Har du en filifjonk?
Jag har aldrig skrutit med att jag är händig. Det beror till stor del på att jag inte är särskilt händig. Inte alls, faktiskt.
När jag flyttade in i min lägenhet, fanns det varken rullgardin eller persienn i sovrumsfönstret. Men det sätter du lätt upp själv, sa vaktmästaren när han visade mig runt i lägenheten. Tänk bara på att vara lite försiktig här, det är lite slitet som du ser.
Jo, det såg jag. Uppenbarligen har det bott någon lika händig som jag i lägenheten innan. Borrhålet till vänster om fönstret, där det tidigare suttit ett rullgardinsbeslag, var så stort att man kunde köra knytnäven igenom. Alltså skulle jag behöva borra ett nytt hål för att få upp ett nytt beslag.
Gjorde jag det?
Njae. Hjälpligt hakade jag upp fästet för min nyinköpta rullgardin i det gamla borrhålet. Det hänger där på trekvart. Så har det gjort sedan jag flyttade in. Alltså i tolv år.
Varje gång jag ska dra upp eller dra ner rullgardinen, måste jag sträcka mig upp och hålla för det vänstra rullgardinsfästet med andra handen. Annars rasar alltihop ner.
När jag hyrde kontor i ett kontorshotell, kom en tjej från ett grannföretag och stack in huvudet och frågade om jag hade en filifjonk. (Nej, hon sa inte filifjonk, hon sa namnet på något verktyg som jag inte visste vad det var, och inte minns. Så vi får kalla det för filifjonk för berättelsens skull.) Nej, det tror jag inte, sa jag först. Jo men vänta ska jag se, sa jag sedan. Och så tog jag fram det blå verktygssettet som jag hade fått ta över från den förre ägaren. Det var ett sånt där verktygsset från Det Stora Hobbyföretaget från Insjön.
Titta, här är precis en sån som jag frågade efter, sa hon. Ett av de fem verktygen råkade alltså vara just en filifjonk. Vem kunde ana det?
Efter det har jag sluppit bli tillfrågad om allt verktygsrelaterat. Det enda verktyg jag till fullo behärskar är en penna. Och så kniv förstås - särskilt i kombination med gaffel.
När jag flyttade in i min lägenhet, fanns det varken rullgardin eller persienn i sovrumsfönstret. Men det sätter du lätt upp själv, sa vaktmästaren när han visade mig runt i lägenheten. Tänk bara på att vara lite försiktig här, det är lite slitet som du ser.
Jo, det såg jag. Uppenbarligen har det bott någon lika händig som jag i lägenheten innan. Borrhålet till vänster om fönstret, där det tidigare suttit ett rullgardinsbeslag, var så stort att man kunde köra knytnäven igenom. Alltså skulle jag behöva borra ett nytt hål för att få upp ett nytt beslag.
Gjorde jag det?
Njae. Hjälpligt hakade jag upp fästet för min nyinköpta rullgardin i det gamla borrhålet. Det hänger där på trekvart. Så har det gjort sedan jag flyttade in. Alltså i tolv år.
Varje gång jag ska dra upp eller dra ner rullgardinen, måste jag sträcka mig upp och hålla för det vänstra rullgardinsfästet med andra handen. Annars rasar alltihop ner.
När jag hyrde kontor i ett kontorshotell, kom en tjej från ett grannföretag och stack in huvudet och frågade om jag hade en filifjonk. (Nej, hon sa inte filifjonk, hon sa namnet på något verktyg som jag inte visste vad det var, och inte minns. Så vi får kalla det för filifjonk för berättelsens skull.) Nej, det tror jag inte, sa jag först. Jo men vänta ska jag se, sa jag sedan. Och så tog jag fram det blå verktygssettet som jag hade fått ta över från den förre ägaren. Det var ett sånt där verktygsset från Det Stora Hobbyföretaget från Insjön.
Titta, här är precis en sån som jag frågade efter, sa hon. Ett av de fem verktygen råkade alltså vara just en filifjonk. Vem kunde ana det?
Efter det har jag sluppit bli tillfrågad om allt verktygsrelaterat. Det enda verktyg jag till fullo behärskar är en penna. Och så kniv förstås - särskilt i kombination med gaffel.
