Farmor Hilma
I går skrev jag om släktträffen vi hade i september. Släktens äldsta, min farmor Hilma, orkade inte vara med på släktträffen. I dag avled hon 90 år gammal. Hon tog mig till månen 1969. Allt vi behövde var en snurrstol. Hon bjöd mig på glassdrinkar med jordgubbssmak, och köpte leksaksbil med båt på släp. Hon lyssnade alltid på vad vi barnbarn ville berätta. Hon gav mig en kaffebryggare när jag hade flyttat hemifrån, fast jag inte dricker kaffe. Men det gjorde ju hon.
Hon hade samma, lite drastiska, humor som alla sina syskon. Nu finns det inga kvar av Blom-Gustavens barn. När hon mot slutet funderade över det, föreslog hon att vi när hon var borta skulle sjunga "Hopp faderalla, nu är Blom-Gustavens borta alla". Vi är glada över att vi fått ha en sådan farmor.
Hon hade samma, lite drastiska, humor som alla sina syskon. Nu finns det inga kvar av Blom-Gustavens barn. När hon mot slutet funderade över det, föreslog hon att vi när hon var borta skulle sjunga "Hopp faderalla, nu är Blom-Gustavens borta alla". Vi är glada över att vi fått ha en sådan farmor.
