Nytt gravstensfynd
Nytt fynd på www.findagrave.com . Den här gången i släkten på min pappas sida. Min farmors mor Sissa (som jag bland annat berättat om i mitt radioprogram sommaren 2005) hade en syster Bengta som emigrerade och gifte sig med grovsmeden Johan Lindberg. Både Bengta och Johan var bördiga från Örkened, deras namn i USA blev Bessie och John. De fick åtta barn, med vilka vi haft sporadisk kontakt genom åren.
En dotter till Bessie och John hette Amy. Om henne visste jag inte mer än att hon var gift med Ralph Brown, hade en son Ralph jr, och troligen bodde kvar i Yakima, Washington hela livet. På Find A Grave fann jag henne! Det visar sig att hon dog tidigare i år, den 26 juni, 97 år gammal. I hennes post på den virtuella kyrkogården finns hela tidningsrunan inskriven, med mycket intressant läsning som sammanfattar hennes liv.
Det är inget tvivel om att Amy är en kusin till min farmor och hennes syskon. Amy älskade att spela kort, högt upp i åren spelade hon tillsammans med de andra seniorerna nästan varje kväll i veckan. Det var viktigt för henne att vinna, om så priset för kvällen inte var annat än ett dussin ägg(!) Hon älskade också att dansa. När hon var 95 år tog några vårdbiträden med henne på dans, där hon skrattande skröt om att det var henne som alla de unga männen bjöd upp. Hon var liten på jorden, bara 1,55 lång, men stor i orden: Ända intill slutet kunde hon skaka på sin lilla knytnäve och säga "Det är inget fel på mig, jag är en tuff gammal svenska!"
Amy blev änka 1977. Sonen Ralph var enda barnet. Men hon sörjs också av två barnbarn, sju barnbarns barn och tre barnbarns barnbarn, samt av systern Esther Buck i Seattle och flera syskonbarn.
En dotter till Bessie och John hette Amy. Om henne visste jag inte mer än att hon var gift med Ralph Brown, hade en son Ralph jr, och troligen bodde kvar i Yakima, Washington hela livet. På Find A Grave fann jag henne! Det visar sig att hon dog tidigare i år, den 26 juni, 97 år gammal. I hennes post på den virtuella kyrkogården finns hela tidningsrunan inskriven, med mycket intressant läsning som sammanfattar hennes liv.
Det är inget tvivel om att Amy är en kusin till min farmor och hennes syskon. Amy älskade att spela kort, högt upp i åren spelade hon tillsammans med de andra seniorerna nästan varje kväll i veckan. Det var viktigt för henne att vinna, om så priset för kvällen inte var annat än ett dussin ägg(!) Hon älskade också att dansa. När hon var 95 år tog några vårdbiträden med henne på dans, där hon skrattande skröt om att det var henne som alla de unga männen bjöd upp. Hon var liten på jorden, bara 1,55 lång, men stor i orden: Ända intill slutet kunde hon skaka på sin lilla knytnäve och säga "Det är inget fel på mig, jag är en tuff gammal svenska!"
Amy blev änka 1977. Sonen Ralph var enda barnet. Men hon sörjs också av två barnbarn, sju barnbarns barn och tre barnbarns barnbarn, samt av systern Esther Buck i Seattle och flera syskonbarn.
