Vem kan vinna hela tjottaballongen?
I det lilla kungariket råder det melodifestivalfeber, som vanligt. Åtminstone kan man tro det, om man läser alla pressmeddelanden som underdånigt bevakas och återges av kvällspressen, angående vilka artister som är klara för 2009 års melodifestival. En drös artister är det, förstås, eftersom det kommersiellt framgångsrika konceptet med deltävlingar och andrachanser och utslagsmatcher givetvis inte kommer att frångås. Och så förstås, till slut, den stora finalen. Eller "hela tjottaballongen", som Kristian Luuk brukade kalla den.
En efter en presenteras "jokrarna". Jag trodde, när man började bjuda in jokrar som alltså fick en gratisbiljett utan att ha behövt gå den långa urgallringsprocessen, att det handlade om låtmakare. Men det visade sig ju vara fel. Inför årets tjottaballong, efter de senaste årens debacler, gav man åter signaler om att man nu skulle vaska fram den låt som har störst chans att slå internationellt. Så återigen trodde jag, att nu är det dags för de allra bästa låtmakarna att bli inbjudna. De som normalt skulle tacka nej, men som nu skulle övertalas att ställa upp för att rädda äran åt det lilla kungariket. Sådana som har en dokumenterad förmåga att skriva internationella hits. Sådana som Andreas Carlsson, eller Max Martin, eller Jörgen Elofsson.
Men det var fel, igen. För vilka blir jokrar? Jo, helt vanliga artister som är kända i Sverige, och knappt det. Artister, alltså. Som precis lika gärna, utan uppmärksamhet, hade kunnat komma in i melodifestivalen den vanliga vägen. Sådana som Marie Serneholt. Och häromdagen fick vi veta att Thorleifs ställer upp. Bäva månde konkurrenterna i Europa...
En efter en presenteras "jokrarna". Jag trodde, när man började bjuda in jokrar som alltså fick en gratisbiljett utan att ha behövt gå den långa urgallringsprocessen, att det handlade om låtmakare. Men det visade sig ju vara fel. Inför årets tjottaballong, efter de senaste årens debacler, gav man åter signaler om att man nu skulle vaska fram den låt som har störst chans att slå internationellt. Så återigen trodde jag, att nu är det dags för de allra bästa låtmakarna att bli inbjudna. De som normalt skulle tacka nej, men som nu skulle övertalas att ställa upp för att rädda äran åt det lilla kungariket. Sådana som har en dokumenterad förmåga att skriva internationella hits. Sådana som Andreas Carlsson, eller Max Martin, eller Jörgen Elofsson.
Men det var fel, igen. För vilka blir jokrar? Jo, helt vanliga artister som är kända i Sverige, och knappt det. Artister, alltså. Som precis lika gärna, utan uppmärksamhet, hade kunnat komma in i melodifestivalen den vanliga vägen. Sådana som Marie Serneholt. Och häromdagen fick vi veta att Thorleifs ställer upp. Bäva månde konkurrenterna i Europa...
