Kollkollen, eller Damoffer
Det här blogginlägget har två rubriker. Titel och undertitel, som en hederlig gammal teaterpjäs.
Gudrun Schyman brände 100 000 kronor i sedlar i Visby hamn i går morse. Varför var det just 100 000 kronor, hur hade man kommit fram till det beloppet?
Först ska det än en gång påpekas att pengarna var donerade till just detta ändamål av två män (Tomas Mazetti och Per Eriksson) på reklambyrån Studio Total. Det var de som fastställde summan, som de menade var så mycket som de båda tillsammans tjänar extra per år enbart på grund av att de inte är kvinnor. Under aktionen och i den beledsagande debattartikeln motiverade FI beloppet med att det är så mycket alla Sveriges kvinnor förlorar i löneskillnad per minut.
Men stämmer det? Både Aftonbladets Lögndetektor och SvD:s Faktakollen har testat påståendet och kontrollräknat. Enligt SvD stämmer siffran någorlunda, även om den är något i underkant. Enligt Aftonbladets sätt att räkna är den däremot nio gånger för liten, egentligen borde FI ha bränt upp 900 000 kronor för att det skulle motsvara inkomstskillnaden per minut.
Även faktakollarna måste alltså kollas. Låt dem inte slippa granskning! Eller, som Tage Danielsson (om ett helt annat ämne visserligen) skaldade:
Det kan man kalla
ordning på tingen;
Vi kollar alla
Oss kollar ingen
Så den andra frågan: Var det rätt att bränna sedlar? Ja, ingen annan nyhet från årets Almedalsvecka kommer att kunna konkurrera med det genomslag FI:s aktion fick. Och den publicitet det fick i media världen över har aldrig givits något annat inrikespolitiskt svenskt utspel någonsin. Som sagt, donatorerna skänkte pengarna till just detta ändamål. Det var inte frågan om 100 000 kronor som kunde ha givits till välgörenhet eller arbetslösa eller vilket annat godtyckligt behjärtansvärt ändamål som helst. Hade FI köpt annonser för pengarna hade det knappt räckt till en halvsida i en kvällstidning, som Schyman påpekade. Och spridningen hade i så fall bara blivit en bråkdel.
Så de 100 000 kronorna kunde inte använts bättre för syftet. Men skadade det Gudrun Schymans popularitet?
Svårt att säga. De flesta som kritiserat hennes tilltag, var troligen negativt inställda till henne från början. Men det är möjligt att hon också fått fler emot sig. Själv tycker hon nog i så fall att det uppvägs av att aktionen gett uppmärksamhet åt de inkomstskillnader som finns mellan män och kvinnor. På lång sikt borde det gynna Feministiskt Initiativ. Men på kortare sikt är det kanske så att Gudrun Schyman totalt sett gjort en nettoförlust i anseende. I så fall har hon, som ett damoffer i ett schackparti, offrat sig för den goda saken.
Gudrun Schyman brände 100 000 kronor i sedlar i Visby hamn i går morse. Varför var det just 100 000 kronor, hur hade man kommit fram till det beloppet?
Först ska det än en gång påpekas att pengarna var donerade till just detta ändamål av två män (Tomas Mazetti och Per Eriksson) på reklambyrån Studio Total. Det var de som fastställde summan, som de menade var så mycket som de båda tillsammans tjänar extra per år enbart på grund av att de inte är kvinnor. Under aktionen och i den beledsagande debattartikeln motiverade FI beloppet med att det är så mycket alla Sveriges kvinnor förlorar i löneskillnad per minut.
Men stämmer det? Både Aftonbladets Lögndetektor och SvD:s Faktakollen har testat påståendet och kontrollräknat. Enligt SvD stämmer siffran någorlunda, även om den är något i underkant. Enligt Aftonbladets sätt att räkna är den däremot nio gånger för liten, egentligen borde FI ha bränt upp 900 000 kronor för att det skulle motsvara inkomstskillnaden per minut.
Även faktakollarna måste alltså kollas. Låt dem inte slippa granskning! Eller, som Tage Danielsson (om ett helt annat ämne visserligen) skaldade:
Det kan man kalla
ordning på tingen;
Vi kollar alla
Oss kollar ingen
Så den andra frågan: Var det rätt att bränna sedlar? Ja, ingen annan nyhet från årets Almedalsvecka kommer att kunna konkurrera med det genomslag FI:s aktion fick. Och den publicitet det fick i media världen över har aldrig givits något annat inrikespolitiskt svenskt utspel någonsin. Som sagt, donatorerna skänkte pengarna till just detta ändamål. Det var inte frågan om 100 000 kronor som kunde ha givits till välgörenhet eller arbetslösa eller vilket annat godtyckligt behjärtansvärt ändamål som helst. Hade FI köpt annonser för pengarna hade det knappt räckt till en halvsida i en kvällstidning, som Schyman påpekade. Och spridningen hade i så fall bara blivit en bråkdel.
Så de 100 000 kronorna kunde inte använts bättre för syftet. Men skadade det Gudrun Schymans popularitet?
Svårt att säga. De flesta som kritiserat hennes tilltag, var troligen negativt inställda till henne från början. Men det är möjligt att hon också fått fler emot sig. Själv tycker hon nog i så fall att det uppvägs av att aktionen gett uppmärksamhet åt de inkomstskillnader som finns mellan män och kvinnor. På lång sikt borde det gynna Feministiskt Initiativ. Men på kortare sikt är det kanske så att Gudrun Schyman totalt sett gjort en nettoförlust i anseende. I så fall har hon, som ett damoffer i ett schackparti, offrat sig för den goda saken.
