Majoriteten har alltid fel - det säger ju alla
Min kompis Jalle säger så. "Majoriteten har alltid fel - det säger ju alla." Det är egentligen vad man kallar en självmotsägelse. För om alla säger så, då är de ju majoritet, och då har de fel, och då stämmer inte utsagan från början.
Men hur många är en majoritet? Fler än hälften, trodde jag. Men Aftonbladet har en annan definition. Frågan handlar om hur Sverige nu ska förhålla sig till Eurovisionens sångtävling, eller Melodi Grand Prix som våra närmaste grannländer kallar den. "Majoriteten - hela 27,9 procent av de röstande - har receptet klart för sig", skriver Aftonbladet.
En majoritet kan alltså bestå av 27,9 procent. Ursäkta, men just där tycker jag att Aftonbladet har fel. En majoritet ska vara över 50 procent, annars är det ingen majoritet.
Jag tycker också att de 27,9 procenten har fel. De tycker nämligen att det är juryns fel att Sverige placerar sig dåligt. Juryn som utgjorde halva röststyrkan i den svenska uttagningen till Eurovisionens sångtävling, alltså den tävling som kallas Melodifestivalen.
Ända sedan den avgjordes i Globen har det hetat att Sanna Nielsen var "folkets val" och Charlotte Perrelli var "juryns val". Men min poäng är att - det vet man inte! På grund av SVT:s röstningsregler kan ingen säga vad som egentligen var folkets val. Eller rättare sagt, vad som hade varit folkets val vid rättvisa förutsättningar. Folkets telefonomröstning pågick nämligen under hela tiden som jurygruppernas resultat presenterades. Vad hände då?
Jo, man kan misstänka (visserligen utan belägg, om inte SVT lägger papperen på bordet) att de som telefonröstat på Hero i högre utsträckning la av att ringa så fort juryernas resultat började ticka fram. Medan de som t.ex. ville telefonrösta på Empty Room eller Just a minute fortsatte att rösta som galningar så länge det gick. Som sagt, det finns inga belägg. Men blotta misstanken gör att man inte kan utnämna någon till folkets vinnare förrän SVT redovisar hur resultatet av telefonomröstningen såg ut innan första jurygruppen avgav sina resultat. (Det är det vanliga röstningsförfarandet vid allmänna val - hur skulle det se ut om man fick fortsätta rösta till riksdagsvalet i vallokalerna sedan kvällens valvaka börjat i tv?)
Nu har i alla fall svenska folket visat sig oförmöget att vaska fram ett topplacerat bidrag till den europeiska låttävlingen. Svenska folket väljer helst det som mest låter som ett svenskt schlagerbidrag. Det vill säga, så som det lät på 1980- och 1990-talen. Och jurygrupperna likaså, åtminstone just i år. För att någonsin kunna vinna eurovisionsmelodifestivalen igen kanske vi ska lägga ner Melodifestivalen, och låta SVT utse ett modernt slagkraftigt nummer med chans att vinna. Eller ge Alexander Bard i uppdrag att skriva alla bidragen i en svensk uttagningstävling, han brukar ju säga att han har koll. Fast han är förstås i minoritet.
Men hur många är en majoritet? Fler än hälften, trodde jag. Men Aftonbladet har en annan definition. Frågan handlar om hur Sverige nu ska förhålla sig till Eurovisionens sångtävling, eller Melodi Grand Prix som våra närmaste grannländer kallar den. "Majoriteten - hela 27,9 procent av de röstande - har receptet klart för sig", skriver Aftonbladet.
En majoritet kan alltså bestå av 27,9 procent. Ursäkta, men just där tycker jag att Aftonbladet har fel. En majoritet ska vara över 50 procent, annars är det ingen majoritet.
Jag tycker också att de 27,9 procenten har fel. De tycker nämligen att det är juryns fel att Sverige placerar sig dåligt. Juryn som utgjorde halva röststyrkan i den svenska uttagningen till Eurovisionens sångtävling, alltså den tävling som kallas Melodifestivalen.
Ända sedan den avgjordes i Globen har det hetat att Sanna Nielsen var "folkets val" och Charlotte Perrelli var "juryns val". Men min poäng är att - det vet man inte! På grund av SVT:s röstningsregler kan ingen säga vad som egentligen var folkets val. Eller rättare sagt, vad som hade varit folkets val vid rättvisa förutsättningar. Folkets telefonomröstning pågick nämligen under hela tiden som jurygruppernas resultat presenterades. Vad hände då?
Jo, man kan misstänka (visserligen utan belägg, om inte SVT lägger papperen på bordet) att de som telefonröstat på Hero i högre utsträckning la av att ringa så fort juryernas resultat började ticka fram. Medan de som t.ex. ville telefonrösta på Empty Room eller Just a minute fortsatte att rösta som galningar så länge det gick. Som sagt, det finns inga belägg. Men blotta misstanken gör att man inte kan utnämna någon till folkets vinnare förrän SVT redovisar hur resultatet av telefonomröstningen såg ut innan första jurygruppen avgav sina resultat. (Det är det vanliga röstningsförfarandet vid allmänna val - hur skulle det se ut om man fick fortsätta rösta till riksdagsvalet i vallokalerna sedan kvällens valvaka börjat i tv?)
Nu har i alla fall svenska folket visat sig oförmöget att vaska fram ett topplacerat bidrag till den europeiska låttävlingen. Svenska folket väljer helst det som mest låter som ett svenskt schlagerbidrag. Det vill säga, så som det lät på 1980- och 1990-talen. Och jurygrupperna likaså, åtminstone just i år. För att någonsin kunna vinna eurovisionsmelodifestivalen igen kanske vi ska lägga ner Melodifestivalen, och låta SVT utse ett modernt slagkraftigt nummer med chans att vinna. Eller ge Alexander Bard i uppdrag att skriva alla bidragen i en svensk uttagningstävling, han brukar ju säga att han har koll. Fast han är förstås i minoritet.
