gemene man

Det är jag som är gemene man

Släktingar som hette Bengta

Publicerad 2021-08-06 17:24:20 i Släkten är bäst

I Örkened förr i tiden var Bengta ett mycket vanligt namn. Så är det knappast längre. I min släktforskningsdatabas är Bengta det överlägset vanligaste kvinnonamnet, 705 släktingar skulle komma rusande om man ropade Bengta. Men inte samtidigt. Och framför allt inte nu. Ingen av dem, i just min databas, är född efter 1899 (även om det förekommer än i dag, vid senaste årsskiftet fanns enligt SCB 42 personer i Sverige som hade Bengta som tilltalsnamn, genomsnittsålder 77 år). 
 
Andra vanliga namn är Sissa, Hanna och Elna. Under 1800-talet var dessa namn så vanligt förekommande i Örkened att jag brukar säga att när en familj redan hade en Sissa, en Bengta, en Hanna och en Elna, då var det bara att börja om på Sissa igen. Sedan fanns det någon Svenborg, Ingjär och Kerstin också, men de hade varit vanligare på 1700-talet. Bland pojknamnen var det större variation. Sven, Nils, Per, Jon, Håkan, Bengt och Anders fanns i varje by. Namnet Ola vittnade ofta om blekingsk härstamning (läs: Jämshög).
 
Men tillbaka till Bengta. Låt oss börja med min farfars mor, som min pappa kallade farmor Bengta. Eftersom hon var gift med Greva-Jössen kunde det förekomma att hon kallades för Greva-Bengtan. Hon var född i Västra Flyboda när hennes far Håkan fortfarande var dräng hos guldsmeden Norgren, han kallades därför Noagrena-Haugen. Men redan när Bengta var två år flyttade familjen till det egna åbostället i Östra Flyboda. Bengta gifte sig 1903 med målaren och torparen Jöns Håkansson som bodde på Grevatorpet i Applahult. Jöns var redan trolovad med Gunilla Persdotter (Rönnsa-Gånillan) och hade med henne sexåriga dottern Hilda, men ett skiljobrev upprättades så att Jöns kunde gifta sig med Bengta. Underhållet till Hilda reglerades genom en överenskommelse om uppfostringsbidrag med mera.
 
Bengta Håkansson (1875-1948).
 
Jöns dog i magcancer redan 1917. Bengta bodde som änka kvar på Grevatorpet, hon fick hjälp av brodern Martin att klara huset ekonomiskt. År 1948 flyttade hon, dottern Hulda och sonen Arvid till Gustav Perssons gård strax utanför Lönsboda. Året därpå gifte sig Hulda med Karl Svensson (Skotta-Kallen) och Arvid gifte sig med Gustav Perssons dotter Hilma som han haft sällskap med redan innan de flyttade dit. Bengta bodde på övervåningen i det stora huset. Där dog hon på julaftonen 1948.
 
Nästa Bengta var Bengta Håkanssons svärmor och alltså mor till Jöns Håkansson. Hon hette Bengta Åkesdotter och var född på Grevatorpet 1833. Därför kallades även hon för Greva-Bengtan. En helt vanlig, idog, förnöjsam, gudfruktig  torparhustru i Göinge. Om det inte vore för att hon hade rykte om sig att vara "klok gumma". Thore Brogårds sagesmän i boken "Folktro, kloka gummor och gubbar" (1985) har betydligt värre ord att använda om henne. Det räckte att någon var särskilt kunnig i gamla kurer och husmorsknep för att varenda trolldomshistoria som berättats sedan häxbränningarnas tid skulle appliceras på vederbörande. Att mjölka sötmjölk ur hyvelbänken och att förhäxa kor så att de sprang hem igen efter att ha blivit sålda på marknaden, alla de vanliga historierna, ryktades också om Bengta. Dessa berättelser levde alltså i folks medvetande och övertygelse långt in på 1900-talet.
 
Bengta gifte sig 1858 med Håkan Jonsson som kom från Södra Havhult. Jag har läst Håkans och Bengtas torpkontrakt. Deras lilla torp räckte inte att hålla så många kor som skulle krävas för att bedriva kreaturshandel i den skala som alla kohistorier, involverande trolldom, skvallrar om. Utöver sonen Jöns, alltså min farfars far Greva-Jössen, hade de också en dotter som hette Bengta (vad annars?). Bengta Åkesdotter dog på Grevatorpet 1921.
 
Släkten vimlar som sagt av Bengtor. Farmors släkthistorier kunde handla om svärmor Bengta, faster Bengta eller moster Bengta. Svärmor Bengta har jag berättat om ovan. Faster Bengta var min farmors faster, syster till Blom-Gustaven och kallades Blom-Bengtan. När hon var 21 år gammal flyttade hon till Lolland, det var året 1890. Hon hade varit där till och från tidigare sedan hon var 16 men nu flyttade hon dit för att stanna. Hon gifte sig med Anton Hagberg som var född i Jylland och som hon troligen träffat när hon varit på Lolland innan. De hade båda anställning på en stor gård i Stokkemarke socken där hon arbetade som mjölkerska (malkekone) och Anton var kreatursskötare (fodermester).
 
Bengta och Anton Hagberg i Stokkemarke.
 
De och deras barn (Hilda, Henrik, Agnes, Anna, Ingeborg och Svend) behöll kontakten med Bengtas släkt och flera av barnen kom och besökte morbror Gustav och tante Sissa i Lönsboda. Sonen Henrik, som var stins i Köpenhamn, och hans hustru Stephanie hälsade på varje sommar. Bengta Hagberg dog 1938 i Nakskov.
 
Den sista Bengtan som jag tänkte berätta om är farmors moster Bengta. Men Bengta var inget gångbart namn när hon sjutton år gammal utvandrade till USA. Den 12 maj 1892 avreste hon från Malmö hamn med destination Joliet, Illinois. Första tiden bodde hon hos sin farbror Jöns, som i Amerika kallade sig John Fogelberg, och hans hustru Karna i Barronett, Wisconsin. Själv kallades hon nu Betsy, eller Bessie. I maj 1900 gifte hon sig med grovsmeden John Lindberg som även han var bördig från Lönsboda. John var en av de bästa grovsmederna i Hudson, Wisconsin, och paret fick en lång rad barn som också behöll kontakten med släkten i Sverige. Eliana, Edmund, Oscar, Herman, Amy, Hazel, Esther och John jr.
 
Betsy, innan hon gift sig med John Lindberg.
 
John förflyttades till Cascades Lumber Company i Yakima, Washington, när fabriken i Wisconsin stängdes och några av arbetarna valde att följa med till den nya fabriken. Familjen levde sedan i Yakima där Betsy dog 1968 vid 93 års ålder.
 
Det var som sagt den sista Bengtan i den här berättelsen. Sedan återstår alltså cirka 700 Bengtor i min släktdatabas, men dem får jag återkomma till en annan gång.

Kommentarer

Postat av: Per-Olof

Publicerad 2021-08-07 07:35:19

Sjov indgang til at fortælle levnedsløb. Mormor hed faktisk Bengta og farmor Sissa.

Svar: Per-Olof: Ja, jag tyckte att det kunde vara en skojig vinkel, att bunta ihop ett antal personer som hette Bengta i samma bloggartikel.
Gemene man

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Gemene man

Arkivarie vid statlig myndighet. Vitsighetsidkare på lediga stunder.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela