Det är mod
Aftonbladets chefredaktör Jan Helin är min hjälte just nu. Med risk för att själv bli åtalad för hets mot folkgrupp, drar han fram Sverigedemokraternas grumliga åsikter i ljuset så att alla enkelt ska kunna se att de inte är som vilket annat parti som helst. I själva verket kan Jimmie Åkesson, när man ber honom skriva en debattartikel som ska förklara SD:s värden, inte göra detta utan att det blir frågan om hets mot folkgrupp. Vilket skulle bevisas, ungefär.
Aftonbladet skiljer ut sig från övriga rikstäckande annonsfinansierade medier. De övriga tänker göra sig till megafoner för SD:s propaganda och ta emot annonspengar för det. Aftonbladet gör inte det. Däremot visar de tydligt vad SD står för, med SD:s egna ord, och med gott om utrymme för bemötande av alla stolligheter SD far med. SD kan nu aldrig mer köra med martyrknepet och påstå att de förtigs i debatten, att de inte släpps fram i riksmedier, att de inte får debattera på lika villkor.
Något var nämligen tvunget att göras. Vi som läser danska tidningar ibland, eller som har läst Lena Sundströms (Augustnominerade) bok Världens lyckligaste folk, vet vad som kan hända om man väljer en annan strategi. Det fungerar inte att tiga ihjäl de främlingsfientliga. Det är också fullkomligt förödande att, som många i den danska samhällsdebatten, gå dem till mötes och börja låta likadant. Mycket av det som står i Åkessons debattartikel, skulle kunna sägas i den danska debatten - av partier som har fler år på nacken än Dansk Folkeparti.
Som sagt, något måste göras. Det här är inte lätt, men jag tror att Aftonbladet handlar rätt. Särskilt som man i dagens tidning effektivt punkterar Åkessons lögner och överdrifter. Ingen som läser Åkessons debattartikel borde kunna undgå att märka att SD är ett rasistiskt parti med en avskyvärd politik - om nu någon tvivlade på det innan. Att ändå, som Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin, ta in artikeln och riskera ett tryckfrihetsmål, att kanske offra sig själv för att belysa mörkrets krafter - det är mod.
Aftonbladet skiljer ut sig från övriga rikstäckande annonsfinansierade medier. De övriga tänker göra sig till megafoner för SD:s propaganda och ta emot annonspengar för det. Aftonbladet gör inte det. Däremot visar de tydligt vad SD står för, med SD:s egna ord, och med gott om utrymme för bemötande av alla stolligheter SD far med. SD kan nu aldrig mer köra med martyrknepet och påstå att de förtigs i debatten, att de inte släpps fram i riksmedier, att de inte får debattera på lika villkor.
Något var nämligen tvunget att göras. Vi som läser danska tidningar ibland, eller som har läst Lena Sundströms (Augustnominerade) bok Världens lyckligaste folk, vet vad som kan hända om man väljer en annan strategi. Det fungerar inte att tiga ihjäl de främlingsfientliga. Det är också fullkomligt förödande att, som många i den danska samhällsdebatten, gå dem till mötes och börja låta likadant. Mycket av det som står i Åkessons debattartikel, skulle kunna sägas i den danska debatten - av partier som har fler år på nacken än Dansk Folkeparti.
Som sagt, något måste göras. Det här är inte lätt, men jag tror att Aftonbladet handlar rätt. Särskilt som man i dagens tidning effektivt punkterar Åkessons lögner och överdrifter. Ingen som läser Åkessons debattartikel borde kunna undgå att märka att SD är ett rasistiskt parti med en avskyvärd politik - om nu någon tvivlade på det innan. Att ändå, som Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin, ta in artikeln och riskera ett tryckfrihetsmål, att kanske offra sig själv för att belysa mörkrets krafter - det är mod.
