gemene man

I kväll hade vi i Hyresgästföreningen Ronneby bjudit in lokala partier, ungdomsförbund, pensionärsorganisationer, studentkåren, facket och bostadsföretagen till ett seminarium om bostadspolitik. Inte det allra hetaste politikområdet, men ändå ett av de allra mest grundläggande. Alla ska bo. (Hemlöshet är det ultimata tecknet på samhällets misslyckande.) Man talar mantramässigt om vård, skola och omsorg, men allt börjar i bostaden.

Inbjudan hade hörsammats av ett tiotal representanter för olika organisationer, utöver oss själva i arrangerande Hyresgästföreningen. Debatten kretsade kring två dagsfärska skrifter. Den ena heter Bygga och bo i brytningstid (som också var titeln på seminariet), med underrubriken Kalla fakta om folk och hus i Blekinge och Kronobergs län 2010. Den har tagits fram av Hyresgästföreningen region Sydost, och innehåller bland annat intressant statistik över demografiska och bostadsmässiga förhållanden i de båda länen, statistik över arbetslöshet, ifo och ohälsotal, taxor samt kommunernas och de allmännyttiga bostadsföretagens ekonomiska nyckeltal.

Den andra heter Balanserade ekonomiska villkor - En skattereform för hyresrätten, och har tagits fram av Fastighetsägarna, SABO och Hyresgästföreningen gemensamt. De tre organisationerna har gjort en analys som visar på bristande balans mellan de olika upplåtelseformerna. Hyresrätten är missgynnad - och de senaste årens förändringar i skatte- och subventionssystemen har lett till en ökad obalans i de ekonomiska villkor som staten ställer upp för boendet. Detta är alltså helt oberoende av andra skillnader mellan boendeformerna, som t.ex. mängden av service.

Hyresgästföreningens Erik Malmberg, som är kommunikatör och bostadspolitiskt ansvarig i region Sydost, presenterade materialet och ledde debatten. Många spännande frågor dök upp. Ronnebyhus vd Sven-Olof Klasson berättade att de just lämnat in ett förslag till kommunfullmäktige om att få lov att riva huskroppar på Hjorthöjden i Ronneby och på sikt även Almvägen i Kallinge. Problemet i Ronneby är inte så mycket bostadsbrist, utan snarare överskott på lägenheter, åtminstone i de stora miljonprogramområdena. Däremot kan det sägas vara brist på lägenheter som efterfrågas, moderna med centralt läge.

Och, som Centerns Jan Olofsson sa, de som säljer sin villa i skärgården vill bo kvar i lägenhet i skärgården. Han ser gärna att kommunen ser till att det byggs hyresrätter också i skärgården och på småorterna i kommunen.

Att räntebidragen för hyresrätt, som såg till att utjämna skillnaderna mellan boendeformerna genom att kompensera för de ränteavdrag som finns för villaägare och bostadsrättsinnehavare, att de tagits bort och inte längre finns var en nyhet för många. SPF:s Astrid Adholm, som tidigare också varit kommunpolitiker, undrade hur det kan komma sig att regeringen vågade ta bort bidragen för hyresrätt, men inte röra ränteavdragen. Är hyresgästerna för tysta? var hennes retoriska fråga.

Sven-Olof Klasson undrade till och med om det från politiskt håll finns en "tyst överenskommelse" att minska antalet hyresrätter. (Jag har själv påpekat det här på bloggen ibland, är man konspiratoriskt lagd kan man nästan ana att det finns en dold agenda att utrota hyresrätten som möjlig upplåtelseform. Men det ska man väl inte tro?)

Ett av förslagen som Fastighetsägarna, Sabo och Hyresgästföreningen har, är att införa en låg moms på bostadshyror. Det kan dock ta tid, och i väntan på det föreslår man att ett tillfälligt ROT-stöd ges även till hyresrätten. (Att det befintliga ROT-stödet inte gäller hyresrätt brukar också vara en nyhet för många.) Roger Fredriksson (M) påpekade att oppositionen i riksdagen bara vill ge ett kortsiktigt ROT-stöd av arbetsmarknadspolitiska skäl. Där handlar det mer om jobben än om bostäderna.

Erik Malmberg påminde om att det från början var skatteuppgörelsen mellan S och FP, på 1990-talet, som gjorde att hyresrätten gick upp i pris. På den tiden var det politiskt populärt att beskatta tjänster hårt. Nu blåser helt andra vindar. Då är det lite ironiskt att RUT-avdraget, som gäller exakt de tjänster som hyresgästerna får betala för via hyran - inte gäller i hyresrätt! (Jo, det gäller innanför lägenhetsdörren. Men inte saker som trappstädning, gräsklippning och andra "hushållsnära tjänster" som bostadsföretaget utför eller köper in.)

Kommunstyrelsens ordförande JanAnders Palmqvist beskrev sin vision. Vi mår bättre allihopa av ett mer jämlikt samhälle. Men allt visar att de traditionella klasskillnaderna finns kvar. Han visade med siffror hur åldersstrukturen i kommunen förändrats under de senaste tio åren.

Studentkårens ordförande Robin Nordström påminde om att studenthusen på Folkparksvägen håller på att tömmas, eftersom Ronneby kommun förlorat kampen om högskolans fortsatta lokalisering. Ronneby, där högskolan en gång startade, hade blivit en utmärkt universitetsort, om högskolan och kommunen bara samverkat om att samla hela campus här i stället för i Karlskrona. Nu kan snart studenthusen användas som äldreboende åt en allt mer åldrande befolkning i stället.

Rapporten om ekonomiska villkor har presenterats för finansminster Anders Borg, berättade Erik Malmberg, som blev lite besviken över att ingenting i vårpropositionen visade att ministern tagit till sig av informationen. Erik avslutade med att konstatera att skevheten i skatteutfallet är så uppenbar, att det nog trots allt kommer att dyka upp under årets valrörelse.

Kvällens seminarium hölls på Soft Center. Efteråt var deltagarna nöjda med såväl presentationen som debatten, det är sällan man får ett så bra tillfälle att "gräva ner sig" i en så pass begränsad fråga. Själv hade jag kanske önskat att det hade blivit ännu mer debatt, men nu har vi i alla fall sått ett frö. Nu får vi se om bostadspolitiken blir en het fråga i Ronnebypolitiken fram till valet i höst.

Noterar bara att båda kvällstidningarna idag låtit täckelset falla och återger vad Se & Hør skrivit om Madeleine och hennes pojkvän. (Jag kände förstås också till ryktet när jag skrev gårdagens inlägg, men valde av integritetsskäl att inte sprida det vidare, eftersom det egentligen saknade relevans för mitt inlägg.) Tidningarnas "hovjournalister" har naturligtvis vetat det här länge, och brunnit av iver att få en anledning att berätta. Nu har det skett.

Enligt höstens SOM-undersökning minskar förtroendet för kungahuset. Fler vill avskaffa monarkin. Färre vill behålla den.

Statschefens äldre dotter Victoria, som är predestinerad att bli ny statschef så småningom, gifter sig om 60 dagar. Inte med någon prins från något annat kungahus. Inte ens med någon hertig. Inte ens någon ur svensk eller utländsk adel. Utan med en, ur dessa aspekter, "vanlig" svensk.

Kvällstidningarna har slagit knut på sig själva i rapporteringen om statschefens yngre dotter Madeleine, sedan hennes mamma sagt att det troligen inte kommer att bli två prinsessbröllop under samma år.

Det sistnämnda, det som i pressen kallas för "kärlekskrisen", kan bara betyda två saker. Antingen är hovreportrarna verkligen så utleda på att inget händer att griper efter minsta fjäder att göra en höna av. Eller har de länge vetat något som de känt sig tvungna att hålla hemligt, men som de nu fått en förevändning att skriva om. 

Vad, ska jag inte spekulera om. Men rapporteringen om statschefens barn (sonen sägs vara tillsammans med en före detta Slitzmodell) visar att kungahuset snarare räknas som en del av nöjesvärlden än av statsförvaltningen.

Under de två månader som återstår till bröllopet kommer bevakningen av denna lilla del av nöjesvärlden att excellera. Frågan är om det gynnar eller motverkar monarkin. Enligt Lennart Nilsson på SOM-institutet kan det minskade förtroendet hänga ihop med att Victoria valt "en man av folket" att gifta sig med. De kungliga blir mer som vi andra. Magin försvinner.

När vem som helst kan bli prins eller prinsessa, ungefär som att bli deltagare i vilken annan dokusåpa som helst, för det med sig att förtroendet för monarkiinstitutionen minskar. Om några generationer, om inte förr, kan vi stå inför ett demokratiskt statsskick även med avseende på hur statschef utses. Republiken rycker närmre.