Öliv
Nu får vi hjälpas åt, så här kan vi ju inte ha det. Hjälp SCB att hitta de bebodda öarna! Själv kan jag bidra med den första observationen. Enligt mina iakttagelser verkar det som om det bor folk på Trossö.
Nu har jag fått min första kallelse till en jobbintervju! Jag kan inte avslöja vad jobbet gäller, men det är ett jobb jag gärna vill ha. Då är det väl typiskt, att när man så gärna ser fram emot två saker, så inträffar de helt plötsligt - samtidigt.
Jobbintervjun är nämligen på lördag, i Linköping. Samtidigt på lördag, i Nässjö, har vi regionfullmäktige i Hyresgästföreningen. Ett historiskt fullmäktigemöte, eftersom resultatet förväntas bli att regionerna Småland-Blekinge och Öst slås samman till en gemensam Sydostregion. Där skulle jag förstås varit med såsom ledamot av regionstyrelsen. Jag har sett fram emot det. Men jobbintervjun går före. Särskilt eftersom det, som sagt, är ett jobb jag gärna vill ha.
Nu får jag praktisera det som coachen lärt ut (han gjorde det dubbelt, för säkerhets skull). Hur man förbereder sig för en jobbintervju. Det där med att förbereda sig för frågor. Kan bli rena goddag - yxskaft av det.
Så när mina fullmäktigekamrater stiger av tåget i Nässjö på lördag, då sitter jag kvar. Åker till Linköping. De jag berättat för om jobbet, tycker att det skulle passa mig perfekt. Som om det vore en kallelse. En del får en religiös kallelse, att bli präster och predikanter, men det här är inget religiöst. En helt profan kallelse. Till intervju - och kanske till ett nytt jobb!
Jag skriver ju revytexter. Det blir man inte fet på. Förut brukade jag säga att "jag har ett jobb där jag tjänar pengar, och ett annat jobb där jag gör av med dem igen". Det kostar mer än det inbringar, med andra ord. Nu, när jag är emellan anställningar, har jag inte kvar jobbet där jag kunde tjäna pengar. Men lite grann kunde ju trots allt revytextförsäljandet få ge. Så min första dag som arbetssökande ringde jag min a-kassa för att höra hur det låg till.
Jo, det skulle inte vara några problem att behålla min inregistrerade enskilda firma under tiden som jag var arbetssökande. Det skulle inte påverkas av att mitt aktiebolag var nedlagt, var beskedet jag fick. Då. Så tillsammans med min ansökan om bidrag och mina intyg som egen företagare, skickade jag också ett följebrev där jag förklarade hur det låg till, som att min enskilda firma var registrerad för ren hobbyverksamhet utan anknytning till arbetet, och att jag ämnade behålla den registrerad under arbetslösheten, helt enligt de besked jag fått.
Häromdagen fick jag ett brev, där a-kassan bad om "kompletterande uppgifter" i mitt ärende. (Inom parentes sagt tog det dem nära en månad att komma så pass långt, och under tiden har jag förstås ännu inte fått ut ett öre från arbetslöshetsförsäkringen - men jag ska fortfarande betala dem 98 kr i månaden. Det kostar mer än det inbringar, som sagt, även att vara medlem i a-kassan.)
Nu hade a-kassan funnit att jag har en enskild firma, och att jag måste lägga den vilande för att få ut någon ersättning. Dessutom kunde ersättningen inte börja beräknas förrän det datum då den enskilda firman lagts vilande (samt sju dagars karens på det, förstås)!
Inte nog med att jag får byråkratiskt krångel med att lägga firman vilande och sedan så småningom aktivera den igen. En hel månads ersättning har de dessutom lurat mig på. Hade jag fått beskedet från början, hade jag kunnat lägga firman vilande då, och ersättningen hade börjat beräknas för en månad sedan. Nu är det ju så, att den enskilda firman bara högst sporadiskt ger några inkomster, särskilt så här års när det inte drar igång så många revyer. (Däremot är det praktiskt att kunna dra av momsen på utgifter för inkomstens förvärvande även när det gäller revyförfattandet, ni vet, det kostar mer än det inbringar). Så nu kan jag bara hoppas, att a-kassan godkänner att jag retroaktivt la firman vilande första maj. Jag har ju varken haft inkomster eller utgifter i den sedan dess.
Som sagt, att skriva revytexter blir man inte fet på. Detsamma gäller det här a-kasseriet. En tidigare arbetskamrat påpekade häromdagen att jag såg ut att ha gått ner. Mycket riktigt, åtminstone sex kilo har jag tappat sedan jag blev arbetssökande. Rena bantningskuren!