Tiden ger en fel
Det här har jag bestämt för mig att jag har skrivit om tidigare. Men ibland händer det att tiden ger en rätt. Och ibland händer det också att tiden ger en fel.
Det här med att bilister inte kan trafikreglerna. Sedan den nu gällande zebralagen infördes, har bilister väjningsplikt för fotgängare som är på väg över ett övergångsställe. Men en del bilister har missuppfattat regeln. Hyperkorrigering talar man om inom språkvetenskapen. Alltså att man utökar en regel och använder den även i sammanhang där den inte hör hemma. En del bilister stannar alltså även för mig som cyklar. Då är de ute och cyklar. Bildligt. Medan jag cyklar bokstavligt.
Senast igår kväll hände det, när jag var på väg hem efter att ha handlat. Jag var i själva verket nästan hemma med halmen, som min morbror alltid brukade säga. Jag kom från en liten tvärgata, och skulle bara korsa en huvudled, så var jag hemma. Jag satt alltså på min cykel, på en tvärgata, med en huvudled framför mig. Ingen fotgängare fanns inom synhåll. En bilist kom, såg - och stannade! För mig!
En bisarr situation, om det inte vore för att jag upplevt den så många gånger förut. Vad är det som får bilister att stanna mitt på en huvudled där de får köra i 50, därför att en cyklist kommer ut från en tvärgata där det helt tydligt markeras att det gäller väjningsplikt? Om jag hade varit en bilist hade han högst troligen inte stannat för att släppa ut mig. Enligt gällande lag ska han inte göra det när jag är cyklist heller. En anledning kan vara att det visserligen finns enstaka exemplar av cyklister som kör som dårar, men jag är inte en av dem. Det borde han kunna se.
En annan anledning kan vara att han redan hade hunnit läsa tidningen. För när jag slog upp tidningen som jag hade handlat, läste jag också gårdagens stora nyhet: Företräde föreslås vid cykelöverfart. Så många gånger har jag tjatat om att cyklisten inte har företräde, bara fotgängaren. Men nu verkar det som om tiden håller på att ge mig fel. Bara det att här finns ingen cykelöverfart. Det finns ett övergångsställe precis före korsningen där tvärgatan kommer ut, men där stod jag inte.
Situationen löstes som så många gånger förut. Vi stod och tittade fånigt på varandra en stund, jag vinkade fram bilisten, som puttrade vidare i sakta mak. Jag korsade vägen och var hemma. Zebran är ett randigt djur. Ränderna går aldrig ur.
