gemene man

Jag kan inte släppa det där som Svenska Dagbladet skrev i går, om att runor ibland inte betydde någonting. Att det var viktigare för runristaren att visa att han behärskade skrivtekniken, än att skriften verkligen hade någon innebörd.

Ungefär som på Twitter, skrev jag igår på Twitter.

Tänk om dessa innehållslösa runor betraktades som sin tids spam? Att de mäktiga stenarna lockade till sig nyfikna läskunniga som tänkte, "där borta är en rest sten! Undrar vad som står på den?" Och så gick de dit och blev besvikna när det visade sig bara vara rappakalja, i bästa fall. Eller ännu värre, bara reklam för Thorfasts pilspetsar eller Holmgers bältesspännen. Ungefär som vi blir besvikna när det ligger ett nytt mejl i inkorgen, och det visar sig bara vara spam som vill informera oss om förekomsten av hårväxtmedel eller undergörande naturpreparat.

Se på norrmännen, så glada de äro. De vifta med flaggorna. Varför göra icke vi som de?

Ungefär så brukar det låta när norrmännen firar sin syttende mai. Några veckor senare brukar det stå sjätte juni i almanackan, men inte beter vi svenskar oss som några norrmän inte.

Nu förstår jag i och för sig inte varför vi hela tiden ska hålla på och jämföra oss med just norrmännen. Varför firar vi inte som danskarna? Det vill säga, inte alls. I går var det Grundlovsdag i Danmark, den gick tämligen obemärkt förbi. Varför firar vi inte som engelsmännen? Någon förresten som på rak arm kan svara på när England har sin nationaldag? (Sankt Görans helgondag den 23 april.)

SVT:s Brysselkorrespondent Rolf Fredriksson har en kommentar om detta, att allmänt flaggviftande och glädjeyra på nationaldagen snarare är undantag än regel bland världens länder. Det vanliga är att det inte händer något alls, näst vanligaste att någon statschef har mottagning eller att någon militärparad genomkorsar huvudstadens gator.

Nationaldagen har pådyvlats oss uppifrån. Själva firar vi hellre på midsommarafton. Då kan vi till och med bete oss riktigt norskt.

För att knyta an till mitt senaste inlägg (se nedan): Prov på verkligt mod visade alla fredsaktivisterna ombord på Ship to Gaza, som bordades av israeliska statspirater tidigt i morse. Bland aktivisterna som tillfångatagits i Israel finns bland andra Henning Mankell, Mehmet Kaplan, Dror Feiler och Victoria Strand. När det gäller två av svenskarna, Mattias Gardell och Edda Manga, är ödet ännu okänt.

Som man sår brukar man få skörda. Israeliska och palestinska medborgare är inte så fasligt olika varandra. I krissituationer förenar sig israelerna och sluter upp bakom sin regering. Och i sin förtvivlan över isoleringen och förnedringen sluter sig palestinierna i Gaza allt starkare upp bakom Hamas. Israels regering sår draksådd.