gemene man

Dagens avklarade semesterprojekt: En tur till Stokkemarke på Lolland. Nu sitter jag i Roskilde, just tillbakakommen efter en utflykt för att söka efter Bengta.

Bengta lär förstås inte vara i livet, men jag har ingen aning om när hon dog. Men jag har skäl att tro att hon dog i Stokkemarke. Hon föddes 1869 och var syster till min farmors far. Bara sexton år gammal reste hon första gången från Göinge till Danmark. Hon återkom till föräldrahemmet efter ett halvår, men flyttade hit för gott 1890. Hon gifte sig då med Anton Hagberg, som var född i Jylland men flyttat till Lolland för att arbeta. Anton var kreatursskötare, Bengta mjölkerska.

Anton och Bengta fick åtminstone sju barn, två av dem dog i späd ålder. Några har haft kontakt med släkten i Sverige långt in på 1960-talet, och ett barnbarn utbyter än idag julkort med min pappas kusin. Med hjälp av Dansk Demografisk Database och Statens Arkivers Arkivalieronline har jag hittat födelsedatum för alla barnen, vigseldatum för några av dem, och - framför allt - att det mesta kretsade kring Stokkemarke. Fram till senaste utlagda folkräkningen, 1921, bor Bengta och Anton kvar i Stokkemarke.

Det var anledningen till min utflykt till Stokkemarke. Jag vandrade kyrkogårdsgångarna fram och tillbaka och sökte efter namnet Hagberg. En kyrkogårdsarbetare som jag först frågade gjorde klart på knagglig tyska att han inte begrep danska. Men sedan träffade jag ett par församlingsanställda som hjälpte mig. De hade aldrig hört talas om någon med namnet Hagberg, men jag fick följa med in på pastorsexpeditionen och de sökte i gravlängderna åt mig. Sognepræsten själv var på ferie, annars hade han kanske vetat. Och alla kyrkböcker från den tiden är förstås lämnade till Rigsarkivet.

Tyvärr blev det ingen träff den här gången. Det hade jag väl inte riktigt förväntat mig heller, men jag ville gärna se kyrkan och byn där min farmors faster bott den största delen av sitt liv. Jag får hoppas på svar på brevet jag skickat till Bengtas barnbarn, eller forska vidare på Rigsarkivet. Men det blev i alla fall en del bilder på Stokkemarke kyrka och omgivningarna.

I dag var sista dagen av årets Tosia Bonnadag. Jag gick och minglade längs marknadsgatorna en stund i dag också, för det har jag lärt mig att man ska göra. Det är genom att mingla vid stora evenemang som man gör de stora affärerna. Det har jag lärt mig av Johan Staël von Holstein. Och jag har ju dels mitt aktiebolag och dels min enskilda firma att tänka på.



Men Staël von Holstein minglar förstås i Båstad. Han söker finansiering för en nyemission. Han räknar med att skrapa ihop totalt 70 miljoner under tennisveckan. Jag minglar på Tosia i Ronneby, och lyckas inte skrapa ihop en enda liten futtig miljon. Men jag möter kompisar som jag inte sett på länge. Det är också ett kapital. Bara i dag träffade jag två olika par som nyligen fått tillökning i familjerna, och stolta visade upp de nya telningarna. Det är tillväxtkapital.

Den ene stolte nyblivne barnafadern bjöd på en sockermunk. Staël von Holstein drar in 70 miljoner. Jag får en munk. Det är don efter person.