gemene man

Jag hade ett inlägg om Svenska Akademien för ett tag sedan, nu är det dags för ett till. Annars är det glest mellan gångerna som akademien är föremål för nyhetsrapportering, förutom i samband med tillkännagivandet av årets litteraturpristagare.

Den här gången handlar det förstås om att Horace Engdahl meddelat att han i juni nästa år slutar som Akademiens ständige sekreterare. Efterträdare blir den yngste av ledamöterna, Peter Englund. Ett bra val, även om jag tror att många överdriver betydelsen av sekreterarbytet. Att vara ständig sekreterare innebär lite mer än att kliva ut genom en dörr en gång om året och tala om vem som ska få Nobelpriset. (Eller?)

Men bytet påminner mig i alla fall om en dagsvers som satt sig i mitt minne. Mats Nörklit skrev den i DN 1986, med anledning av att Sture Allén tog över som ständig sekreterare efter Lars Gyllensten. Jag minns att jag tyckte att versen var mycket elegant, och med en liten ordvits i. Saken stod klar för mig, dagsversförfattare skulle jag bli. (Jo, det blev några stycken sedan, ofta med signaturen Per Spektiv, men de är barmhärtligen glömda vid det här laget.)

Så här gick Nörklits vers (fritt ur minnet):

På stol nummer två sitter Gyllensten
och bligar med blicken eländig
mot stol nummer ett där Sture, allen,
numera är den som är ständig

I det lilla kungariket råder det melodifestivalfeber, som vanligt. Åtminstone kan man tro det, om man läser alla pressmeddelanden som underdånigt bevakas och återges av kvällspressen, angående vilka artister som är klara för 2009 års melodifestival. En drös artister är det, förstås, eftersom det kommersiellt framgångsrika konceptet med deltävlingar och andrachanser och utslagsmatcher givetvis inte kommer att frångås. Och så förstås, till slut, den stora finalen. Eller "hela tjottaballongen", som Kristian Luuk brukade kalla den.

En efter en presenteras "jokrarna". Jag trodde, när man började bjuda in jokrar som alltså fick en gratisbiljett utan att ha behövt gå den långa urgallringsprocessen, att det handlade om låtmakare. Men det visade sig ju vara fel. Inför årets tjottaballong, efter de senaste årens debacler, gav man åter signaler om att man nu skulle vaska fram den låt som har störst chans att slå internationellt. Så återigen trodde jag, att nu är det dags för de allra bästa låtmakarna att bli inbjudna. De som normalt skulle tacka nej, men som nu skulle övertalas att ställa upp för att rädda äran åt det lilla kungariket. Sådana som har en dokumenterad förmåga att skriva internationella hits. Sådana som Andreas Carlsson, eller Max Martin, eller  Jörgen Elofsson.

Men det var fel, igen. För vilka blir jokrar? Jo, helt vanliga artister som är kända i Sverige, och knappt det. Artister, alltså. Som precis lika gärna, utan uppmärksamhet, hade kunnat komma in i melodifestivalen den vanliga vägen. Sådana som Marie Serneholt.  Och häromdagen fick vi veta att Thorleifs ställer upp. Bäva månde konkurrenterna i Europa...

Akademiledamoten Sten Rudholm avled i lördags. I SvD och flera andra tidningar återges ett TT-telegram där man blir upplyst om att "stol nummer ett har under 1900-talet av hävd tillfallit jurister".

Jag brukar då och då konsultera TT-språket om språkfrågor. Men här känns det som om TT själva har gjort en groda. Ett fel i tempus, närmare bestämt. 1900-talet är slut, det är ett förgånget sekel. Rätt formulering borde därför vara att "stol nummer ett tillföll under 1900-talet jurister".

Hur det blir med det nu under 2000-talet lär vi få se tids nog, när den vakanta stolen ska tillsättas på nytt. En som skulle platsa på stolen är till exempel Ronnebysonen Carl Axel Petri, före detta justitieminister (opol), president för Göta hovrätt, med mera. Frågan är om han har orken, han fyller 80 nästa år. Jag har träffat honom en gång, när släktforskardagarna hölls i Jönköping och han satt stämmoordförande, men det var ju tio år sedan.

Bloggaren Per Westberg föreslår en annan jurist, professor emeritus Stig Strömholm, som är ett par år yngre än Petri. En liknande bakgrund (alltså jur.dr. som varit universitetsrektor) har Boel Flodgren. Sedan finns det förstås mer kontroversiella alternativ för akademien, som till exempel nuvarande justitiekanslern Göran Lambertz. Lambertz brukar kunna säga vad han tycker, en egenskap som vore spännande i akademien.