Måsens flykt
Det är något skumt med Mikael Persbrandts avhopp från Måsen på Dramaten (se t.ex. DN den 16 oktober). Först är han sjuk under fyra föreställningar, och regissören Stefan Larsson får hoppa in i hans roll. Men sedan återinträder han inte i rollen, utan meddelar att han slutar med omedelbar verkan.
Ett sånt beteende är närapå exempellöst. Jag höll på att säga att det är oprofessionellt, men att säga så vore en skymf mot alla amatörskådespelare som har moral nog att aldrig hoppa av en pågående produktion. Att lämna en uppsättning på landets nationalscen (låt vara på Elverket) är ett svek mot den konstnärlige ledaren och medaktörerna, och ganska oförklarligt. Så gör man inte.
I min revy har vi varit nära ett liknande fall en gång. En amatörskådespelare ville hoppa av efter fyra föreställningar. Vi i produktionsledningens hade då aldrig varit med om något liknande tidigare, men vi förklarade för henne det omöjliga med att hoppa av, och fick henne att fortsätta "en vecka i taget". Hon stannade förstås spelperioden ut. Av amatörer kräver vi lojalitet. De är ändå inte avlönade, utan spelar teater av egen fri vilja, stor lust och engagemang. Av professionella skådespelare förväntar man sig ännu mer.
Som sagt. Här ligger en hund begraven. Fler skådespelare än Persbrandt har haft föreställningar på kvällarna och filmat på dagarna. Det är nästan mer regel än undantag. Det måste ligga något annat bakom. Frågan är om vi någonsin får veta vad.
