gemene man

Jag skulle cykla och handla häromkvällen. Det var ett härligt väder. Där hoppar en groda. Där dyker en mås. Där står Darth Vader. - Vänta nu, det är något som inte stämmer! Darth Vader ska inte stå utanför Stadshusets entré! Men sedan såg jag en fotograf, och antog att det inte var någon större fara för invasion från världsrymden. Jag anade nästan också vem som dolde sig i munderingen, och räknade ut sammanhanget.

Ännu mer av sammanhanget stod klart för mig dagen därpå när jag slog upp tidningen. Polisen hade kallats dit, efter att någon sett en "svartklädd figur med svärd" i Stadshuset. De hade visst haft en incident med en bråkig besökare i cafeterian tidigare under dagen, så nerverna var på helspänn. Och så Darth Vader! Polisen hade i sin tur hunnit kalla på förstärkning av en piketstyrka från Malmö, innan allt uppdagades: Det var min gode vän Spexaren som hade klätt ut sig, för att gratulera sin mamma på födelsedagen, på hennes arbetsplats! Piketstyrkan från Malmö (den så kallade Vadertjänsten?) avblåstes. Spexaren blev riksnyhet i alla medier. Jaja. Så kan det gå...

Häromdagen kände jag för att vara lite besvärlig. Jag dricker ju inte öl, vilket kan vara besvärligt nog. Men jag hamnade i alla fall i hotellbaren tillsammans med mina ölpimplande kamrater, och kände att jag väl av sociala skäl också borde hålla ett glas i handen. Man blir så mycket stadigare om man har något att hålla i handen.

Men, som sagt, jag ville vara besvärlig, så jag frågade tjejen bakom disken om de hade cider. Hon tvekade en stund, och pekade sedan på några flaskor med grönt och rosa innehåll. "Njaa, det är väl dom där sorterna som finns, då", sa hon. Nej, sa jag som ville vara besvärlig, det där är inte cider, det är alkoläsk. Har ni ingen äppelcider? Nej, det hade de inte.

Allt skulle bli så bra när vi gick med i EU. Maten skulle bli bättre, gurkorna skulle ha den rätta längden och jordgubbarna den rätta storleken. Men cidern var det ingen som sa något om! Det är tydligen helt ok att tillverka läsk och tillsätta en gnutta vin i för att få upp alkoholhalten, och kalla blandningen för "cider". Jag vet att det är så det går till, för jag var nyligen på studiebesök på ett bryggeri där man gör öl - och cider. Guiden var noga med att påpeka att cider är detsamma som läsk med tillsatt vin. Hon var i övrigt så trevlig att jag avstod från att vara besvärlig där på bryggeriet. Det är ju inte alltid man känner för det.

Men nu, i hotellbaren, kände jag för äppelcider, och det hade de inte. Det hjälptes inte att deras alkoläsk salufördes med namn som "Qider", "Xider" eller "Zider" på etiketten, det var fortfarande alkoläsk. Cider ska inte innehålla smaktillsatser eller socker i sötningssyfte, utan bara jäst råsaft av äpple (eller möjligtvis päron). Det som Herrljunga och Åbro tillverkar är inte Cider. Jag vet naturligtvis att barernas leverantörer inte levererar cider, så barpersonalen kan inte göra mycket åt det. Men ju fler vi är som är besvärliga, desto större blir kanske påtryckningarna att ta hem cider någon gång. På många barer finns en söt pärondryck på fat som kallas cider, men den smakar som päronsoda. Bäst är fransk eller engelsk cider, men i Sverige finns Kiviks Musteri som tillverkar cider på riktigt vis. Är det bara Jan Myrdal och jag som vågar vara så besvärliga i baren att vi begär att få cider?

När Lars-Erik Lövdén var bostadsminister, betraktade nog vi hyresgäster honom som vår vän. Med viss sund skepsis visserligen, men han gav inte intrycket att vara den som kommer om natten med en dolk i ryggen.

Nu kan man börja undra. Vi vet att de fyra borgerliga partierna i "alliansen" vill slopa hyrestaket. Nu måste vi också tvivla på om socialdemokraterna verkligen vill slå vakt om hyresrätten som boendeform, eller om de i praktiken gör ett och säger ett annat. För så som Lars-Erik Lövdén handlar, bokstavligt talat, är ett praktexempel på dubbelmoral: Som bostadsminister agerade han emot omvandling av hyreslägenheter till bostadsrätter. Nu tjänar han själv över en miljon på just en sådan affär.

Det är kanske så vi ska ha det i framtiden? De som har råd, köper sin lägenhet. Övriga får bo - ja, var då? Och till vilket pris - för samhället?

Nu åker jag till Hyresgästföreningens förbundsstämma i Malmö. Där får vi höra vad nuvarande bostadsministern säger. Men vi har lärt oss: Det är inte vad hon säger som räknas, utan vad hon gör.

Som om det inte fanns nog med fiskmåsar i världen, så finns det nu två till. Äggen på takterassen kläcktes i helgen. Nu har vi alltså måsungar att ta hänsyn till i stället för måsägg. Och Mamma Mås är ilsknare än förut så fort hon bara varseblir oss människor där innanför glasväggen - för att inte tala om ifall vi dristar oss att öppna dörren och komma ut till henne! Dödsföraktande öppnade jag dock dörren i dag för att ta en bild på ungarna:



(Nu ljög jag. Det var George som öppnade dörren och höll upp den, medan jag plåtade. Men det lät så bra, det där med "dödsföraktande".)

Tog en paus i nationalstädandet i går och tittade på Aktuellts 18-sändning. Sedan blev jag sittande kvar, och städuppehållet blev längre än planerat. Efter Aktuellt utannonserades nämligen ett program med titeln "Världen så som den borde vara". Det visade sig handla om ett gäng entusiaster som i en källare i Skövde byggt upp en miniatyrvärld, en idealbild av en svunnen tid, ett fiktivt samhälle i minsta detalj.

Deras värld heter "Westergötland-Nerikes Jernvägar", och är mycket mer än det folk i allmänhet kanske förknippar med en modelljärnväg. Själv drabbades jag i min tv-soffa dels av en släng nostalgi över de år i min ungdom då jag byggde upp en liten modellvärld kring Märklinrundbanan, dels av fascination över Westergötland-Nerikes detaljrikedom och framför allt modellbyggaren Krister Brandts fantasifulla och ordvitsrika beskrivningar av livet kring banan. Hör bara stationsnamnen Kvarstad, Undveket och Grottkvarn!

Svagt ringer en klocka att jag läst om den här modelljärnvägen förr, det måste ha varit i Allt om Hobby i slutet av 1970-talet när Skövde Modellsällskap fortfarande var ungt och mitt modelljärnvägsintresse likaså, med skillnaden att mitt intresse falnade efter ett par år. Men nu är det ju Internettider, så de borde väl ha en hemsida? Jo då, se deras sida http://www.wnj.se och stig in i låtsasvärlden! Speciellt sidan "Vem-är-vem?" skvallrar om att Krister Brandt inte bara var idéspruta när det gällde modelljärnvägen, utan också författare och stor humanist. Som visades på en skylt efter programmet, avled han dessvärre förra året efter inspelningen av dokumentären.

Dokumentären "Världen så som den borde vara" är gjord med kärlek till en smal hobby och omsorg om dess utövare. Missa inte reprisen på söndag kl 13.50 i SVT 2!

Jag har förresten ett förslag till SVT: Nationaldagen är en ung helg utan särskilt många tyngande traditioner mer än flaggutdelning och kungatal. På julafton visar SVT traditionsenligt Kalle Anka, Karl Bertil Jonsson och Kan du vissla Johanna. På nyårsafton är det Grevinnan och betjänten. Skulle inte dokumentären om Westergötland-Nerikes Jernvägar kunna bli en motsvarande klassiker den 6 juni varje år? Som en påminnelse om det svenskaste som finns. För Sverige - i alla tider!

I dag ska vi fira, ty så är påbjudet uppifrån. I dag är det svenskhetens dag. I dag ska vi göra som vi aldrig brukar annars: Gå ut alla åldrar, alla klasser, alla kön, alla kulörer, alla mänskor tillsammans och fira tillsammans. Fira? Jag vet, vi kan vifta med flaggor. Vi kan köpa kaffe och mazarin på ett café - nej, öl på en uteservering ska det förstås vara, vi får inte vara tråkiga och hämmade. Vi kan väl ha någon som håller ett tal till nationen, men bara lite lagom så där. Vi kanske kan ha en parad, nej ett karnevalståg, så att vi inte verkar vara torra och trista! Vi kan ha musikunderhållning på torget! Gladjazz! Oh, så festligt vi kan ha det tillsammans! Vilken stämning! Så härligt osvenskt, liksom!

Eller så firar vi som vi brukar. Super skallen av oss kvällen innan och sover sedan hela dagen. Man är ju ledig. Det är något att fira.

Vad är det som gör att en del tror att det är ok att bryta mot lagen, bara för att det är tekniskt möjligt?

Vad är det som gör att en del tror att man i ett specifikt fall kan bryta mot en lag som man inte tycker om?

Det naturliga i ett rättssamhälle och demokrati är att man verkar för att ändra lagen så att den blir som man vill ha den. Det är i själva verket det som skiljer demokratin från diktaturen: Att du genom de demokratiska institutionerna har möjlighet att påverka hur lagarna ska se ut, och inte behöver bryta mot dem för att förändra samhället! Om fler än hälften av demokratins befolkning tycker att du har rätt, finns det möjlighet att genom den lagstiftande församlingen ändra på lagen så att den stämmer överens med majoritetens uppfattning.

Personligen anser jag dock inte att upphovsrättsskyddet behöver försvagas, bara för att det nu finns teknik som underlättar lagbrott i större skala än tidigare. För det är ju där problemet ligger. Piratkopiering av musik har funnits åtminstone lika länge som kassettbandspelaren, men med fildelningsprogrammen har skalan blivit närmast industriell. (Av någon anledning uppmärksammas inte piratkopierade notblad i den nu pågående debatten, trots att det också är ett välkänt problem hos musikförlagen. Men där sker varje piratkopiering i betydligt mindre skala, även om den ekonomiska skadan för upphovsmannen/arrangören inte är försumbar.)

Så "Piratpartiet" och Pirate Bay (som förresten enligt tidningsuppgifter i dag sägs ha byggts upp med ekonomiskt stöd från en känd högerextremist) borde inte ta lagen i egna händer, utan i stället försöka påverka de etablerade partierna i riksdagen att ändra lagen så som de vill ha den. Lycka till!

Efter min förra rapport om måsen på takterassen, har man hört av sig med önskemål om att få veta hur det går. På allmän begäran kommer därför här ett fotografi på måsen. Så här har hon det:



(Bilden är tagen genom fönstret för att inte störa henne i ruvandet.)