Kroppkakor
Vad är det med kroppkakor egentligen? Vad är det som gör att vanligtvis sansade människor, låt vara blekingar, vallfärdar till ett och samma lunchställe när det serveras kroppkakor? Vad är det som gör att man inte vänder i dörren när man inser att kön fram till disken är cirka 20 minuter lång?
"All glädje utan rotmos är konstlad glädje", sa Torsten Ehrenmark. Men frågar du en östbleking är frågan om det inte i själva verket är kroppkakan som är all sann njutnings moder. En liten klimp av mjöl, potatis och salt, fylld med rimmat fläsk i tärningar och kryddpeppar, serverad med lingon och smält smör. En del lyxar till det med bechamelsås till. En del använder rå potatis i smeten, då är de oftast ölänningar.
I dag var det kroppkakedag på mitt vanliga lunchställe. Jag gick i god tid, men möttes ändå av en kö som ringlade sig långt ut i entrén. En kroppkakekö går dock något fortare än en vanlig dagensrättkö, eftersom en viss andel av de köande bara ska köpa kroppkakor att ta med sig. Så jag ställde mig förstås i kön för de hägrande kroppisarna. Vilken njutning att så småningom få skåra första kroppkakan och se hur inkråmet fortfarande hålls på plats av det fasta degskalet - de har lyckats perfekt med konsistensen i dag också! De serverar kroppkakor varannan onsdag.
I andra landsdelar är det andra maträtter som har samma effekt. För ett tag sedan var jag i Hälsingland och höll kurs. I Ljusdal hade ryktet spritts om att en lunchservering i en bygdegård serverade palt. Samma sak där: Folk vallfärdade från när och fjärran för att få palt. Det var inte heller så dumt. Men jag föredrar kroppkakor!
"All glädje utan rotmos är konstlad glädje", sa Torsten Ehrenmark. Men frågar du en östbleking är frågan om det inte i själva verket är kroppkakan som är all sann njutnings moder. En liten klimp av mjöl, potatis och salt, fylld med rimmat fläsk i tärningar och kryddpeppar, serverad med lingon och smält smör. En del lyxar till det med bechamelsås till. En del använder rå potatis i smeten, då är de oftast ölänningar.
I dag var det kroppkakedag på mitt vanliga lunchställe. Jag gick i god tid, men möttes ändå av en kö som ringlade sig långt ut i entrén. En kroppkakekö går dock något fortare än en vanlig dagensrättkö, eftersom en viss andel av de köande bara ska köpa kroppkakor att ta med sig. Så jag ställde mig förstås i kön för de hägrande kroppisarna. Vilken njutning att så småningom få skåra första kroppkakan och se hur inkråmet fortfarande hålls på plats av det fasta degskalet - de har lyckats perfekt med konsistensen i dag också! De serverar kroppkakor varannan onsdag.
I andra landsdelar är det andra maträtter som har samma effekt. För ett tag sedan var jag i Hälsingland och höll kurs. I Ljusdal hade ryktet spritts om att en lunchservering i en bygdegård serverade palt. Samma sak där: Folk vallfärdade från när och fjärran för att få palt. Det var inte heller så dumt. Men jag föredrar kroppkakor!
