gemene man

I går demonstrerades det mot fastighetsskatten, i Kungsträdgården i Stockholm. Så kallade proffsdemonstranter från Global intifada och Gatans parlament ställde till med motdemonstrationer (dvs, bråk). "Borgarsvin! Döda de rika!" skrek de, mot fastighetsskattemotståndarna.

Mycket har vi i Hyresgästföreningen beskyllts för att vara, men att man kallar oss för borgarsvin är något nytt. För så är det ju: Fastighetsskatten kommer ingen undan, om man inte är hemlös, förstås. Ingen ska tro att hyresvärdarna är så snälla att de bjuder på skatten. Nej, den dyker förstås upp på hyresavierna. I själva verket är hyresboendet det hårdast beskattade boendet: I en lägenhet som ägs av en privatvärd betalar hyresgästen 198 per kvadratmeter och år i skatt. En villaägare betalar 148 kr/kvm och år. Ändå kallas fastighetsskatten ofta slarvigt för "villaskatten" i tidningsrubrikerna.

Nu var det visserligen inte Hyresgästföreningen som anordnade just den här demonstrationen mot fastighetsskatten. Men det kunde det ha varit. Medan "Global intifada" och "Gatans parlament" troligen är helt oinsatta i bostadspolitik. Eller så betraktar de verkligen alla människor som har annat tak än kartongskivor över huvudet som kapitalistsvin. Och det kan kanske i och för sig vara riktigt, i ett globalt perspektiv.

Hyresgästföreningen är politiskt obunden. Men vi är inte opolitiska! Som sagt, vi beskylls ibland för att gå i något partis ledband, men vad skulle vi ha för skäl till det? Det finns inget parti som gör exakt som vi hyresgäster vill. Däremot kan vi utöva påtryckningar på partierna, för att få dem att tycka som vi. Det kan vi göra på alla partier, vi favoriserar inget av dem. Bostadspolitiken borde vara valets viktigaste fråga. Alla måste bo!

Knappt hinner man smälta intrycken från revyrixdan, förrän det är dags att ställa om hjärnan till släktforskning! I helgen är det släktforskardagar i Nacka, om tio minuter är det dags för avfärd. Och jag som ännu i går bara hade revy i huvudet, efter förra veckans Hudiksvallsvistelse. Men man kommer snabbt in i trallen och pratar antavlor och rakt nedstigande led, inte minst när jag nu ska träffa mina gamla styrelsekamrater i vår släktforskarförening. Och, som någon uttryckte det, träffar en fullständig främling som visar sig vara en brylling!

Dax att smälta intrycken från fem dagars revyrixdagsvistelse i Hudiksvall. Tänk att det finns så många andra tokstollar, som håller på med lokalrevy i varenda buske med självaktning. Det finns så många att man kan samla 400 av dem på ett enda ställe i en vecka, och ändå är det bara en bråkdel av alla som finns. Men de 400, de kan sätta hela Glada Hudik i svall så att vågorna går i Sundskanalen ännu antagligen.

Revy-SM är bara en liten del av det hela. Särskilt vi ifrån Ronnebyrevyn intalar oss att det bara är en liten del, åtminstone de år då vi inte har något eget tävlingsbidrag med. Men Eva uppträdde åtminstone vid torgunderhållningen, utom tävlan så att säga. Revyparad genom stan, invigning, utdelande av Parnevikstipendier, revybar, årsmöte i Riksförbundet Lokalrevyer i Sverige, seminarier, workshops och som grande finale en stor bankett för alla revymänniskor är också ingredienser som behövs i soppan för att röra ihop en revyrixdag. Och alla personliga möten naturligtvis, gamla bekanta som man nästan bara träffar en gång om året och som man kan fråga om deras förra och nästa revy, och utbyte av videoinspelningar och programblad och revytexter. Och alla dessa idéer som man spånar fram när huvet är fullt av revy och man sitter i revybaren och alla är gränslöst kreativa.