gemene man

Det är jag som är gemene man

Fullt ös från Jamaica

Publicerad 2009-10-24 16:07:46 i Allmänt

I dag är det Hela Ronneby svänger. Det brukar vara en gång på våren och en gång på hösten. Den här gången rådde det ingen tvekan om att det var höstupplagan som gällde. Och då tänker jag inte bara på de pumpor som satts att utsmycka varje butiksfönster. Utan fastmer på de pumpar som borde satts att arbeta för att forsla bort allt vatten.

Men några bekanta skulle uppträda med sin nya kör, så jag tänkte trotsa vädrets makter och bege mig in till torget. Så efter middagen satte jag på mig allvädersstövlarna, fällde upp paraplyet och vadade iväg. Jag kom in till torget lagom till kören skulle börja. Kören kallar sig One Love, och är specialiserade på reggae. De har sjungit tillsammans sedan den första september, och har repeterat in sex låtar ur Bob Marleys repertoar.

Det finns låtar ur Bob Marleys repertoar som de inte övat in, och följaktligen heller inte sjöng i dag, även om det kanske kunde ha behövts. Om man nu tror på sångens förmåga att blidka makterna, vill säga. Baktakter mot vädrets makter. De kunde till exempel ha valt att sjunga Sun is Shining. Eller så kunde de ha sjungit No Water. Men det gjorde de inte. Däremot sjöng de Three Little Birds, och Is This Love. Och förstås One Love. Och tre sånger till, för det var de som de övat in.

Tyvärr kan jag inte ge er något bildbevis, för jag hade inte tänkt på att ta med kameran. Jobbmobilen hade jag också lämnat hemma, och privatmobilen hade låg batterinivå så den räckte inte för foto. Så ni får hålla till godo med reportaget ur gårdagens Blekingenytt i stället.

Det hade ändå inte blivit några bra bilder. Ni hade bara sett ett hav av paraplyer, för det gjorde jag. Det gick knappt att se vilka som dolde sig under paraplyerna i publiken. Jag hörde bara centrumutvecklaren Magnus Abrahamssons röst bakom en kapuschong. Så särskilt mycket mingel blev det inte. Utom för de på scenen. Dem hade man å andra sidan önskat lite koreografi, så att de hade kunnat hålla värmen i kylan. Körledaren och gitarristen Mattias Johansson kämpade med stelfrusna fingrar på sin gitarr. De två trumpetarna i kören höll på att frysa fast vid sina instrument, ni vet så där som det blir när man slickar på en stolpe när det är kallt.

Jag har aldrig varit på Jamaica, så jag kan inte ge förstahandsinformation om hur vädret brukar vara där. Men något säger mig att det sällan kan förväxlas med vädret i Sverige i slutet av oktober. Reggae är ju varm musik, och det ska vara fullt ös. Men inte uppifrån.

Efteråt gick jag och postade ett brev, och så skulle jag köpa te. Jag har för vana att alltid medbringa en ihopvikt tygpåse att handla i, men när det regnar är det ingen bra idé. Lösteet låg förpackat i en papperspåse som nästan luckrats upp så att min shoppingpåse höll på att bli till ett stort tefilter som gav ett spår av te efter mig på vägen hem. I kväll får det bli en romdrink att värma sig med i stället. Ska det vara Jamaicatema så ska det. (Ska - lägg märke till ordvitsen!) Och så är det ju Körslaget. Körsång på tv, det är åtminstone mindre kylslaget.

Tillagt: Nu har klipp från konserten kommit upp på Youtube. Three Little Birds, Is This Love, Could You Be LovedHeathen och One Love.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Gemene man

Revyförfattare med mera. Förtroendevald i Hyresgästföreningen. Inte medlem i något politiskt parti, min blogg är därmed partipolitiskt obunden.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela