gemene man

Det är jag som är gemene man

Satirmusik eller musiksatir?

Publicerad 2011-12-20 09:39:22 i Samhälle

Kampen för att bevara Slussen (den där i Stockholm) precis som den är har engagerat självaste Benny Andersson. I Svenska Dagbladet den 10 december säger han sig vara beredd att återförena Abba om det kan hjälpa till att stoppa ombyggnaden. (Han har en utsökt förmåga att välja sina strider. Vad skulle kunna återförena Abba? Inte alla dollarmiljoner i världen, det har de gjort klart förut. Inte ett kronprinsessbröllop, som några spekulerat kring. Inga artistgalor till stöd för katastrofoffer eller frihetskamper för utsatta folk. Bara en trafikkarusell mitt i Stockholm är viktig nog.)

Bennys utspel har i sin tur inspirerat Sanna Rayman och Peter Santesson att göra en satirisk kamplåt. I sann satirikeranda har de skrivit en rolig text till en befintlig melodi. Olyckligtvis valde de en melodi av Mikael Wiehe, vars artistbolag nu har bett dem ta bort inspelningen från Youtube.

Sanna och Peter är inte dåliga som satirtextförfattare. Det är inte det. Men det är första gången de får känna av den verklighet som t.ex. alla sångtextförfattare till landets lokalrevyer ständigt lever i. Den ideella upphovsrätten.

Inom Riksförbundet Lokalrevyer i Sverige (LIS) lyfts då och då frågan om att politiskt verka för lättnader i den ideella upphovsrätten, så att det blir enklare att låna melodier från kända låtskrivare. Detta är därför en fråga som intresserat mig i ett tiotal år, så länge som jag skrivit åt revyer. I själva verket ser jag bägge sidor av myntet, både som satirtextförfattare och låtskrivare.

Huvudregeln som gäller är denna: Det går alltid bra att använda en känd melodi och skriva en egen text till den - om man har tillstånd från upphovsmannen eller dess representant! I många fall är detta lätt att få, man lär sig snabbt vilka kompositörer som inte har något emot att deras låtar används i revysammanhang och liknande. En erkänd parodiartist som "Weird Al" Yankovic inhämtar alltid originalupphovsmannens tillstånd innan han gör sina versioner.

En underregel är att man kan använda en melodi som parodi om det sker som ett tillfällighetsarbete helt utan kommersiell vinning. Många lokalrevyer förlitar sig helt på detta. Lite ironiskt är det lättast att hävda att en parodi är av tillfällighetskaraktär i de fall då det är originalartisten själv som parodieras. Om man gör en Carolaparodi är det förstås lockande att använda någon känd Carolalåt som underlag. Då blir det snarare musiksatir, alltså det är musiken i sig som är utsatt för satiren, än satirmusik, då man använder godtycklig melodi i satiriskt sammanhang.

Genom åren har jag som sagt funderat mycket på frågan, fram och tillbaka. Visst vore det smidigt att slippa inhämta tillstånd från musikförlag inför varje revyproduktion. Men jag landar alltid på samma ståndpunkt: Det vore ohållbart om vem som helst fick lov att skriva satirtexter på vilken melodi som helst, i vilket sammanhang som helst. Varför ska Mikael Wiehe behöva gå med på att hans melodi används i syften som till äventyrs står i motsats till vad han själv står för? Det handlar inte om att gilla satir eller inte. Det handlar om den ideella upphovsrätten.

När Piratpartiet var i ropet var det många av de som uttalade sig i dess namn som hade svårt att hålla isär ekonomisk upphovsrätt och ideell. Den ekonomiska upphovsrätten tror jag knappt det finns någon lokalrevy som bryter mot. Alla rapporterar sina spellistor till STIM och betalar avgift som kommer kompositörerna till del. Den ideella syndas det mot desto mer. Man vill gärna hävda tillfällighetskaraktär på sina parodier, även när revyn spelas i flera månader inför betalande publik. Det finns dock en viss efterlevnadskontroll. De bidrag som ska tävla i Revy-SM måste alltid uppvisa tillstånd från upphovsman eller musikförlag att använda melodierna i satiriskt syfte.

Vilka låtar är det som används i satirsammanhang? Bra låtar, givetvis. De bör antingen vara välkända, eller passa synnerligen väl i sammanhanget. Uppfylls inte något av dessa kriterier kan man lika gärna skriva egna melodier. Nu förstår jag att Sanna och Peter ville få fram den komiska poängen i att använda en melodi av den erkände protestsångaren och gamle proggaren Wiehe, särskilt som Benny Andersson själv gått med på att kallas proggare i SvD-artikeln. Och de är inga dåliga textförfattare, jag skulle inte ha något emot att låta dem skriva något alster till min revy. Men de kommer inte ifrån att man måste inhämta tillstånd att använda andras melodier. Inte minst i Mikael Wiehes fall.

---
Uppdatering: Peter Santesson påpekar att slusslåten också är en parodi på Wiehe själv, därav fejkskånskan m.m. Och det noterade jag ju också, att det finns en komisk poäng i att välja just en Wiehelåt. Tyvärr tycker inte Mikael Wiehe det. Och vad man än tycker om Mikael Wiehe så ligger beslutanderätten i det här fallet hos honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Gemene man

Arkivarie vid statlig myndighet. Vitsighetsidkare på lediga stunder.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela