gemene man

Du som följer min blogg har förmodligen förstått att jag är en riktig kongresshaj. Jag trivs när det är kongresser, partistämmor, förbundsstämmor, landsmöten och allt vad det heter. Det är en speciell atmosfär. Ibland blir man som ombud kittlad av tanken på att få ge förbundsstyrelsen en liten knäpp på näsan, så att ett beslut plötsligt och oväntat går emot styrelsens förslag. Det är någon slags masspsykos som infinner sig. Det tisslas och tasslas i korridorerna, ombud snackar sig samman och finner bundsförvanter, bildar pakter och beslutar vilken motion man ska rösta igenom. Det är en särskild värld. Ibland sjunger alla unisont, ibland blir det dissonans. När stämman är slut åker man hem, och på det hela taget har resultatet blivit ganska bra. De demokratiska arbetsmetoderna har än en gång visat sin styrka.

Just nu är det moderatstämma i Gävle. Som vanligt följer jag vad som händer, även om jag inte haft tid att sitta och titta på tv- och webbsändningar den här gången. Redan under fredagen avgjordes frågan om bostadspolitiken. Partistyrelsens skrivning gick igenom, om att "hyresrätten passar många människor och ger en rörligare bostadsmarknad. Det är betydelsefullt inte minst för att underlätta för arbetstagare att snabbt kunna skaffa bostad om arbetstillfällen uppstår i andra delar av landet. Ett fungerande bruksvärdessystem är ett viktigt skydd för hyresgästerna mot oskäliga hyreshöjningar". De högljudda protesterna från vissa gräsrötter i det moderata samlingspartiet fann föga gehör. På liknande sätt blev det ingen ändring av arbetsrätten.

Heder åt sansade moderatombud, som nästan verkar ha lyssnat på argumenten från oss hyresgäster. Snart är Centern det enda kvarvarande högerspöket. Om det inte visar sig att moderaternas vändning egentligen bara är en lek med ord, förstås. Man kan aldrig vara säker...