gemene man

Jag är lite långsam, jag vet. Hamnade väl i bullkoma i lördags när det var kanelbullens dag, och har därför inte bloggat om fenomenet förrän i dag, två dagar för sent.

Det är klart att jag fattar. Jag fattar att Kanelbullens dag är ett kommersiellt påfund av bagerinäringen för att vi ska köpa mer bullar av dem. De flesta nu för tiden köper nämligen sina bullar på Konsum eller på bageri, eller går ut på kondis och äter. (Säger man fortfarande kondis förresten? Konditori? Eller finns det snart bara coffeeshops kvar?)

Och skulle det nu vara någon som bakade kanelbullar hemma i lördags, så var det någon som tjänade på det också. En dag till om året, förutom till jul, köps det något mer vetemjöl än resten av året. Handlaren sålde möjligen mjöl igen.

Men ändå. Även om nu Kanelbullens dag bara är ett kommersiellt jippo. Vad är det för fel på Kardemummabullen? När har den sin dag? Mazarinen? Så här års borde Äppelkakan ha sin dag också.

I lördags var det två år sedan min farmor gick bort. Det kommer jag ihåg, för barnbarnsbarnen kommenterade att det var extra synd att hon dog just när det var kanelbullens dag. Nu var det i och för sig inte kanelbullar som var farmors specialitet. Hon gjorde oftast bullar med vaniljsocker i, och inte kanel. Den 23 februari var farmors födelsedag. Den dagen utlyser jag härmed till vaniljbullens dag. Och den är helt okommersiell.