gemene man

Det närmar sig midsommar. Farlig midsommar. Farlig midsommar, som i Tove Janssons berättelse om mumintrollen.

På midsommaren kan det hända hemska saker. Ett vulkanutbrott kan sätta igång en stor flodvåg som tar allt med sig i sin väg och vattnet stiger så högt så att muminfamiljen måste flytta upp på taket till Muminhuset. Men ett hot kan också innebära en möjlighet, för det kan komma en teater förbiflytande dit mumintrollen kan ta sin tillflykt. Och en teater, får muminfamiljen lära sig när teaterråttan berättar det för dem, är det viktigaste i världen, för där visar man folk hur de kunde vara, och hur de längtar efter att vara fast de inte törs, och hur de är.

Så visst är midsommaren farlig. Men också en möjlighet. På midsommarnatten får vi vara dem vi vill vara. Fast det får vi annars också. Tro inte på den som säger något annat, om den så råkar vara en hemul. Till och med Misan får vara lycklig om hon vill, när hon vill, och allra lyckligast får hon vara när hon får spela teater att hon är så olycklig som hon egentligen är, och i det verkliga livet utanför teatern får hon vara så olycklig som hon vill, när hon vill. Midsommar eller inte.

Egentligen kan man säga att midsommar är ett tillstånd, en känsla. Man kan känna midsommar när som helst. I dag är jag lite midsommar, kan man säga, även om det är mitt i november. Det betyder att man är precis den man vill vara och mår precis som man vill må. Man tar på sig en roll, som på en teater, men alldeles på riktigt.

På den riktiga midsommarafton är det många som vill ta på sig rollen som grodor. Helst små grodor, ju mindre desto bättre. Sångleken ”Små grodorna” sägs ha skapats på slöjdlärarseminariet på Nääs runt år 1900 och har under de senaste decennierna blivit den lek som symboliserar midsommar mest av alla. Övriga sånglekar bleknar bort och förgår, men de små grodorna består. Denna franska militärvisa, som först av engelsmännen fick en hånfull text om grodor och sedan försågs med rörelser av slöjdarna på Nääs, ses alltså nu för tiden som det allra mest typiska av allt för en svensk midsommar.

Min farfar hade en brylling som en gång skrev en dikt som heter Juninatten. Den slutar med de här raderna:

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Ja, bryllingen hette Harry Martinson och fick så småningom Nobelpriset i litteratur.

Nätterna i juni är aldrig farliga, säger Snusmumriken förnuftigt när han i sin eka ror Mumintrollet bort från den flytande teatern. Nej, egentligen är inte juninatt farligare än andra nätter. Vattnet flyter undan till slut. Sommaren ligger lång och full av löften framför Snusmumriken och Mumintrollet, liksom för oss alla, så här års. Nu blir allting bra, tänker Mumintrollet.

Påsken! Tänk vilken helg som ligger framför oss ändå. Fast, ärligt talat, påsken är väl ganska fnuttig i jämförelse med julen. Som en långhelg ungefär. Fredag, lördag, söndag, måndag, poff – så är påsken över. Ingenting mot julen som börjar redan i slutet av november och håller på till tjugondag Knut. (Även om det finns många som tröttnat på julen och kastat ut den redan till nyår.) Tänk om påsken kunde vara lite mer som julen!

All påskmusik som börjar spelas i varenda radiokanal och varje butik runt fastlagssöndagen. Musikkanalerna spelar först en påsklåt i timmen för att sedan successivt öka så att det blir bara påskens glada melodier under veckan före påsk. Artisterna känner sig manade att ge ut ständigt nya inspelningar av de gamla påskklassikerna blandat med några nya poppiga påsklåtar. Några är högtidliga, allvarsmättade, andra mer åt det skämtsamma hållet.

TV frossar i påskfilmer. På påskaftons eftermiddag visar SVT tecknade filmer. Inte med en anka som fotograferar i djungeln utan med – ja inte vet jag vilka tecknade figurer som skulle kunna bli påskens klassiker i stil med Kalle Anka på julafton. Tom och Jerry? Piff och Puff i hönsgården kanske får vara med i alla fall. Påsken handlar ju ändå om ägg.

Äggen, ja. Påskmaten. Inte går den att jämföra med julmaten. Det stora julbordet med alla läckerheter. Nästan som… ett påskbord. Påskskinka och påskmust. I själva verket är maten redan densamma. Plus ägg. Att vi äter ägg just till påsk har sin bakgrund i den katolska fastan. Kött och ägg var förbjuden mat från askonsdagen och fram till och med långfredagen. Men hönorna hade börjat värpa igen efter vintern, så det fanns gott om ägg lagom till påsk.

Tänk om påsken kunde vara lite mer som julen! Några dagar innan klär barn ut sig till lucior och stjärngossar och går runt till äldre släktingar och tigger godis… Ja, det är ju förresten precis som påskkärringarna på skärtorsdagen. Men nu för tiden är det väl bara på halloween som barn klär ut sig och tigger godis. Skärtorsdagens påskkärringar hänger hur som helst ihop med att häxorna hade extra stor kraft just den dagen. Trodde man, alltså. Men för att vara på den säkra sidan gömde man undan allt som häxorna kunde vilja stjäla för att åka till Blåkulla med. Kvastar, bakspadar, hötjugor.

Men jultomten! Påskharen i all ära, men han är väl ändå lite anonym. I jämförelse är påskharen mer lik den amerikanske Santa Claus, eller familjen Wallenberg för den delen, som verkar utan att synas. Esse, non videri, som Marcus Wallenberg 1931 antog som sitt valspråk. Påskharen gömmer sina ägg när ingen ser. Jultomten bullrar och ropar ”ho ho ho”, alternativt ”finns här några snälla barn” och skrämmer slag på de minsta med sitt stora skägg och fula mask. Vid närmare eftertanke vore det kanske bättre med en snäll och gullig hare som skuttade in med en säck full med – påskklappar, i stället för ägg. Pappägg fulla med godis är ändå inte nyttigt. Vi äter mer godis under påsken än någonsin annars under året. I snitt ett och ett halvt kilo godis per person, bara under påsken.

Nu började torpet i Gisslaboda bli trångt. År 1908 köpte Gustav för 5 000 kronor den gård i Lönsboda där de sedan skulle komma att bo resten av sina liv. I september samma år hade dottern Thyra tillkommit i familjen. En uppsprättande stenflisa i arbetet i berget kom att beröva Gustav synen på ena ögat. Stenhuggaryrket var inte längre lämpligt för Gustav. Den 15 september 1915 blev han av sockenstämman vald till fjärdingsman, en befattning han innehade till 1933. Jag har här i bloggen tidigare berättat om ett polismöte hemma hos Gustav Persson i Lönsboda. 

Efter flytten till Lönsboda föddes sonen Edvin 1911, dottern Elsa 1913 (död 1918), dottern Hilma 1916 och dottern Greta 1920. Gustav blev 1918 invald i Örkeneds kommunalfullmäktige för socialdemokraterna. Han var med och grundade Örkeneds allmänna sjukkassa och förestod denna under flera år. Han anlitades ofta för att förrätta auktioner och upprätta bouppteckningar och arvsskiften. Han tog initiativet till en kooperativ handelsförening i Lönsboda, något som kom till stånd den 15 mars 1920. Han var också en av initiativtagarna till Lönsboda Folkets park, den som i dag är känd som Granada.

Våra förslag

Bakgrunden i Ronneby kommun är att det länge varit utflyttningar och ett överskott på lägenheter har lett till att allmännyttan har rivit hyreshus både på Hjorthöjden i Ronneby och på Almvägen i Kallinge. I september 2013 har Ronnebyhus aktualiserat utförsäljningar av cirka 200 lägenheter i kommunen. Man hoppas hitta ”seriösa och kunniga” köpare.

Under 2013 verkar dock utflyttningstrenden ha börjat avta, med en befolkningsökning på 54 personer netto under första halvåret och ett hundratal nya företagsetableringar under samma tid.

Utmaningen för Ronneby kommun är att bli en attraktiv kommun att bo i så att bostadsföretagen – såväl allmännyttan som de privata – kan fylla de tomma lägenheter som finns, färre flyttar härifrån och invånarantalet kan öka.

För att lösa Ronneby kommuns bostadspolitiska utmaningar föreslår Hyresgästföreningen att:

1.    Bygg om i det befintliga beståndet till lägenheter som attraherar nyinflyttade (studenter, ungdomar, äldre, anställda i existerande och nyetablerade företag)!

2.    Tänk inte bort hyresrätter vid planeringen av nya bostäder i attraktiva lägen!

3.    Ett levande centrum! Människor ska kunna bo kvar och handla i en attraktiv miljö.

Hur vi tänker

Arbete och bostäder hör ihop. För att Ronneby kommun ska växa måste nya arbetstillfällen lockas hit. Det kommer att kräva att det finns bostäder. Ibland måste man satsa på gungor och karuseller samtidigt. Om Ronneby kommun ska vara attraktivt att flytta till, bör det finnas bostäder av alla olika storlekar och prislägen, både ägda boenden och hyresrätter. Hyresrätten är ett flexibelt boende som underlättar inflyttning. Rapporten ”Hyresrättens betydelse för en dynamisk arbetsmarknad” av Nima Sanandaji (Hyresgästföreningen, 2013) pekar på hur sysselsättningen hämmas av en brist på bostäder. Bostadsmarknaden kan ses som en del av företagsklimatet.

Ett attraktivt bostadsområde med blandade upplåtelseformer, såväl villor och bostadsrätter som hyresrätter, kanske i kustnära läge med nära till natur och goda kommunikationer till stadskärnan, kan användas för kommunen som marknadsföring att profilera sig med. Hyresrätter kan till exempel byggas i form av parhus med havsutsikt. Tanken är att kunna visa upp ett attraktivt bostadsområde som en symbol för kommunen. Nybyggnationer medger sällan låga hyror, men med moderna byggmetoder går det att hålla nere kostnaderna samtidigt som husen kan byggas flexibelt. En attraktiv kommun drar till sig nya företagsetableringar.

En framgångsfaktor för kommunen är att invånarna vill stanna kvar och tillbringa även sin lediga fritid där. Det förutsätter en attraktiv miljö att handla och roa sig i, så att inte kommunens invånare väljer att åka tre mil åt ena eller andra hållet och spendera sina pengar där i stället. Det medför att service i form av butiker och restauranger finns kvar i centrum så att de som valt att bo centralt kan fortsätta att ha nära till inköp och nöjen. I centrala Ronneby bor huvudsakligen ungdomar, som vill ha nära till nöjen, och äldre, som vill ha nära till butiker och samhällsservice. En utmaning för Ronneby kommun är därför att behålla den småskaliga handel som finns i centrum och utveckla den så att fler butiksetableringar möjliggörs.

Vi vill att Ronneby kommun utvecklas. Det gagnar alla, såväl hyresgäster som invånare i kommunen.