I väntan på Godot
En passande pjäs. För jag förutsätter att han ska spela titelrollen. Alltså Godot, som de två luffarna väntar på, men som aldrig kommer.
En uppföljning: I ett tidigare inlägg här på min blogg rackade jag ner på det undermåliga språket i en broschyr för showen "A Classic Christmas Night", med Liza Minnelli och Carola.
Efter den sista Sverigekonserten, på Scandinavium i onsdags, fick Liza Minnelli åka hem för specialistvård. Men det berodde i mindre grad på språket i broschyren, och i högre grad på hennes uppträdande. Hon vinglade, stapplade, kollapsade och fick avbryta konserten. The show must go on, visserligen, men i det här fallet slutade det med en katastrof. Stjärnfall, helt enkelt.
Som sagt, jag vill inte påstå att det har med broschyren att göra. Men kom ihåg vem som varnade er...
Ett av mina förtroendeuppdrag är ju som styrelseledamot i Hyresgästföreningen Region Småland-Blekinge. I torsdags hade vi regionfullmäktige i Växjö, och gästades då av förbundsordförande Barbro Engman och kanslichef Torborg Wärn. Vi i regionstyrelsen hade förmånen att träffa Barbro och Torborg under några timmar innan. Barbro berättade att man nyligen gjort en undersökning av om svenskarna vet vilken minister i regeringen som har hand om bostadsfrågorna. Av cirka 1000 tillfrågade, visste tre (3) procent att det är Mats Odell. För att vara litet snäll mot Odell, redovisade man också hur många av hans egna kristdemokratiska väljare, som visste vem som är "bostadsminister". Då, som Barbro uttryckte det, "rakade resultatet i höjden till hela fem procent" (min kursivering).
När de tillfrågade fick veta att det är Mats Odell som är ansvarig för bostadspolitiken, sjönk deras förtroende för honom med 70 procent. Grattis, Mats. Se bara upp så att du inte själv blir privatiserad, fortare än du tänkt dig.