gemene man

Det är jag som är gemene man

Den stora njurrusningen

Publicerad 2009-05-29 08:05:06 i Samhälle

Efter tillkännagivandet att Daniel Westling fått en ny njure, har det blivit rusning till donationsregistret. Då infinner sig genast en mängd frågor. Man kan undra varför alla dessa rusare inte anmält sig tidigare? Vad finns det för samband med att den nyopererade är en blivande prins? Tror alla att deras organ nu kommer att hamna i prinsar? Räcker i så fall prinsarna till alla organ?

Pirater mot väderkvarnarna

Publicerad 2009-05-19 23:56:54 i Samhälle

Piratpartisterna gör ofta en poäng av att de är missförstådda av representanter för "gammelmedia" eller "den äldre generationen". De menar att de har förstått något som "de äldre" inte har förstått, och det huvudsakligen genom det faktum att de är unga.

Jag minns själv hur skönt det var att vara ung och veta allt. Eller, ung är jag förstås fortfarande. Men med tiden har jag upptäckt att jag inte vet allt. Det visste jag förmodligen inte då heller.

Men alltså, det här med piratpartisterna, som kämpar mot sina väderkvarnar som de kallar "gammelmedia" och "den äldre generationen". De tror inte att gammelmedia förstår dem. De tror att de själva är ensamma om att veta hur den moderna världen fungerar. De tror att "den äldre generationen" vill inskränka yttrandefriheten, tryckfriheten, meddelarfriheten, den personliga integriteten och alla mänskliga rättigheter. Däri består de väderkvarnar som bara de själva kan se.

Men tänk om det är så att de allra flesta människor är klipskare än piratpartisterna tror? Att alla människor - fortfarande - värnar om de demokratiska ramarna, i vilka ingår yttrandefrihet, tryckfrihet, meddelarfrihet, personlig integritet och mänskliga rättigheter. Men att vi är många som, liksom mig själv, inte begriper varför alla dessa friheter ska behöva  blandas ihop med rätten att begå upphovsrättsbrott.

För tydlighets skull: Jag värnar den personliga integriteten på Internet. Jag är emot FRA-lagen. Jag tycker att det är toppen att kunna köpa musik och film direkt via nätet i filformat, när man så vill. Jag har skaffat Spotify för att kunna leta upp ny musik och provlyssna innan jag eventuellt köper, och tycker det fungerar alldeles utmärkt. Jag tycker till och med att det är okej att kopiera filer för eget bruk. Men samtidigt värnar jag starkt om upphovsrätten. Det är upphovsmannen som avgör distributions- och betalsätt för sina verk. Piratkopierat material ligger på Internet av en enda anledning: För att någon olovligen gjort det tillgängligt där från första början.

Att man blandar ihop yttrandefrihet med brott mot upphovsrätt - det är det jag inte alls förstår. Och då tillhör jag ändå inte "gammelmedia".

Rätt låt vann väl?

Publicerad 2009-05-18 10:37:54 i Samhälle

Jag håller numera Svenska Dagbladet. (Japp, håller. Det heter så. Kar De Mumma gjorde den distinktionen: Man prenumererar på DN, men håller Svenska Dagbladet.) Nåja, det är inget allvarligt, jag har en månads gratis provprenumeration.

Man blir snabbt beroende av att få hem tidningen, särskilt på söndagarna när det inte kommer någon lokaltidning. Men att prenumerera på en Stockholmstidning i landsorten är tålamodsprövande. Ibland är tidningen försenad, ibland kommer den inte alls. Särskilt på söndagarna. I går var det en sån söndag som aldrig riktigt startade, eftersom det inte kom någon tidning på morgonen. Häromdagen hände det också, då fick jag åtminstone en lapp från tidningsbärarna med en ursäkt, och så fick jag två tidningar dagen efter.

Men man kan ju läsa SvD på nätet också. I går kommenterade de förstås Norges vinst i Eurovision Song Contest. Tidningen stod i just det fallet för mångfald inom redaktionen: Dan Backman menade att rätt låt vann, medan Harry Amster tyckte att det var en mesig lala-låt. Så då var det väl så.

Nu kan åtminstone inte de svenska förståsigpåarna längre hävda att det är kört för "västerländsk" musik, och att "östländerna" bara röstar på varandra och därmed alltid kommer att vinna. Nu var det Norge som vann. Visserligen kallade Björn Rosengren dem för den sista Sovjetstaten, och visserligen ställde de upp med en vitryskbördig klassiskt skolad musiker, men det var ändå Norge. Och Island kom tvåa. Och Azerbajdzjan kom trea, med en närapå alltigenom svensk show. Det var väl bara sångerskan som inte hade anknytning till Sverige, så akten hade lika gärna kunnat ställa upp i Melodifestivalen. Fast där hade det förstås åkt ut i första omgången.

Ingen ska heller påstå att ESC är en talangtävling för b-laget i musik. Ronan Keating skrev det danska bidraget, Sir Andrew Lloyd Webber skrev och medverkade i det brittiska. Patricia Kaas sjöng för Frankrike, som i fjor skickade Sébastien Tellier. Utan större framgång på poängtavlan visserligen, men det är inte deras fel.

Nu ska jag gå och träffa min jobbcoach för det första enskilda samtalet. Om jag inte får något jobb, får jag väl satsa på att skriva schlagerbidrag i stället.

Där var det kört ja

Publicerad 2009-05-14 18:12:00 i Allmänt

I dag kom det högaktuella numret av oumbärliga Grönköpings Veckoblad. Där kan man bland annat läsa följande:

Arbetsförmedlingen i Grönköping varnar för att efterfrågan på arbetskraft kommer att vara i det närmaste obefintlig de närmaste åren i yrken som postryttare, hisskonduktör, parmmätare, alkemist, iskarl, blysättare och zeppelinar-maskinist.

Attans osis. Jag som hade kunnat bli en utmärkt hisskonduktör ("-hur går det på jobbet?" "-jo, det är upp och ner"). Nu får jag ändra mina planer.

På ny kula i Estland?

Publicerad 2009-05-13 19:36:05 i Allmänt

När man just har lagt ner sitt gamla företag, börjar man få hem reklam av en helt ny sort. I dag fick jag ett brev som var frankerat med estniskt porto.

Jag tycker bra om Estland, har besökt Tallinn och följt utvecklingen i landet. Men ändå känns det här en smula tveksamt...

"Klara krisen! Starta om med ett estniskt bolag" är rubriken. Bolag Estland OÜ vill "hjälpa" mig att komma igång med egen verksamhet igen, utgående från Estland. "Bolagsskatten är noll procent, så länge pengarna arbetar i bolaget och endast 21 procent när vinsten tas ut!" Dessutom passar det "även för dig med betalningsanmärkningar och skulder till Kronofogden". Och så kommer det: "Diskret handläggning innebär att vi alltid anpassar oss till den diskretionsnivå som kunden önskar".

För 15 000 svenska kronor får man ett startpaket med allt som behövs, inklusive ett "riktigt aktiekapital". Det luktar skumrask redan från början. På något sätt känns det som om själva Estlands rykte blir nedsvärtat av såna här utflaggningsbolag. Det enda jag, som gammal filatelist, sparar av brevet från Estland blir frimärket med motiv av en vikval (kääbusvaal).

Eller har jag fel? Tycker ni att jag ska bli estnisk företagare nu?

Se där - en handläggare

Publicerad 2009-05-12 17:21:52 i Allmänt

I dag fick jag träffa min handläggare på arbetsförmedlingen för första gången. Det kändes bra, han tog sig tid att lyssna på allt mitt babblande. Han hade läst in sig på vem jag var och vad jag kunde, och kunde ge råd om hur jag ska bära mig åt som arbetssökande. Nu känns det som om jag är igång på allvar.

Gårdagens coachträff kändes mer som en lite trevande start. Förhoppningsvis blir det bättre när vi haft våra enskilda coachsamtal nästa vecka. Vi är bara fyra personer i gruppen, så vi kommer väl ganska snart att lära känna varandra. Gruppen är sammansatt utifrån att vi inte konkurrerar om samma jobb, så vi ska kunna tipsa varann om tjänster som passar. Vi får se om alla är kvar i de tolv veckorna, eller om en efter en droppar av efter att ha fått jobb...

Bara egen begravning giltigt skäl

Publicerad 2009-05-09 22:22:57 i Allmänt

På teatern brukar vi köra med att det bara finns ett giltigt skäl för att inte dyka upp på en repetition, och det är begravning. Ens egen. Så är det också för den som får ersättning från a-kassan. Aftonbladet berättar i dag om Tuula som blev av med sin ersättning för att hon åkte till sin mammas begravning.

Jag får förresten se upp. TIdigare har tidningen också rapporterat om Jenz som bloggade om sitt liv som arbetslös. A-kassan betraktade det som att han jobbade, trots att han inte fick något betalt för sin blogg - och sänkte hans ersättning. Därför är det bäst att jag påpekar att jag numer bloggar helt och hållet på min "fritid", och att jag inte får ett öre betalt för det.

Sedan mitt förra inlägg om arbetsförmedlingen har flera kommit fram och frågat mig om jag fått träffa någon handläggare ännu. Nej, men nu har jag fått en kallelse. På tisdag träffar jag honom för första gången. Och redan nu på måndag börjar vi träffas i coachgruppen. Långt före midsommar alltså.

Jag tänker inte missa något av mötena. Man vet ju nu att det är hårda papper för den som uteblir...

En dag på arbetsförmedlingen

Publicerad 2009-05-04 15:00:59 i Allmänt

"En dag på arbetsförmedlingen" är titeln på filmen som Bröderna Marx aldrig gjorde. Fast de borde. Den kunde bli lika galen som de andra filmerna som på svenska ofta fick titlar som började med "En dag på..." (Det sättet att namnge filmerna började med "En dag på kapplöpningarna", som i original heter A Day At the Races.)

Ja, just det. Jag har alltså blivit arbetslös. Jag fick stänga konsultfirman på grund av de bistra tiderna. För en vecka sedan skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. Då fick jag också veta namnet på "min" handläggare, som skulle kontakta mig för ett första möte. Sedan väntade jag i flera dagar...

Men först tillbaka till måndagen för en vecka sedan. Jag gick in genom dörrarna till Arbetsförmedlingen. Och blev stående som ett frågetecken. Där var en rad med arbetsplatser, datorer med ett par stolar framför varje. Alla såg likadana ut, vid en första anblick åtminstone. Jag stod och avvaktade. Ingen personal syntes till, eller rättare sagt, jag vet inte vilka som var personal och vilka som var arbetssökande. En tjej kom in och gick fram till en könummermaskin jag inte uppmärksammat förut. Jag tog könumret efter hennes. Till slut ropades mitt nummer upp av en som satt vid en dator.

Jag fick en massa blanketter och en Internetadress där jag kunde skriva in mina uppgifter för att anmäla mig. Som före detta egen företagare var det särskilda blanketter att fylla i. Och så fick jag som sagt veta vem som var min handläggare. Han skulle höra av sig...

I fredags fick jag ett brev med en kallelse. I dag klockan 13 skulle jag infinna mig på Arbetsförmedlingen igen. Jaha, tänkte jag, nu ska jag äntligen få träffa min handläggare. Så jag fyllde portföljen med alla papper jag förberett. Utskrift av min cv, som jag fyllt i på nätet. Alla blanketterna (jag har inte skickat in dem till a-kassan ännu, ville höra med af först.) i original och kopia. Mina gymnasiebetyg och utbildningsbevis från högskolan, i original och kopia (för säkerhets skull). Intyg från ledarskapskurs. Papper från advokaten som bevisar att jag avvecklat mitt aktiebolag och är arbetslös.

När jag kom dit i dag blev jag lika förvirrad som förra gången. Yttre foajén var full med folk, en kille stod i dörren och spärrade ingången. De hade inte öppnat ännu efter lunch, så klart. När klockan blev 13 gick jag in. Tomt. Jag stod och försökte se vilsen ut igen, tänkte att snart identifierar väl sig någon såsom varande anställd där. Man vill ju inte genera en annan arbetssökande med sina frågor. Efter några minuter gick jag in mot korridorerna och mötte en kille. Jag frågade vart jag skulle gå för att träffa personen som kallat mig, och visade fram brevet. Gå in där, sa han, och pekade på ett konferensrum.

Där satt redan elva andra och väntade. Det visade sig nu att jag inte alls skulle få träffa någon handläggare. Jag hade kallats till en informationsträff om jobbcoachning. I en timme fick vi lyssna på vad coacherna kan hjälpa oss med. Vi skulle få utgöra en grupp som i tolv veckor skulle träffas tillsammans med coacherna och få uppmuntran och bekräftan, utmaningar och motivation. I bästa fall kommer det att fungera ungefär som Robinson, att någon blir "utröstad" varje vecka. Alltså försvinner från gruppen för att de fått ett jobb.

Jag anmälde mig hur som helst till coachingen. Det var oklart när det skulle börja. Vi fick först intrycket att det skulle komma igång om en vecka, men sedan framgick det att starten kanske inte blir förrän efter midsommar.

Lite ironiskt är det ändå. Ett av de sista anbuden vi var med på (tillsammans med ett antal andra företag i vårt nätverk) var just som jobbcoacher till Arbetsförmedlingen. Så jag borde kunna coacha mig själv. I så fall blir det väl en Bröderna Marx-fars på riktigt!

Om

Min profilbild

Gemene man

Revyförfattare med mera. Förtroendevald i Hyresgästföreningen. Inte medlem i något politiskt parti, min blogg är därmed partipolitiskt obunden.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela