Dansbandskampen främjar arbetslinjen
I kväll var det packat på torget i Ronneby. De nyblivna dansbandsmästarna i The Playtones togs emot av en entusiastisk hemmapublik.
Eller, nästan hemma i alla fall. Men många var de Kallingebor som fallit till föga och tagit sig in till centralorten för att hylla sina hjältar. Många Ronnebybor var det också, men kommunfullmäktiges ordförande Nils Ingmar Thorell, som är van att bedöma majoriteter medelst handuppräckning, förkunnade att Kallingeborna för kvällen var flera.
Själv hade jag förstås också tagit mig in till torget. Måste ju se till så att det går rätt till och att killarna blir vederbörligen firade och högtidligt mottagna. De hade dock märkbara problem med att få instrumenten att stämma. Det var tolv minusgrader och en kyla som är så sträng har menlig inverkan på varje sträng. Såväl i piano som på gitarr, kontrabas och steel guitar. Dessutom saknades stativet till virvelkaggen, men det löste sig så småningom och den bejublade hemkomstkonserten kunde börja.
Publiken stod som packade sillar och hoppade för att hålla värmen. Att dansa var inte att tänka på i trängseln. På grund av kylan bestod kvällens spellista bara av tre låtar - givetvis deras största hits från de osannolika veckorna med Dansbandskampen. Fairytale, Dagny och Sofie. Den sistnämnda är deras "vinnarlåt" från finalen, specialskriven till dem av Thomas G:son och Henrik Sethsson.
En baktanke med Dansbandskampen var väl från början att förnya dansbandsmusiken. Att hitta de där banden som skulle lyfta genren till en ny, modern nivå. Sån där dansbandsmusik som Thomas Deutgen inte gillar. Om det var ambitionen från SVT och Baluba, måste man nog säga att de misslyckats. TV-publiken röstar fram band vars själva idé är att låta som förr. Larz Kristerz låter som 1975. Och The Playtones som 1960. Om man bestämmer sig för en tredje säsong, och om utvecklingen fortsätter, kommer nästa vinnare att spela swingmusik à la 1930-tal.
Några har också kritiserat Dansbandskampen för att de mest etablerade banden inte deltar. När inte Lasse Stefanz och Thorleifs är med, kan man inte påstå att man utser Sveriges Bästa Dansband, menar belackarna. Men jag tycker för det första att det blir roligare så här. Och för det andra gör de en insats för statens finanser. Jag menar, nu kommer Kallinges coola killar snart att kunna försörja sig på sin musik, liksom förra årets vinnare i Larz Kristerz. Då säger de upp sig från de jobb de har nu. Då kan någon som nu går arbetslös ta deras plats. Totalt blir det mindre att betala i bidrag, fler som försörjer sig själva.
Stefan Jonasson är lastbilschaufför. En gång i tiden var det lastbilschauffören Elvis Presley som kunde säga upp sig och börja sjunga på heltid. Säkert var det då någon annan som fick hans jobb. Dansbandskampen främjar arbetslinjen.
