Välkommen till nya Folkets Hus
Jag brukar haka på trender sent. När jag startade min blogg hade Alex Schulman redan börjat planera att lägga ner, ungefär. Nätverkssajten Facebook upptäckte jag för drygt två veckor sedan. Det vill säga, jag hade en månad tidigare tackat ja till en inbjudan (av alla de jag fått dittills) och skapat ett konto. Men mer blev det inte då. Så, för drygt två veckor sedan, var jag på ett möte i verkliga livet där Facebook kom på tal. När jag kom hem, gick jag in på mitt konto igen - och sedan var det klippt.
Nu gör jag som alla andra och räknar vänner och skriver på väggar och testar iq och stödjer causes och skickar videor och kastar fiskar och uppdaterar status stup i kvarten. Och går med i grupper.
Just det där med att gå med i grupper, och att skapa egna grupper, är intressant. På Facebook finns grupper för precis allting. Det finns inga gränser. En grupp för oss som tycker att Karl-Bertil Jonsson är viktigare än Kalle Anka på julafton. Visst. En grupp för oss som gått på Örkenedskolan. Jomen. En grupp för beundrare av Joakim Lindengrens figur Kapten Stofil. Jajamensan. En grupp för dem som hatar foppatoffeln. Jodå.
Men så finns det också grupper som vill väcka opinion för en angelägen fråga eller diskutera de stora ämnena i livet och världspolitiken. Faktum är att det går otroligt snabbt att få stöd för en fråga på Facebook. Det är den första Internetcommunityn som fått så pass stort genomslag i alla åldersgrupper, och det har skett på förhållandevis kort tid. (De flesta av mina vänner på Facebook har blivit medlemmar under september-oktober 2007). Snart är en halv miljon svenskar med. Det är ett ganska bra axplock av befolkningen, även om urvalet inte är statistiskt säkerställt (studenter och mediafolk är till exempel överrepresenterade, pensionärer är underrepresenterade än så länge).
Jag har tidigare ofta ondgjort mig över uttrycket "det är den nya folkrörelsen" (bland annat i mitt sommarprogram i radion 2005). Ibland får man i mindre nogräknade publikationer läsa att jojo eller säljparty eller foppatofflor är den nya folkrörelsen. Jag har sagt att definitionen av folkrörelse är att man har en grundorganisation av lokalföreningar som leds av styrelser och samlas i regioner och riksförbund, ungefär. Facebook i sig är ingen folkrörelse (kanske är det bara en fluga som glöms bort när något ännu bättre kommer). Men Facebook gör att man kan skapa folkrörelser på ett helt nytt sätt - just därför att en så stor del av befolkningen går att nå med förhållandevis enkla medel.
För hundra år sedan uppstod de traditionella folkrörelserna. Då fanns över huvud taget inget smidigare sätt för mänsklig kommunikation än att träffas öga mot öga. Det var ogörligt att ringa i telefonkedjor, det fanns inte ens något telefonnät som täckte hela landet. Än mindre fanns tv-reklam eller chattforum. För att bilda sina frikyrkor, nykterhetsloger, fackföreningar, arbetarkommuner, hyresgästföreningar, var man tvungna att stämma träff, rent fysiskt. Först var man tvungna att bygga sig ett Folkets Hus, för fackmöten till exempel fick inte hållas i några andra lokaler.
Nu behöver vi inte bygga ett Folkets Hus för att starta en ny folkrörelse. Vill vi driva opinion för att rädda isbjörnarna på Nordpolen så skapar vi en grupp på Facebook, och vips har vi tvåtusen medlemmar. Där kan vi utbyta tankar och erfarenheter, planera aktiviteter, samla in pengar och utse ansvariga och kommittéer. Vår grupp känner inga gränser, människor från hela världen kan delta i vår folkrörelse. (Missförstå mig inte här: Facebook ersätter inte de Folkets Hus som finns. De Folkets Hus som finns ska vara kvar och användas, för Internet är aldrig en ersättning för mänskliga möten, bara ett komplement.)
Men det gäller att vara försiktig. De gängse demokratiska spelreglerna (mötesteknik, föreningsstadgar, representativitet) är inte automatiskt inbyggda i Facebookverktyget. Där har vi fortfarande kvar en del att göra. (Bortsett från det tvivelaktiga i att lägga vår folkrörelsegrupps existens i händerna på ett amerikanskt kommersiellt bolag som för tillfället är värderat till över 100 miljarder svenska kronor. Men som sagt, rätt som det är kommer en ny uppstickare som är bättre än Facebook och hela cirkusen flyttar över dit i stället. Det är principen och de tekniska funktionerna som är det viktiga.)
Faktum kvarstår. Rätt använt kan Facebook (eller liknande communities) bli ett värdefullt verktyg för att komplettera och fördjupa folkrörelserna. Nya folkrörelser kan uppstå - som fungerar helt annorlunda än de gamla. Tiden är förbi då vi behöver bygga Folkets Hus. Välkommen till Facebook - det nya Folkets Hus!
Nu gör jag som alla andra och räknar vänner och skriver på väggar och testar iq och stödjer causes och skickar videor och kastar fiskar och uppdaterar status stup i kvarten. Och går med i grupper.
Just det där med att gå med i grupper, och att skapa egna grupper, är intressant. På Facebook finns grupper för precis allting. Det finns inga gränser. En grupp för oss som tycker att Karl-Bertil Jonsson är viktigare än Kalle Anka på julafton. Visst. En grupp för oss som gått på Örkenedskolan. Jomen. En grupp för beundrare av Joakim Lindengrens figur Kapten Stofil. Jajamensan. En grupp för dem som hatar foppatoffeln. Jodå.
Men så finns det också grupper som vill väcka opinion för en angelägen fråga eller diskutera de stora ämnena i livet och världspolitiken. Faktum är att det går otroligt snabbt att få stöd för en fråga på Facebook. Det är den första Internetcommunityn som fått så pass stort genomslag i alla åldersgrupper, och det har skett på förhållandevis kort tid. (De flesta av mina vänner på Facebook har blivit medlemmar under september-oktober 2007). Snart är en halv miljon svenskar med. Det är ett ganska bra axplock av befolkningen, även om urvalet inte är statistiskt säkerställt (studenter och mediafolk är till exempel överrepresenterade, pensionärer är underrepresenterade än så länge).
Jag har tidigare ofta ondgjort mig över uttrycket "det är den nya folkrörelsen" (bland annat i mitt sommarprogram i radion 2005). Ibland får man i mindre nogräknade publikationer läsa att jojo eller säljparty eller foppatofflor är den nya folkrörelsen. Jag har sagt att definitionen av folkrörelse är att man har en grundorganisation av lokalföreningar som leds av styrelser och samlas i regioner och riksförbund, ungefär. Facebook i sig är ingen folkrörelse (kanske är det bara en fluga som glöms bort när något ännu bättre kommer). Men Facebook gör att man kan skapa folkrörelser på ett helt nytt sätt - just därför att en så stor del av befolkningen går att nå med förhållandevis enkla medel.
För hundra år sedan uppstod de traditionella folkrörelserna. Då fanns över huvud taget inget smidigare sätt för mänsklig kommunikation än att träffas öga mot öga. Det var ogörligt att ringa i telefonkedjor, det fanns inte ens något telefonnät som täckte hela landet. Än mindre fanns tv-reklam eller chattforum. För att bilda sina frikyrkor, nykterhetsloger, fackföreningar, arbetarkommuner, hyresgästföreningar, var man tvungna att stämma träff, rent fysiskt. Först var man tvungna att bygga sig ett Folkets Hus, för fackmöten till exempel fick inte hållas i några andra lokaler.
Nu behöver vi inte bygga ett Folkets Hus för att starta en ny folkrörelse. Vill vi driva opinion för att rädda isbjörnarna på Nordpolen så skapar vi en grupp på Facebook, och vips har vi tvåtusen medlemmar. Där kan vi utbyta tankar och erfarenheter, planera aktiviteter, samla in pengar och utse ansvariga och kommittéer. Vår grupp känner inga gränser, människor från hela världen kan delta i vår folkrörelse. (Missförstå mig inte här: Facebook ersätter inte de Folkets Hus som finns. De Folkets Hus som finns ska vara kvar och användas, för Internet är aldrig en ersättning för mänskliga möten, bara ett komplement.)
Men det gäller att vara försiktig. De gängse demokratiska spelreglerna (mötesteknik, föreningsstadgar, representativitet) är inte automatiskt inbyggda i Facebookverktyget. Där har vi fortfarande kvar en del att göra. (Bortsett från det tvivelaktiga i att lägga vår folkrörelsegrupps existens i händerna på ett amerikanskt kommersiellt bolag som för tillfället är värderat till över 100 miljarder svenska kronor. Men som sagt, rätt som det är kommer en ny uppstickare som är bättre än Facebook och hela cirkusen flyttar över dit i stället. Det är principen och de tekniska funktionerna som är det viktiga.)
Faktum kvarstår. Rätt använt kan Facebook (eller liknande communities) bli ett värdefullt verktyg för att komplettera och fördjupa folkrörelserna. Nya folkrörelser kan uppstå - som fungerar helt annorlunda än de gamla. Tiden är förbi då vi behöver bygga Folkets Hus. Välkommen till Facebook - det nya Folkets Hus!
