gemene man

Det är jag som är gemene man

Fremskrittspartiet tar ett steg tillbaka

Publicerad 2011-08-02 23:39:32 i Samhälle

Terrorattackerna i Oslo och på Utøya har skakat om det norska samhället. Än råder där landssorg, vilket kan ha bidragit till att den politiska debatt som dragit igång i Sverige i dådens efterdyningar till viss del låtit vänta på sig i Norge.

Sverige känner starkt för Norge i dess sorg. Det är ändå helt naturligt om debatten i Norge även fortsättningsvis blir mer dämpad och balanserad. Detta trots att Norges främlingsfientliga parti, Fremskrittspartiet (Frp), är mycket större än sin svenska motsvarighet Sverigedemokraterna (SD) - Frp fick 22,9 procent i senaste stortingsvalet. I dag hände dock något i Norge som än så länge saknar sin motsvarighet i Sverige (och för den delen Danmark). Framstående företrädare för Fremskrittspartiet gick ut och var öppet självkritiska till hur de fört debatt de senaste åren. Partiledaren Siv Jensen ångrar sitt språkbruk och ska framledes försöka ändra sin framtoning i debatter. "Vi blir inte desamma igen", säger hon. Flera lokala partitoppar, som Frp:s tidigare ordförande i Oslo Svenn Kristiansen, gör samma sak. Kristiansen ska inte längre använda ord som "smygislamisering", säger han.

Frp:s närmaste svenska motsvarighet Sverigedemokraterna väljer än så länge en annan väg. De tycker inte att de har något att be om ursäkt för. I kvällens Aktuellt fick partiets kulturpolitiske talesperson Mattias Karlsson frågan om inte de också behöver ändra sitt språkbruk. Han nekade till detta, tyckte inte att de behöver förändra sin retorik. När han konfronterades med en filmsekvens från oktober 2009 där hans partikamrat Kent Ekeroth (nu riksdagsledamot) sa att "islamiseringen" är Sveriges största problem, bemötte han bara detta med att Ekeroth har en mer "dramatisk" hållning än vad som är partilinjen.

Detta kan man tolka som att SD:s partilinje är att säga en sak på interna partimöten och en annan sak i Aktuelltstudion.

Nu ska jag försöka mig på att tänka mig en förklaring till denna skillnad i förhållningssätt. Sverigedemokraternas vägran att ta ett steg tillbaka i sin retorik kan möjligen följa av det faktum att partiet har en annan historia än sitt norska systerparti. Fremskrittspartiet hette ursprungligen "Anders Langes parti til sterk nedsettelse av skatter, avgifter og offentlige inngrep" och var ett rent populistiskt nyliberalt missnöjesparti. Främlingsfientligheten kom in senare. Det råder inget tvivel om att Frp idag är ett främlingsfientligt parti med främlingsfientlig och islamofob retorik, men partiets historia är delvis en annan och det gör det möjligen enklare för partiet att nu åtminstone delvis kasta av sig det oket.

Sverigedemokraterna, å sin sida, bildades 1988 av personer som varit aktiva i rörelser som Nysvenska rörelsen, Bevara Sverige Svenskt (BSS) och Nordiska Rikspartiet. Är det möjligen här vi ser anledningen till det hårdnackade motståndet till att ändra sin retorik till att bli mer verklighetsnära? Som Ulf Bjereld skriver i sin blogg i dag, ett vulgärt språkbruk främjar en vulgär politik. Frågan är vad som blir kvar av SD utan den vulgära politiken? Är man rädd att tappa sina kärnväljare? Lena Sundström skriver mycket klokt på DN Kultur i dag om hur orden används för att frammana bilden av en fiende. Kanske är det just det hårda språkbruket som håller ihop SD. De behöver den råa retoriken för att behålla sin bild av "fienden", och därmed sitt existensberättigande. I så fall finns det fortsatt skäl att vara rädd för partiet Sverigedemokraterna på riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Gemene man

Arkivarie vid statlig myndighet. Vitsighetsidkare på lediga stunder.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela