Ge mig den gamle förtroendemannen tillbaka!
Nu har det gått två månader sedan jag blev arbetssökande. Lyxliv, tänker en del då, bara gå och drälla hela dagarna och leva gott på a-kassan. Men det fungerar inte så.
Någon a-kasseersättning har jag fortfarande inte sett till. Jag har beskrivit det tidigare här på bloggen. Hur man skickar in alla papper, går och väntar, får svar från a-kassan efter tre veckor, ringer och får veta att man ska skicka in ett papper till, skickar in, går och väntar, och väntar ännu längre... Det är inte precis interaktivitet med moderna mått mätt.
En bekant berättade att hon råkat ut för något liknande när hon var deltidsarbetslös en period. Hon hade råkat både kryssa och skriva i en procentsats på en blankett. När hon efter några veckor ringde och undrade varför hon ännu inte fått någon ersättning, fick hon svaret att hennes arbetstid var satt till 150%. I en rätt ifylld blankett skulle man alltså antingen kryssat eller skrivit, inte båda delarna. Nu slog kassan ihop siffrorna. Hon frågade dem hur de kunde tro att hon sökte a-kassa om hon nu redan hade en och en halv heltidstjänst...
Annat var det förr. Jag berättade för min pappa om hur jag har det. Han kunde på rak arm minnas namnen på de som var lokala kassörer i de olika a-kassorna på 1950- och 1960-talen. På den tiden gick man hem till kassören när man hade blivit arbetslös, och fick direkt fylla i de rätta blanketterna, man fick sitt första stämpelkort och fick veta hur mycket man skulle få utbetalat i ersättning. Direkt vid köksbordet. Nu kontaktar de en i bästa fall via brev efter en månad, sedan ringer man till någon som kanske sitter i Arvidsjaur, sedan dröjer det en månad till innan man får respons igen.
Det var bättre när a-kassan var personlig, då kunde man åtminstone direkt få reda på att alla papper var i ordning och inget behövde kompletteras. Åtminstone borde arbetsförmedlingen ha personal som kunde a-kassereglerna och som hjälpte en att fylla i ansökan och alla bilagor redan från början, vid första besöket. Som det är nu, vågar handläggarna på arbetsförmedlingen inte ge några råd vad gäller a-kassan över huvud taget. Det är inte deras bord.
Inte deras bord, nej. I så fall vill jag ha tillbaka det gamla köksbordet, med den gamle kassören, som kunde allt!
Någon a-kasseersättning har jag fortfarande inte sett till. Jag har beskrivit det tidigare här på bloggen. Hur man skickar in alla papper, går och väntar, får svar från a-kassan efter tre veckor, ringer och får veta att man ska skicka in ett papper till, skickar in, går och väntar, och väntar ännu längre... Det är inte precis interaktivitet med moderna mått mätt.
En bekant berättade att hon råkat ut för något liknande när hon var deltidsarbetslös en period. Hon hade råkat både kryssa och skriva i en procentsats på en blankett. När hon efter några veckor ringde och undrade varför hon ännu inte fått någon ersättning, fick hon svaret att hennes arbetstid var satt till 150%. I en rätt ifylld blankett skulle man alltså antingen kryssat eller skrivit, inte båda delarna. Nu slog kassan ihop siffrorna. Hon frågade dem hur de kunde tro att hon sökte a-kassa om hon nu redan hade en och en halv heltidstjänst...
Annat var det förr. Jag berättade för min pappa om hur jag har det. Han kunde på rak arm minnas namnen på de som var lokala kassörer i de olika a-kassorna på 1950- och 1960-talen. På den tiden gick man hem till kassören när man hade blivit arbetslös, och fick direkt fylla i de rätta blanketterna, man fick sitt första stämpelkort och fick veta hur mycket man skulle få utbetalat i ersättning. Direkt vid köksbordet. Nu kontaktar de en i bästa fall via brev efter en månad, sedan ringer man till någon som kanske sitter i Arvidsjaur, sedan dröjer det en månad till innan man får respons igen.
Det var bättre när a-kassan var personlig, då kunde man åtminstone direkt få reda på att alla papper var i ordning och inget behövde kompletteras. Åtminstone borde arbetsförmedlingen ha personal som kunde a-kassereglerna och som hjälpte en att fylla i ansökan och alla bilagor redan från början, vid första besöket. Som det är nu, vågar handläggarna på arbetsförmedlingen inte ge några råd vad gäller a-kassan över huvud taget. Det är inte deras bord.
Inte deras bord, nej. I så fall vill jag ha tillbaka det gamla köksbordet, med den gamle kassören, som kunde allt!
