Slakten av hyresrätten
En fasett av regeringens bostadspolitik uppmärksammas i lördagens Aftonbladet av ledarkrönikör Joakim Jakobsson. Borttagandet av "stopplagen" från 1 juli innebär att stockholmarnas tillgångar kommer att reas ut till vrakpris. Bakgrunden till resonemanget är att Sveriges största bostadsbolag Svenska Bostäder satt pris på de delar av sitt bestånd som de ämnar sälja ut som bostadsrätter. I en artikel i Hem & Hyra framgår att priset på bland annat miljonprogrammets lägenheter i Östberga är anmärkningsvärt lågt.
Med blott den allra minsta känsla för konspirationsteorier är det lätt att urskilja en plan bakom regeringens åtgärder hittills på det bostadspolitiska området. Det folkpartiets bostadspolitiska taleskvinna före valet, Nina Lundström, lovade oss på hyresgäststämman för precis ett år sedan var inte sant. Åtminstone blev det inte alliansens politik. Tvärtom. Så här är det: Hyresrätt ska inte finnas. Hyresrätt ska bort. Alla ska köpa sin bostad. Bostad ska enbart vara en vara på en marknad, som limpan i affären.
Hade det inte varit för att alliansregeringens totala bostadspolitik bildar det mönster som den gör, skulle man kunna tycka att bostadsminister Mats Odells utspel i torsdags om att ge unga garanti för bostadsköp var ett bra förslag, en win-win-situation som Odell själv kallar det. Men nu är det omöjligt att låta bli att se det genom konspirationsteorifiltret. Vilken upplåtelseform är idag idealisk för ungdomar som flyttar hemifrån? Hyresrätt. Det kräver inget kapital, inga banklån, ingen skuldsättning. Vaktmästartjänster inkluderade. Lätt att hitta en lägenhet i lagom storlek, åtminstone i de flesta delar av landet. Men hyresrätt ska bort. Det är regeringens långsiktiga strategi. Därav denna "kompensation" för att få ungdomar att välja ägd bostad.
På sikt leder den här politiken till en lose-lose-situation. Ungdomarna förlorar. Hyresgästerna förlorar. Samhället förlorar en upplåtelseform som är praktisk, underlättar ökad rörlighet och ger unga en chans att få ett bra boende till en rimlig kostnad. Regeringen slaktar hyresrätten av rent ideologiska skäl. Var det detta vi valde i september 2006?
Med blott den allra minsta känsla för konspirationsteorier är det lätt att urskilja en plan bakom regeringens åtgärder hittills på det bostadspolitiska området. Det folkpartiets bostadspolitiska taleskvinna före valet, Nina Lundström, lovade oss på hyresgäststämman för precis ett år sedan var inte sant. Åtminstone blev det inte alliansens politik. Tvärtom. Så här är det: Hyresrätt ska inte finnas. Hyresrätt ska bort. Alla ska köpa sin bostad. Bostad ska enbart vara en vara på en marknad, som limpan i affären.
Hade det inte varit för att alliansregeringens totala bostadspolitik bildar det mönster som den gör, skulle man kunna tycka att bostadsminister Mats Odells utspel i torsdags om att ge unga garanti för bostadsköp var ett bra förslag, en win-win-situation som Odell själv kallar det. Men nu är det omöjligt att låta bli att se det genom konspirationsteorifiltret. Vilken upplåtelseform är idag idealisk för ungdomar som flyttar hemifrån? Hyresrätt. Det kräver inget kapital, inga banklån, ingen skuldsättning. Vaktmästartjänster inkluderade. Lätt att hitta en lägenhet i lagom storlek, åtminstone i de flesta delar av landet. Men hyresrätt ska bort. Det är regeringens långsiktiga strategi. Därav denna "kompensation" för att få ungdomar att välja ägd bostad.
På sikt leder den här politiken till en lose-lose-situation. Ungdomarna förlorar. Hyresgästerna förlorar. Samhället förlorar en upplåtelseform som är praktisk, underlättar ökad rörlighet och ger unga en chans att få ett bra boende till en rimlig kostnad. Regeringen slaktar hyresrätten av rent ideologiska skäl. Var det detta vi valde i september 2006?
