Pappershandel
På min födelsedag häromdagen ringde det i min mobil. "Hej. Jag är en försäljare", sade en märklig röst. Man skulle nästan kunna tänka sig att stämman tillhörde ett barn som försökte förställa sin röst.
Det var det. Det var Sjuåringen, vilket jag givetvis snabbt genomskådade. Men jag spelade med. Jaså, är det en försäljare, sa jag. Vad säljer du då? -Jag säljer "Ja må han leva, ja må han leva", fortsatte rösten, som nu gick över i gossopran, och sång.
Tack så mycket, det tror jag att jag köper av dig, sa jag, som annars aldrig brukar köpa något av telefonförsäljare.
Några dagar tidigare hade Sjuåringen tillverkat en egen mobiltelefon. Den var gjord av papper. Han pratade i den, och som vanligt hörde omgivningen bara hans svar, inte vad som sades i andra änden av tråden. (Det där "i andra änden av tråden" är förresten ett gammalt uttryck som användes på den tiden när alla telefoner satt fast med en tråd i väggen i hallen, men jag använder det i brist på bättre.)
Sjuåringen försökte, i sin papptelefon, freda sig från en telefonförsäljare. "Nej tack, jag ska inget ha", sa han. Tänk att en sjuåring, med all den fantasi en sådan kan uppbringa, ändå inte kan lösgöra sig från det faktum att det vanligaste man kan använda en telefon till, är att bli uppringd av försäljare.
Det var det. Det var Sjuåringen, vilket jag givetvis snabbt genomskådade. Men jag spelade med. Jaså, är det en försäljare, sa jag. Vad säljer du då? -Jag säljer "Ja må han leva, ja må han leva", fortsatte rösten, som nu gick över i gossopran, och sång.
Tack så mycket, det tror jag att jag köper av dig, sa jag, som annars aldrig brukar köpa något av telefonförsäljare.
Några dagar tidigare hade Sjuåringen tillverkat en egen mobiltelefon. Den var gjord av papper. Han pratade i den, och som vanligt hörde omgivningen bara hans svar, inte vad som sades i andra änden av tråden. (Det där "i andra änden av tråden" är förresten ett gammalt uttryck som användes på den tiden när alla telefoner satt fast med en tråd i väggen i hallen, men jag använder det i brist på bättre.)
Sjuåringen försökte, i sin papptelefon, freda sig från en telefonförsäljare. "Nej tack, jag ska inget ha", sa han. Tänk att en sjuåring, med all den fantasi en sådan kan uppbringa, ändå inte kan lösgöra sig från det faktum att det vanligaste man kan använda en telefon till, är att bli uppringd av försäljare.
