gemene man

Jag lyssnade på P1-programmet Släktband i lördags. Det var reprisen från måndagen, men jag brukar aldrig kunna lyssna på måndagar, och brukar oftast glömma det på lördagarna också. Men i lördags råkade jag komma ihåg att lyssna. Det är alltså P1:s magasin om släktforskning.

Programmet handlade om emigrationen, man hade bland annat besökt Emigrantinstitutet i Växjö. Och så gav man några länktips till ställen där man kan söka amerikasläktingar på nätet. En adress jag inte hade provat innan var www.findagrave.com . Efter programmet gick jag in där och sökte, som vanligt när jag planlöst ska börja söka i amerikanska databaser, efter Frank Nero. Min mormors morbror.

Frank Nero hette i Sverige Frans Johan Pettersson, och var född i Hårestorp, Kalvsvik socken i Småland, 1861. Hans morfar hade varit soldat vid Kronobergs regemente och fått soldatnamnet Nero. Detta namn använde också Frans mor, min mormors mormor Katarina, hela sitt liv, även om det stod Katarina Jonasdotter på det gravkors som ända fram till 1990-talet stod på Kalvsviks kyrkogård men som nu tagits bort.

Sedan början av 1990-talet har jag också sökt efter Frans Pettersson. Han emigrerade 1881, och tog sig i Amerika namnet Frank Nero. På en liten handskriven lapp har någon, kanske min mormor eller hennes mor, skrivit ner adressen: Frank Nero, Moscow, Idaho. Jag har letat i olika amerikanska databaser, men inte hittat något tecken på om Frank levde hela sitt liv i Moscow, Idaho, eller om han bara bodde där en kort tid och sedan flyttade vidare. Förekomster av nu levande personer med namnet Nero har givit upphov till teorin att Frank eller hans ättlingar senare hamnat i staten Washington, men jag har ännu inte kommit mig för att kontakta någon Nero för att höra om de känner till Frank.

Jag har alltså inte vetat något mer om Franks vidare öden, än vad som stod på den här lilla papperslappen. Frank Nero, Moscow, Idaho. Det var allt. Nu sökte jag på Find A Grave, och fick direkt träff på en Frank John Nero, Moscow, Idaho, 1861-1945. Där var han ju! Genast fick jag veta mycket mer om hans öden än någon nu levande i vår svenska släkt visste förut. Han dog alltså 1945, och bodde uppenbarligen kvar i Moscow hela livet. Han var gift med Della May, som var född 1880 och dog 1963, begravd på samma ställe. De hade barn, eftersom det står "Father" respektive "Mother" som inskriptioner. Jag har till och med fått se en bild på hur kyrkogården ser ut, där de ligger begravda!

Find A Grave byggs upp av frivilliga inventerare som matar in uppgifter från "sin egen" kyrkogård. Till saken hör att Frank Neros post skrivits in bara tre veckor tidigare. Hade programmet sänts för en månad sedan, och jag gått in direkt och sökt efter Frank, hade jag alltså inte funnit honom. Sedan hade det kanske dröjt ett år innan jag hade kommit på att leta efter honom på Find A Grave igen.

På Find A Grave kan man lägga en "virtuell blomma" på graven och skriva in ett meddelande. Så jag skänkte en blomma och skrev att Frank var min mormors morbror. Nu väntar jag bara på att någon ättling eller någon annan som känner till Frank och Della ska se mitt meddelande och höra av sig. Tack vare frivilliga gravstensinventerare i Amerika kan nu en lång familjegåta vara på väg att lösas!

Jag har valt att hyra min bostad. Alltså måste det vara något fel på mig. Troligen är jag ingen riktig svensk heller, enligt Kristina Axén Olin. I akt och mening att utrota sådana som mig, eller åtminstone omöjliggöra vårt fria val av boendeform, genomför regeringen en rad åtgärder för att avskaffa hyresrätten. På annat sätt är det svårt att tolka vad som hänt sedan valet.

Regeringen bedriver ingen bostadspolitik, enligt dem själva. Mats Odell har i Boverkets tidskrift "Planera Bygga Bo" avfärdat tanken på en bostadsminister, med parallellen "varför ska vi ha en särskild bostadsminister? Vi har ju ingen lastbilsminister". Men regeringen genomför en rad beslut som har effekt på bostadsfrågor. Sammantaget får förändringarna konsekvensen att hyresrätten blir än mer missgynnad än förut, och eget boende blir än mer gynnat.

I dag skriver Aftonbladet på ledarplats om regeringens bostadspolitik som havererat. Jag ska inte här upprepa vad som redan står i artikeln. Men den är illustrerad, på ett som vanligt träffande sätt, av Robert Nyberg. "Jag känner själv en som har en bekant som har besökt en hyresrätt!", säger den ena ministern (?) till den andre, utanför den ståtliga porten till något departement (?). Där har vi nog pudelns kärna, som Goethe skulle ha sagt.

Alltför få av "de som bestämmer" bor i hyresrätt. De känner ingen som bor i hyresrätt. Vi som bor i hyresrätt blir "de andra", vi är ett undantag, ett annat slag. En exotisk art. Vi är lätta att glömma bort, och i oss själva ett problem. Enklast, tänker Makthavaren, enklast vore om ingen alls bodde i hyresrätt, förresten känner jag ju ändå ingen som gör det.

Det är så Makthavaren tänker. Men han säger inte så. Han säger att "Hyresrätten är en helt nödvändig form". Men hans handlingar går i rakt motsatt riktning.