Intervjuer hela helgen
I går var jag alltså på anställningsintervju. Svårt att säga hur det känns efteråt, men jag tyckte att jag svarade så bra som jag kunde på frågorna i alla fall. De flesta var jag mer eller mindre förberedd på. Men det är en sak att svara på frågor och formellt visa upp sin kompetens. En annan sak hur man uppfattas, vilket intryck man gör. Om de tycker att man verkar vara en allmänt trevlig prick eller inte.
Det är en balansgång, det där att sitta och tala om hur bra man är, utan att det bara låter som om man skryter och framhäver sig. Det är inget som ligger för mig egentligen. Jag har sluppit den situationen i tjugo år. Ett sätt att förbereda sig är att noggrant gå igenom precis varenda merit man har, kurser man gått, dataprogram man lärt sig, projekt man deltagit i, och pussla ihop med de krav som ställs på tjänsten man söker. När jag gick ut från intervjun kändes det ändå som om jag kanske hade hänvisat till min ledarskapsutbildning några gånger för mycket.
Ett gott tecken var ändå att min intervjuare kom ut och hejdade mig efteråt, när jag hade hunnit ut, eftersom de hade kommit på en fråga som de hade glömt att ställa. Då hade de åtminstone inte sållat bort mig direkt så fort jag gått utanför dörren...
I dag har jag suttit i långa telefonsamtal med en journalist som ville veta mer om vårt beslut om sammanslagning av Hyresgästföreningens region Småland-Blekinge med region Öst, som också ägde rum i går. Samtidigt som min anställningsintervju var det alltså gemensamt regionfullmäktige i Nässjö. Sammanslagningen gick igenom, vi bildar en gemensam Region Sydost fr.o.m. 1 juli. Jag upptäckte att det egentligen inte är så enkelt att över huvud taget förklara regionledet i vår organisation. Än mindre att på ett begripligt sätt förklara förhållandet mellan tjänstemanna- och förtroendemannaorganisationerna - två ord som inte gör sig så bra i en tidningsartikel som vill vara begriplig för läsaren. Men min "pedagogiska förmåga", som jag hade hänvisat till på anställningsintervjun, verkar ändå ha fungerat även i den här intervjun. När jag fick artikeln till påseende hade journalisten uppfattat allt helt korrekt.
Nu ser jag fram emot att få verka i den nya regionen, som en av tretton ledamöter som blev invalda i den nya regionstyrelsen. Storleken på regionen gör att vi kan arbeta mer effektivt, och min förhoppning är att vi ska kunna bredda folkrörelsen så att fler förtroendevalda blir delaktiga i arbetet på regionnivå. Det blir en spännande utmaning!
Det är en balansgång, det där att sitta och tala om hur bra man är, utan att det bara låter som om man skryter och framhäver sig. Det är inget som ligger för mig egentligen. Jag har sluppit den situationen i tjugo år. Ett sätt att förbereda sig är att noggrant gå igenom precis varenda merit man har, kurser man gått, dataprogram man lärt sig, projekt man deltagit i, och pussla ihop med de krav som ställs på tjänsten man söker. När jag gick ut från intervjun kändes det ändå som om jag kanske hade hänvisat till min ledarskapsutbildning några gånger för mycket.
Ett gott tecken var ändå att min intervjuare kom ut och hejdade mig efteråt, när jag hade hunnit ut, eftersom de hade kommit på en fråga som de hade glömt att ställa. Då hade de åtminstone inte sållat bort mig direkt så fort jag gått utanför dörren...
I dag har jag suttit i långa telefonsamtal med en journalist som ville veta mer om vårt beslut om sammanslagning av Hyresgästföreningens region Småland-Blekinge med region Öst, som också ägde rum i går. Samtidigt som min anställningsintervju var det alltså gemensamt regionfullmäktige i Nässjö. Sammanslagningen gick igenom, vi bildar en gemensam Region Sydost fr.o.m. 1 juli. Jag upptäckte att det egentligen inte är så enkelt att över huvud taget förklara regionledet i vår organisation. Än mindre att på ett begripligt sätt förklara förhållandet mellan tjänstemanna- och förtroendemannaorganisationerna - två ord som inte gör sig så bra i en tidningsartikel som vill vara begriplig för läsaren. Men min "pedagogiska förmåga", som jag hade hänvisat till på anställningsintervjun, verkar ändå ha fungerat även i den här intervjun. När jag fick artikeln till påseende hade journalisten uppfattat allt helt korrekt.
Nu ser jag fram emot att få verka i den nya regionen, som en av tretton ledamöter som blev invalda i den nya regionstyrelsen. Storleken på regionen gör att vi kan arbeta mer effektivt, och min förhoppning är att vi ska kunna bredda folkrörelsen så att fler förtroendevalda blir delaktiga i arbetet på regionnivå. Det blir en spännande utmaning!
