gemene man

Det är jag som är gemene man

Inte mod

Publicerad 2010-05-22 13:53:03 i Samhälle

Vad är Lars Vilks? Är han en hjälte? Vari består i så fall hans hjältedåd?

Det är inte svårt att vara elak. Det är inte svårt att kränka människor. Man kan säga något riktigt grovt om, säg, Fredrik Reinfeldt eller kung Carl Gustaf, men då får man vara beredd på att det finns människor tar illa upp.

Det är fullt tillåtet att vara hur ful i mun som helst. Satir är tillåten. Humor är tillåten. Smaklöshet är tillåten. Det är till och med tillåtet att vara riktigt elak. Framför allt får man framföra sina åsikter, så länge man inte förtalar någon. Det tillhör yttrandefriheten. Men framför man sina åsikter får man vara beredd på att det finnns människor som tycker annorlunda.

Men satir, humor och elakheter ska vara riktade uppåt för att vara riktigt bra. Lars Vilks riktar udden nedåt, mot de redan utsatta, precis som Gert Gelotte så riktigt påpekade i GP häromdagen. Då blir det smaklöst. Som sagt, det är tillåtet att vara smaklös. Men det är inte hjältemod. Vilks förtjänar ingen plats som yttrandefrihetens hjälte. Lika litet som det skulle ha varit hjältemodigt att kränka judarna på 1930-talet.

En hjälte var däremot Ingrid Segerstedt Wiberg, som avled i går i en ålder av nära 99 år. I just den här frågan känns det som om Gert Gelotte resonerar likadant som sin legendariska kollega på GP. Vi skulle behöva fler av Ingrid Segerstedt Wibergs sort i dag.

Två andra som det skulle behövts fler av är Hasse å Tage. En av deras allra bästa texter, kanske ett av de bästa revynumren över huvud taget förresten, är ur revyn Svea Hund, 1976. Numret heter Inte mod (länk för dig som har Spotify). "Att driva med en människa för att han är norsk - det är inte mod", sjungs det där, av Kerstin Bagge, Lena Ericsson, Monica Zetterlund och Lena Nyman. Har Lars Vilks hört den?

Drömmen om Kurt

Publicerad 2010-05-15 13:52:12 i Allmänt

Jag drömde i natt att jag befann mig i ett större sällskap där vi skulle gå laget runt och presentera oss. Den som satt vid sidan om mig höll på väldigt länge. Därefter blev det min tur. Jag reste mig och sa "Jag ska fatta mig kort, jag heter Kurt." Sedan fick jag ägna minst lika lång tid åt att förklara att jag egentligen inte hette Kurt.

Drömtydare: Vad är det för fel på mig?

Vill britterna ha nytt valsystem?

Publicerad 2010-05-07 22:19:28 i Samhälle

Det ska bli spännande att se om Storbritannien kommer att behålla sitt system med enmansvalkretsar. Å ena sidan: Det är tydligt för väljarna, alla vet vilken person som är deras medlem i parlamentet, vem som kommer från just deras valkrets. Det passar det brittiska kynnet. Å andra sidan, det kan ge upphov till oklara situationer som systemet inte är vant att behöva behandla, som nu.

Man kan tycka att det är fel att ett parti som får 23 procent av rösterna, ändå bara får 57 mandat. Men, å andra sidan, det är de 650 valkretsarna som valt, och varje valkrets har en person i parlamentet. Snedfördelningen beror på att vissa kandidater har större stöd i sin valkrets än andra.

I bästa fall. För vad som nu verkar ha hänt, och som är en bidragande orsak till den uppkomna situationen, är att väljare har taktikröstat. Många av de som i opinionsundersökningarna uppgivit att de kommer att rösta på liberaldemokraterna, har på valdagen ändå valt något av de två stora partierna för att inte deras röst skulle bli bortkastad - och för att britterna är livrädda för en situation med "hung parliament". Precis vad man nu har fått.

I Sverige tycker en del att vi har för lite inslag av personval, och vill gärna se ännu mer, även om vi numera har möjlighet att personkryssa i stället för att, som förr, stryka namn på listan. Det är möjligt att det som vi nu bevittnar i Storbritannien är tecken som tyder på motsatta strömningar. Väljarna är mindre intresserade av att rösta in "rätt" person från sin egen valkrets, och väljer faktiskt i högre grad att se partierna som kollektiv.

Det var inte svårt att förutse att det här skulle ske i Storbritannien förr eller senare. I många av Europas stabila demokratier har partisystemet stuvats om de senaste decennierna. Väljarnas beteenden har ändrats från partitrogenhet till att bestämma sig från gång till gång. Det brittiska valsystemet har historiskt sett gynnat ett rent tvåpartisystem, till fromma för tydlighet och starka regeringar. Nya partier har i praktiken varit utstängda från att slå sig in. När nu liberaldemokraterna var på väg att lyckas, inte minst tack vare att Nick Clegg fått lov att medverka i tv-debatterna, höll det ändå inte hela vägen.

Kanske är britterna ändå redo att byta valsystem nu. Det beror i så fall på att den allmänna opinionen, oavsett om man röstat (eller tänkt rösta) på liberaldemokraterna eller inte, svängt till att tycka att det är fel att mindre partier missgynnas. Med mer proportionalitet skulle taktikröstning inte bli lika nödvändig. Det kan göra det möjligt att rucka tvåpartisystemet och låta partierna kämpa på mer lika villkor.

Nuvarande valsystem gynnar bildandet av starka regeringar - så länge det i huvudsak bara finns två alternativ. Med ett mer proportionellt val tar man risken att aldrig mer få ett parti som har egen majoritet i parlamentet. Paradoxalt nog kan det bli följden om man nu ser sig om efter alternativa system.

Inte på rak arm

Publicerad 2010-05-04 14:41:17 i Allmänt

Jag har i mitt liv varit ganska förskonad från att behöva ha någon kontakt med vårdapparaten. Men jag har ju berättat att jag i december var hos läkaren och fick en varning vad gäller blodsockret. Sedan har jag inte hört något mer därifrån, så nu lever jag nästan som vanligt igen, om än lite mer försiktig med sötsaker.

Med åldern kommer krämporna. Eller, i mitt fall, fall. Jag föll för några veckor sedan, halkade ute på trottoaren. Vad gör man då? Jo, man tar emot sig med armarna. Jag föll baklänges och tog emot mig med båda armarna så fort de nådde ner till marken, vilket gick ganska fort.

Detta hände på annandag påsk. Jag var på väg till närbutiken, när jag kom fram såg jag ut som Jesus på påskdagen med mina blodiga handflator. Det var det enda jag kände - då. Men på kvällen märkte jag att jag inte kunde böja riktigt på armarna.

Nästa morgon var högerarmen helt återställd. Men vänsterarmen var fortfarande så svullen att den inte gick att böja. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen. Gör det mycket ont, frågade damen som svarade. Det kan jag inte säga på rak arm, svarade jag, för det kunde jag inte. Räta på armen alltså.

Jag blev skickad till en sjukgymnast. En distriktssjukgymnast närmare bestämt. Jag visste knappt att det fanns något sådant. Vad mer finns det distrikts- av, som man inte vet om? Distriktshjärnkirurg? Distriktsastronaut? (Själv tävlade jag en gång om att bli distriktsmästare i längdhopp, men det var i den grå forntiden förstås. Med åldern kommer krämporna, som sagt var. Hade jag försökt nu, hade jag säkert bara fått kramp i vaderna. Med åldern kommer kramperna.)

I alla fall, jag fick en tid hos distriktssjukgymnasten efter några dagar. Hon tittade på armen. Dagen till ära hade den nu blivit riktigt färggrann - grön, lila, blå och gul. Hon visade några övningar jag kunde göra för att hålla armen igång, och så frågade hon om jag ville ha akupunktur. Ja, det låter roligt, sa jag, det har jag aldrig prövat på förut. Hon stack nålar i armen och avslutade med en nål i handen, och så fick jag sitta med en arm som en nåldyna medan hon gick och fikade eller vad hon gjorde.

Vi var båda överens om att besvären nog skulle försvinna så snart svullnaden gått ner. Annars skulle jag kontakta vårdcentralen, sa hon. Nu har det gått ytterligare två veckor sedan mitt besök hos sjukgymnasten. Armen ser inte så svullen ut längre, jag kan böja den helt normalt, jag kan göra alla övningarna hon visade mig utan att det gör ont. Men jag kan fortfarande inte räta på armen. (Hade det åtminstone varit ryggen jag inte kunde räta på. Då hade jag vetat vad felet var. Då hade jag råkat knäppa ihop västen med gylfen.)

Så idag ringde jag vårdcentralen, och beskrev på nytt mitt fall. Och allt som följt på själva fallet. Distriktssköterskan (jo, sådana finns också, men det visste jag förut) tittade i sitt datasystem, och såg att jag besökt distriktssjukgymnasten. Men hon har inte skrivit in någon ny kontakt här, sa hon. Nej, sa jag, men om jag inte blev bättre på ett par veckor skulle jag kontakta vårdcentralen. Ja, men du får gå dit igen och be henne titta på armen, sa distriktssköterskan.

Så nu blir det en ny runda till distriktssjukgymnasten för att visa upp armen, så att hon kan avgöra om jag behöver komma till distriktssköterska som kan skicka mig till en läkare som kan ge mig en remiss till röntgen, om det nu skulle behövas. Så där skickar de runt mig. Från att inte behövt ha någon kontakt med vårdapparaten på många år, känner man sig nu som deras alldeles egna distriktspatient.

En valrörelse i leran

Publicerad 2010-05-04 12:05:18 i Samhälle

Nu har valrörelsen dragit igång på allvar. I lördags var det 1 maj, och i går presenterade de rödgröna sin skuggbudget. I dag är Alliansens partiledare ute på tågturné.

Det finns risk för att det kan bli en smutsig valrörelse. Toblerone var bara början. På Moderatprat kan man dra sitt strå till stacken, eller dyngan om man så vill, genom att ge röst åt en egen moderat lergubbe. Passar mig utmärkt, som revyförfattare är jag ju van att lägga ord i munnen på andra... Min moderata lergubbe säger därför så här:

Om

Min profilbild

Gemene man

Arkivarie vid statlig myndighet. Vitsighetsidkare på lediga stunder.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela