gemene man

Det blev inget av planerna på FC Gothia. Ni vet, styrelserna för GAIS, Örgryte och Häcken hade träffats och gjort upp om en sammanslagning av lagen. Sedan blev de tagna på sängen när fansen protesterade.

Vad hade de egentligen väntat sig? Begriper de vad fotboll handlar om? Vad idrott handlar om? Idrott har visserligen blivit Big Business när man talar om fotboll på elitnivå, men det är till syvende och sist prestationerna på planen som räknas. Det är spelare av kött och blod, som en gång började sparka boll för att det var kul. Jämför med travet, som också är Big Business: Hur mycket pengar man än köper och tränar en travhäst för, finns det ingen garanti för att kusen ska vinna tillbaka ens en tiondel. Det är det som är tjusningen.

Big Business kräver avkastning på kapital. Då kan man inte riskera att ibland åka ur elitdivisionerna. Helst skulle fotbollsekonomerna i de bolagiserade representationslagens styrelser vilja ha en sluten allsvenska där 16 kommersiella lag harvade år efter år och kunde bygga upp sina varumärken utan att någonsin riskera nedflyttning. Men vart tar idrotten vägen då? Då förlorar den sin nerv.

Idrott är lojala fans. Idrott är sassa brassa mandelmassa och andra-sidan-är-ni-klara jajamensan-fattas-bara. Idrott är att ta sig tillbaka till allsvenskan efter flera år i division ett och två. Läste styrelserna aldrig Buster? Såg de inte Åshöjdens BK? Chansen finns för ett division fyragäng att få möta allsvenskarna. Vi i Sverige ska vara stolta över vår breddidrott. Fotboll spelas i varenda by. Utan den där kittlande känslan att dagens allsvenskar en gång var ett kvartersgäng som vi, och att de kan bli det igen, försvinner en del av spänningen.

Man säger att sponsorerna inte räcker till alla elitlag i Göteborg. Okej, låt då det naturliga urvalet ha sin gång. Det är inte säkert att fyra lag alltid kan vara i allsvenskan eller superettan samtidigt. Men fansen följer dem ändå, i vått och torrt. Det finns ingen så glad som en Gaisare när laget kommit tillbaka igen efter åratal i lägre divisioner. För inte så många år sedan skrattade man åt hopplösa Elfsborg som aldrig tog sig upp. Nu är de regerande allsvenska mästare (åtminstone några veckor till). Det är spelets regler.

De tre klubbarnas styrelser borde fundera på om de vet vad de håller på med. Fotbollen förbrödrar, säger man. Men fotbollen förblöder, om den bara reduceras till att vara Big Business.

I denna sekulariserade tid får man väl tro på vad man vill? Svenska statskyrkan är avskaffad. Eftersom jag är icke-troende i Sverige, kan jag välja att vara icke-muslim eller icke-jude lika mycket som icke-kristen. Det passar mig bra.

Nu har Ramadan inletts. Det betyder att alla som vill följa de muslimska sederna fastar om dagarna, och äter när solen gått ner och innan den går upp. Livsmedelshandeln ökar omsättningen på mellanösternspecialiteter just nu. (Om islam hade kommit till Sverige samtidigt som kristendomen, på 900-talet ungefär, då hade man idag firat Ramadan genom att äta sill. Tänk på den!)

Efter den sista fastedagen i denna månad av avhållsamhet och renhet firas Eid al-Fitr, då man äter en massa godsaker och ger varandra presenter. På sätt och vis påminner Eid al-Fitr om påsken, som också är en stor fest som avslutar en månad av fastande. Som icke-kristen, sekulariserad svensk firar jag påsk, utan att ha iakttagit fasta innan.

Ramadan är en lika stor helg som Jul. Som icke-kristen, sekulariserad svensk firar jag jul med Kalle Anka och julklappar, utan att tro på Jesus som världens frälsare. Som lika mycket icke-muslim kan jag också välja vilka muslimska högtider jag vill fira. Det passar mig bra. Så jag firar Eid al-Fitr, utan att ha fastat under Ramadan. Det kan väl ingen i detta sekulariserade land ha något emot?

Fidel Castro hade en artikel i partitidningen Granma häromdagen. Norra Skåne får byta epitet på sina vanligtvis välunderrättade källor, till vanligtvis felunderrättade källor.

Just nu är det nattmangling på fp:s landsmöte. Då passar man på att behandla bostadspolitiken. Som någon påpekade i debatten, den här frågan förtjänar att diskuteras vid ett helt annat tillfälle. Nina Lundström, som skrivit en mycket välskriven motion (K40) till försvar av det nuvarande hyressättningssystemet gentemot dem som i stället vill ha marknadshyror, har gått och lagt sig. Som tur var, är Lars Tysklind ännu vaken och försvarar motionen. Yrkande 1 i motion K40, att marknadshyror inte är förenligt med den svenska hyressättningsmodellen, vill partistyrelsen och även landsmötets utskott anse besvarad med partistyrelsens skrivelse (övriga två yrkanden bifaller man).

Eftersom yrkanden framförts i debatten i denna sena timma, kan frågan inte avgöras i natt (beslutet hade i så fall direkt blivit i enlighet med utskottet) utan hänskjuts till söndagen. Det finns därför ännu ett visst hopp om att folkpartiet kan anta en åsikt om bevarande av hyresrätten som åtminstone till en del ansluter till Hyresgästföreningens.

(Och jag är väl en kongressnörd som sitter och följer landsmötet på Internet mitt i natten...)

Nye partiledaren Jan Björklund talar just nu bostadspolitik på folkpartiets landsmöte. Den som inte äger sin bostad är ingen fullvärdig medborgare, är kontentan.

Vi som bor i hyresrätt har själva valt att göra det. Den valmöjligheten vill "liberalerna", som i andra sammanhang brukar försvara valfriheten, ta bort. Regeringens politik syftar på sikt till att utrota hyresrätten. Att hyra sin bostad blir förbehållet de allra rikaste - som har råd att betala en marknadsmässig hyra i t.ex. Turning Torso - och de allra fattigaste, där socialen står för kontraktet. Om denna linje är medveten eller omedveten kan man ju spekulera kring.

Hyresrätten är redan i dag missgynnad skattemässigt. Hyresgästföreningen har länge försökt påverka såväl den förra som den nuvarande regeringen att rätta till detta missförhållande. De ändringar som i dag införs går i stället i motsatt riktning. Borttagandet av stopplagen har dessutom gjort det lättare att ombilda hyresrätter till bostadsrätter.

Var tog då valfriheten vägen? Den enskilde människans rätt att välja fritt? Man tar ibland segregationen som motiv. Det är helt klart bra att blanda upplåtelseformerna, ur samhällets perspektiv. Men varför ska just hyresrätter omvandlas till bostadsrätter? Varför hör man aldrig samma argument användas tvärtom? Om segregationen vore det verkliga motivet, borde det ju vara lika nödvändigt att skapa nya hyresrätter i ett bostadsområde där det idag bara finns villor. Tycker man att det saknas bostadsrätter för att skapa en bra balans mellan olika upplåtelseformer i ett område, är det väl bara att bygga nytt. Inte omvandla de hyresrätter där folk valt att bosätta sig just för hyresrättens skull. Vi som valt hyresrätt i stället för bostadsrätt, har inte valt bostadsfel!

Hyresrätten är ett flexibelt boende. Det är lätt att flytta till och flytta från, utan ekonomiska spekulationer. Det är praktiskt och dessutom klimatsmart. Vi måste rädda hyresrätten mot klåfingriga politiska experiment!

Anna Kinberg Batra väntas bli ny handelsminister nu när Reinfeldt tvingas göra en regeringsrockad efter Mikael Odenbergs avhopp som försvarsminister.

Det glädjer en gammal revyförfattare. Dels för att hennes gamla uttalande om att "stockholmare är smartare än lantisar" förebådar att fler grodor lär dyka upp, till fromma för kommande revyer. Dels att det innebär att hennes man, David Batra, nu kommer att kunna få insidesinformation direkt från taburetterna till sina redan vassa politikersatirer. Senast på folkpartiets kommundagar lär David Batra riktigt ordentligt ha häcklat Lars Leijonborg, som förtjust sög in alla elakheter om sin egen person, iklädd sitt vanliga ansiktsuttryck. (Lika vänligt som vanligt, som Cello skulle ha uttryckt det.)