gemene man

En gammal kompis skrev på sin statusrad i Facebook för ett tag sedan att han hade köpt nya Vans. Jag hade ingen aning om vad det var, men ville förstås inte heller fråga, så jag googlade. Det var tydligen ett slags skor. Av andras initierade kommentarer till statusmeddelandet drog jag slutsatsen att det är ett ganska känt märke.

Inte för mig. Jag känner inte till några märken. Det slog mig att jag nog inte vet vad några av mina skor heter. Varken höger- eller vänsterskon, höll jag på att säga, men riktigt så illa är det inte, att jag bara skulle äga ett par skor. Men nästan. Jag köper ett par skor för att använda, sedan använder jag dem tills de är uppslitna, sedan köper jag nya. Jag bryr mig inte om vad de heter. Be mig räkna upp alla skomärken jag känner till, och jag stannar efter Ecco.

Sak samma med kläder. Jag tycker om att ha en klädhandlare som vet vad jag vill ha. Jag går in och ställer mig på golvet i affären och säger att i dag behöver jag ett par byxor. Och så tar han fram dem åt mig. Huvudsaken är att de har rymliga fickor, sak samma vad byxorna heter.

Det är därför detta inte är någon modeblogg. Sådana finns det redan så många. Min blogg är en omodeblogg.