägde inte någon jord, utan måste fullgöra vissa plikter åt bonden för att få bo kvar. Torpen bröts i ägornas utmarker, ofta på gårdens sämre jord. Så småningom utverkades en praxis där torparrenden skrevs på 49 år eller livstid. Arrendet betalades oftast i form av dagsverken, på tidpunkter som bonden bestämde. Givetvis sammanföll tidpunkterna med den tid då torparen hade behövt arbeta med sitt eget lantbruk, ta vara på sin egen skörd eller vad det kunde vara.

Mina förfäder var sällan några bönder. De var torpare och hade en liten plätt som de själva kunde odla för sitt behov, och utöver det tjäna åt bonden. Bonden utnyttjade varje dagsverke enligt kontraktet, oavsett om det behövdes eller inte. Gå ut och se de stengärdsgårdar som ännu finns kvar och slingar sig till synes planlöst genom skogarna. Många av dem vittnar om dagsverken som bara skulle göras för kontraktets skull.

Men de torpare som tjänade en bonde, hade det trots allt bättre än kronotorparna. Dessa bodde på kronans mark och tjänade en kronans boställsinnehavare - som själva fick behålla allt de kunde få in från sina torpare. Det gjorde att kronotorparnas pålagor blev dubbelt så tunga som andra torpares.

Så sent som den 3 februari år 1900 upprättades ett förnyat arrendekontrakt mellan Vesslarps kronopark och min farfars farfar, kronotorparen Håkan JohnssonGrevatorpet i Applahult, Örkened. Det nya arrendet skulle gälla från den 14 mars 1900 tillsvidare. Torpet utgjordes av 3,50 hektar åker, 1,50 hektar slåtter, 4 hektar betesmark och 0,69 hektar impediment. I penningar räknat var arrendeavgiften 60 kronor, som dock skulle utgöras av "att brukaren efter tillsägelse från vederbörande skogsförvaltning, sjelf eller genom af skogsförvaltningen godkända arbetare, på egen kost och med egna redskap verkställer af honom å kronoparken Vesslarp anvisadt arbete mot ersättning för 1 mansdagsverke under sommarhalfåret med 1 kr 25 öre, samt 1 hjondagsverke med 75 öre."

Som sagts ovan, inföll arbetsdagarna på dagsverket precis när torparen skulle arbeta med sitt eget bruk. Så det blev knappast någon tid över när det var dags för sådd eller skörd.

Allt detta var alla i 1940-talets Sverige fortfarande väl medvetna om. En torpare fick arbeta hårt, dels åt sig själv, dels åt bonden eller kronan för att fullgöra sina plikter. En torpare som ligger på soffan och bara hör hur det blåser i träden är en löjlig figur som man bara kan skratta gott åt. Gunde Johansson baserade sången på en livs levande person som han träffat på i sin lanthandel i Kärvingeborn utanför Grythyttan.

När vi i dag sjunger Torparvisa som allsång, ser många bilden framför sig av den late torparen och tror att torpare är detsamma som latmaskar som ligger på soffan, ungefär som Kronblom. I dag är det väl förresten inte heller särskilt många som läser serien om Kronblom, en annan lat torpare som bråkar med sin svärmor. Den kräver också en närapå utdöd referensram för att man ska uppfatta vad som egentligen är roligt. Humor åldras. Men Torparvisa är ändå fortfarande rolig att sjunga.

Bredd i kulturlivet

Publicerad 2009-08-02 22:01:01 i Från scen och cabaret

AC/DC Jam på Trollslaget, Kvitterplatsen i Ronneby 1/8 2009

I går var jag och hjälpte till på Kvitterplatsen när event- och scenteknikföretaget Audiolux arrangerade en helkväll med underhållning av skilda slag. Kanske lite väl skilda slag...

Nåväl, ingen var tvingad att sitta kvar hela kvällen, om man bortser från oss som ställde upp i arrangörsgänget förstås. Kvällen började hur som helst med allsång under ledning av Olle Björngreen. Han fick fart på den publik som hade kommit redan klockan sju när det hela började. Alla (säger alla, åtminstone sa Olle det) fick någon gång sjunga i mikrofonen... Sedan blev det country med T. Marshall Kane och partycovers med C-G & Blåljus. De sistnämnda deltog tydligen i Talang 2009, om det var någon som såg det programmet.

Mitt jobb, tillsammans med två duktiga tjejer, var att hålla reda i entrén. Det hade inte sålts så många förköpsbiljetter, men vi räknade med att flera skulle köpa biljett i grinden. Vid det här laget, runt 21-snåret, hade vi nästan börjat misströsta. Men nu vällde publiken in, åtminstone jämförelsevis. Partycovers och, framför allt, kvällens avslutande akt med tributbandet AC/DC Jam, skulle visa sig vara aftonens publikdragare. Många kom spontant efter att de hört ljudet ner till restaurangen i Brunnsparken. Andra hade förstås ställt in sig på att skippa allsången och inte komma förrän AC/DC-epigonerna skulle börja spela.

De som kom upp från restaurangen behövde heller inte gå miste om något. Restaurangen var medarrangör och hade servering också på Kvitterplatsen. Publiksiffran rättade som sagt till sig framåt natten, och när AC/DC Jam började spela var stämningen redan på topp. Cirka 200 personer skrålade med i hårdrockshitsen. Jag förmodar åtminstone att det var hits, även om jag personligen inte kan skilja den ena hårdrockslåten från den andra. Framåt ett-tiden var det hela slut och publiken släntrade hemåt nerför backen från Kvitterplatsen.

En del av publiken byttes alltså successivt ut under kvällen, men några utnyttjade maximal valuta för pengarna och stannade hela kvällen. Från allsång med Olle Björngreen till hårdrock med AC/DC Jam - kom inte och säg att det inte finns bredd i Ronnebys kulturliv!

Om

Min profilbild

Gemene man

Revyförfattare med mera. Förtroendevald i Hyresgästföreningen. Inte medlem i något politiskt parti, min blogg är därmed partipolitiskt obunden.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela