gemene man

Det är jag som är gemene man

Åldern tar ut sin rätt

Publicerad 2009-04-29 16:14:02 i Allmänt

Det där med ålder är svårt. Jag börjar känna det nu. Yngre personer har redan börjat betrakta mig som en farbror, och då är jag ändå inte mycket mer än 40. (Inte mycket mer, sa jag.)

I går morse blev jag uppringd av en kvittrande glad stämma från mitt telefonbolag. Jag har ett väldigt gammalt avtal för min mobiltelefon, fick jag veta. Sådana avtal finns egentligen inte längre. (Då ska man genast misstänka att just den avtalstypen var för bra för kunden, och för olönsam för telefonbolaget.) Därför ville hon nu låta mig byta upp mig till ett nyare och bättre avtal. På köpet skulle jag få en ny mobiltelefon. (Det vill säga, till en förhöjd månadsavgift och med en bindningstid på 24 månader.)

Nåväl, jag räknade snabbt på hennes siffror, och konstaterade att hon den här gången faktiskt hade rätt. Jag skulle nästan tjäna ihop till den förhöjda månadsavgiften som den nya telefonen innebar, genom att avtalet gav mig lägre månadsavgift och samtalstaxa i övrigt.

Men så kom det till det där med telefonen. Vilken telefon har du i dag, frågade hon. Ja, det är en Nokia sextitvånånting, sa jag. Vad använder du din telefon till, frågade hon. Jag ringer och sms:ar, och använder kameran - och kalendern! Jag kan inte vara utan min kalender, sa jag. Okej, sa hon. Nu hörde jag att hon hade placerat mig i ett fack. För henne var jag en farbror. Jag hade inte nämnt att jag ville ha min telefon till att surfa, spela spel, lyssna på mp3 eller titta på film. Jag var klassificerad. Då ska du ha en Nokia trettiettnånting, sa hon. Jag har sett att det finns en annan, sa jag, och läste upp en modellbeteckning. Men den har pekskärm sa hon, den ska väl inte du ha?

Nåja, det blev ett nytt avtal - och en ny telefon. En gubbmodell, antar jag. Kanske redan utgående. Enklast tänkbara, fattas bara att den har extra stora knappar och extra tydlig display. Eller snurrmoj i stället för knappar, eller vev på sidan.

En dam i bekantskapskretsen (vi kan kalla henne Birgitta) har passerat de sextio, men betraktar sig fortfarande som ung. Det gör dagens sextioåringar. Men lokaltidningarna tar in journalistvikarier som är runt tjugofem. Därför kunde man en gång läsa om en cykelolycka på Söderbro. En äldre dam hade råkat illa ut på sin cykel. I brödtexten framgick att den "äldre damen" var sextio år. Birgitta kände sig stött. Det hade alltså kunnat vara hon. En jämngammal med henne var minsann ingen "äldre dam".

Birgittas mamma ringde och var orolig. Jag läser i tidningen om en cykelolycka på Söderbro, jag ville bara höra så att det inte var du Birgitta. - Nej mamma lilla, det stod ju att det var en äldre dam!

Min farmor blev nittio år. Tjugofem år tidigare uppnådde hon alltså pensionsåldern. Hon fick då frågan om hon inte ville engagera sig i pensionärsföreningen. Nej, det får vänta tills jag blir gammal, sa farmor. I så fall blev hon aldrig gammal, för någon pensionärsförening gick hon aldrig med i.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Gemene man

Arkivarie vid statlig myndighet. Vitsighetsidkare på lediga stunder.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela