Blom-Gustaven, 147 år
Den 17 maj är det 147 år sedan som Gustav Persson föddes. Eftersom Gustavs farmor Nilla kallades för Blom-Nillan, dotter som hon var till ryttaren Johan Blomberg vid Södra skånska kavalleriregementet (Skånska dragonregementet), kom han allmänt att kallas för Blom-Gustaven. Gustav växte upp i en expansiv period, inte minst i Örkened där hans föräldrar Per och Ingri var småbrukare. Stenbrotten i socknen blev fler och fler, och alla pojkar kunde räkna med att få arbete i berget direkt efter några års skolgång.
En och en halv miljard år tidigare hade nämligen i just den här trakten glödande magma pressats upp från jordens mantel. Magman hade avkylts och stelnat till det vi i dag kallar för hyperitdiabas, svart diabas. Av tillfällighetens nycker, och tur med senare istider och förkastningar, visade sig just diabasen från Örkened vara synnerligen lämpad för byggnadsverk, monument och gravstenar. Men för Gustav var stenen först och främst ett dagligt arbete. En värdig motståndare att betvinga med slägga och borr, hammare och stampar, kilar och bleck. Och så svartkrut. Örkeneds stenbrott förbrukade på sin tid mer svartkrut än övriga landet tillsammans.
Precis när det nya seklet tog sin början gifte sig Gustav med Sissa, torpardotter från Svanshult. Trots att båda var födda i Örkened träffades de inte på hemmaplan utan i betfälten på Söderslätt där de var och gallrade betor. Efter vigseln på midsommarafton 1900 bosatte sig Gustav och Sissa i ett litet torp i Gisslaboda, inte långt från Gustavs föräldrahem som låg på Hunshults mark. Där bildade de familj. I rask takt föddes döttrarna Anna och Ingrid, och därefter sonen Ernst Emil som dock dog innan han hade fyllt ett år. Den 20 juni 1905 skriver Gustav i sin kassabok "2 kronor till Bengt för skrin till Emil". Bengt var Gustavs bror, som var snickare. Två dagar senare ny utgift, 2,75 för "ringning och grafning". Men nästa år föder Sissa tvillingar. Den ene får heta Ernst och den andre Emil.
Nu började torpet i Gisslaboda bli trångt. År 1908 köpte Gustav för 5 000 kronor den gård i Lönsboda där de sedan skulle komma att bo resten av sina liv. I september samma år hade dottern Thyra tillkommit i familjen. En uppsprättande stenflisa i arbetet i berget kom att beröva Gustav synen på ena ögat. Stenhuggaryrket var inte längre lämpligt för Gustav. Den 15 september 1915 blev han av sockenstämman vald till fjärdingsman, en befattning han innehade till 1933. Jag har här i bloggen tidigare berättat om ett polismöte hemma hos Gustav Persson i Lönsboda.
Efter flytten till Lönsboda föddes sonen Edvin 1911, dottern Elsa 1913 (död 1918), dottern Hilma 1916 och dottern Greta 1920. Gustav blev 1918 invald i Örkeneds kommunalfullmäktige för socialdemokraterna. Han var med och grundade Örkeneds allmänna sjukkassa och förestod denna under flera år. Han anlitades ofta för att förrätta auktioner och upprätta bouppteckningar och arvsskiften. Han tog initiativet till en kooperativ handelsförening i Lönsboda, något som kom till stånd den 15 mars 1920. Han var också en av initiativtagarna till Lönsboda Folkets park, den som i dag är känd som Granada.
Hemmet i utkanten av Lönsboda samhälle blev alltså också expedition för fjärdingsmannaämbetet och för sjukkassan. Där tog Gustav emot sina besökare. Samtidigt skötte hustrun Sissa alla övriga sysslor, inklusive att sköta hönsen som de hade för husbehov, och hela barnaskaran där det nu också ingick två fosterbarn som blivit föräldralösa 1912 när Sissas syster Else dog. Blom-Gustavens hus blev en samlingspunkt för den ökande släkten, alla Blom-Gustavens ättlingar. Gustav sågs ofta lutad över papper på sitt skrivbord. Just det skrivbordet finns nu i min ägo, det kommer snart att få sin plats i vad jag lite skämtsamt kallar "lilla salongen" hemma hos mig. På min vägg hänger väggklockan som Gustav och Sissa fick i lysningspresent år 1900. Att sitta vid det gamla skrivbordet och arbeta är mitt sätt att hedra min gammelmorfar Blom-Gustaven.
