Kjell Swanberg död
Det inhämtas mig att Kjell Swanberg är död. Han gick bort under söndagen vid 64 års ålder.
Han kåserade i DN sedan 2002, och dessförinnan i SvD sedan urminnes tider (för oss som minns ur redan på 1970-talet). Men mest minns jag hans svamlande i radioprogrammet Plattetyder, där han skrev manus och fick hjälp av Bengan Wittström med framförandet. Den visforskande Wittström hade också letat fram de musikstycken som interfolierade pratet.
Så till den grad inspirerade det mig, att jag i studentradion i Växjö närradio tillsammans med en kamrat och en intet ont anande ljudtekniker sände en serie som vi kallade Snackademin, och som var oförblommerat påverkad av såväl Plattetyder som äldre absurdistisk radiohumor av Lasse O'Månsson, Bertil Pettersson och Gösta "Puttan" Lindström. Jag talar i det senare fallet förstås om programmen Blå Tummen, Bättre sänt än aldrig och Ännu bättre sänt än aldrig. I det förra fallet, mitt eget, talar det för sig själv. Dessbättre besitter jag det enda bevarade exemplaret, referensbanden torde vara ospelbara vid det här laget (hoppas jag).
Vi snackade absurt strunt och spelade så osannolik musik vi kunde hitta. En del musik kom från min morbrors gamla stenkakor som jag fört över till kassettband (detta var ju före de cd-lärande tider som skulle komma). Jag vet inte om det någonsin gjordes några lyssnarmätningar, kanske var det ingen som hörde oss. Förutom min morbror.
På SR Minnen kan man nu lyssna på ett program av Plattetyder, från den 11 februari 1982. Rekommenderas varmt! Där finns också ett avsnitt av hans program på senare år, Tattarspeedway, från långfredagen 2005. Rekommenderas långt!
Han kåserade i DN sedan 2002, och dessförinnan i SvD sedan urminnes tider (för oss som minns ur redan på 1970-talet). Men mest minns jag hans svamlande i radioprogrammet Plattetyder, där han skrev manus och fick hjälp av Bengan Wittström med framförandet. Den visforskande Wittström hade också letat fram de musikstycken som interfolierade pratet.
Så till den grad inspirerade det mig, att jag i studentradion i Växjö närradio tillsammans med en kamrat och en intet ont anande ljudtekniker sände en serie som vi kallade Snackademin, och som var oförblommerat påverkad av såväl Plattetyder som äldre absurdistisk radiohumor av Lasse O'Månsson, Bertil Pettersson och Gösta "Puttan" Lindström. Jag talar i det senare fallet förstås om programmen Blå Tummen, Bättre sänt än aldrig och Ännu bättre sänt än aldrig. I det förra fallet, mitt eget, talar det för sig själv. Dessbättre besitter jag det enda bevarade exemplaret, referensbanden torde vara ospelbara vid det här laget (hoppas jag).
Vi snackade absurt strunt och spelade så osannolik musik vi kunde hitta. En del musik kom från min morbrors gamla stenkakor som jag fört över till kassettband (detta var ju före de cd-lärande tider som skulle komma). Jag vet inte om det någonsin gjordes några lyssnarmätningar, kanske var det ingen som hörde oss. Förutom min morbror.
På SR Minnen kan man nu lyssna på ett program av Plattetyder, från den 11 februari 1982. Rekommenderas varmt! Där finns också ett avsnitt av hans program på senare år, Tattarspeedway, från långfredagen 2005. Rekommenderas långt!
