Tänk om påsken kunde vara lite mer som julen!
Påsken! Tänk vilken helg som ligger framför oss ändå. Fast, ärligt talat, påsken är väl ganska fnuttig i jämförelse med julen. Som en långhelg ungefär. Fredag, lördag, söndag, måndag, poff – så är påsken över. Ingenting mot julen som börjar redan i slutet av november och håller på till tjugondag Knut. (Även om det finns många som tröttnat på julen och kastat ut den redan till nyår.) Tänk om påsken kunde vara lite mer som julen!
All påskmusik som börjar spelas i varenda radiokanal och varje butik runt fastlagssöndagen. Musikkanalerna spelar först en påsklåt i timmen för att sedan successivt öka så att det blir bara påskens glada melodier under veckan före påsk. Artisterna känner sig manade att ge ut ständigt nya inspelningar av de gamla påskklassikerna blandat med några nya poppiga påsklåtar. Några är högtidliga, allvarsmättade, andra mer åt det skämtsamma hållet.
TV frossar i påskfilmer. På påskaftons eftermiddag visar SVT tecknade filmer. Inte med en anka som fotograferar i djungeln utan med – ja inte vet jag vilka tecknade figurer som skulle kunna bli påskens klassiker i stil med Kalle Anka på julafton. Tom och Jerry? Piff och Puff i hönsgården kanske får vara med i alla fall. Påsken handlar ju ändå om ägg.
Äggen, ja. Påskmaten. Inte går den att jämföra med julmaten. Det stora julbordet med alla läckerheter. Nästan som… ett påskbord. Påskskinka och påskmust. I själva verket är maten redan densamma. Plus ägg. Att vi äter ägg just till påsk har sin bakgrund i den katolska fastan. Kött och ägg var förbjuden mat från askonsdagen och fram till och med långfredagen. Men hönorna hade börjat värpa igen efter vintern, så det fanns gott om ägg lagom till påsk.
Tänk om påsken kunde vara lite mer som julen! Några dagar innan klär barn ut sig till lucior och stjärngossar och går runt till äldre släktingar och tigger godis… Ja, det är ju förresten precis som påskkärringarna på skärtorsdagen. Men nu för tiden är det väl bara på halloween som barn klär ut sig och tigger godis. Skärtorsdagens påskkärringar hänger hur som helst ihop med att häxorna hade extra stor kraft just den dagen. Trodde man, alltså. Men för att vara på den säkra sidan gömde man undan allt som häxorna kunde vilja stjäla för att åka till Blåkulla med. Kvastar, bakspadar, hötjugor.
Men jultomten! Påskharen i all ära, men han är väl ändå lite anonym. I jämförelse är påskharen mer lik den amerikanske Santa Claus, eller familjen Wallenberg för den delen, som verkar utan att synas. Esse, non videri, som Marcus Wallenberg 1931 antog som sitt valspråk. Påskharen gömmer sina ägg när ingen ser. Jultomten bullrar och ropar ”ho ho ho”, alternativt ”finns här några snälla barn” och skrämmer slag på de minsta med sitt stora skägg och fula mask. Vid närmare eftertanke vore det kanske bättre med en snäll och gullig hare som skuttade in med en säck full med – påskklappar, i stället för ägg. Pappägg fulla med godis är ändå inte nyttigt. Vi äter mer godis under påsken än någonsin annars under året. I snitt ett och ett halvt kilo godis per person, bara under påsken.
Nåja. Påsken är trots allt ganska kravfri. Inte alls som julen med alla måsten. Tänk om julen kunde vara lite mer som… påsken.
