gemene man

Det är jag som är gemene man

Att förhandla om ingångslön

Publicerad 2009-09-14 22:35:06 i Släkten är bäst

Förr eller senare, nu när jag söker jobb, kommer jag att få frågan om vad jag vill ha i lön. Förresten, det har jag redan fått på en jobbintervju. (Det är förresten fortfarande inte uteslutet att jag hamnar på just den arbetsplatsen, tvärtom.)

Vad är jag värd? Inte vet jag. De senaste åren har jag varit egen företagare. Då satte jag en månadslön som var anpassad till vad företaget kunde bära, och många gånger kunde jag inte ens ta ut den. Det yrke jag är utbildad till har jag inte varit aktiv inom på ett tiotal år, det är inte heller där jag söker. Jag har egentligen mest min arbetserfarenhet och en del vidareutbildningskurser i tjänsten att hänvisa till.

Men så kommer jag att tänka på Klämta-Tilda. Hon var ett original, men hon visste vad hon var värd.

Klämta-Tilda hette egentligen Matilda Håkansson och bodde i Lönsboda. Hon dog när jag bara var några månader gammal, men berättelserna om henne lever kvar än i dag. Ännu under min uppväxt i Lönsboda var hon högst levande, enbart genom vad folk mindes och berättade.

Att hon kallades för Klämta hade ingenting att göra med väckarklockan som hon alltid hade i en ficka i underkjolen. Namnet kom efter Klämtatorpet (Clemetstorpet), eller Klämdas, i Duvhult, där hon var född. För enkelhets skull bar hon ofta tre eller fyra klänningar på sig på samma gång, och ett par tre hattar. (Ja, har man råd te' de' så", svarade hon, när någon frågade).

Trots detta möttes hon av viss respekt där hon gick omkring. Fastän originell var det sällan några barn eller ungdomar som drev gäck med henne i hennes närhet. Men visst fanns det de som försökte göra sig lustiga på hennes bekostnad.

Tilda var ett original, men hon var inte dum. Tvärtom var hon ofta slagfärdig. En bonde hade anlitat ett arbetslag kvinnor i potatisplockningen. När kvällen kom skulle alla få betalt. Sist i raden stod Tilda. Bonden tänkte att, hon har väl inget begrepp om pengar, så han frågade Tilda hur mycket hon skulle ha. "Ah, inte ska väl jag ha mer än de andra!", svarade Tilda rappt.

Så ska jag svara när jag får frågan om vilken lön jag vill ha. Inte ska väl jag ha mer än de andra.

Förresten, varför är det här blogginlägget kategoriserat som "Släkten är bäst"? Jo, jag har nyligen funnit att Matilda Håkansson var femmänning med min farfars far. Det är en heder att vara släkt med en sån gumma. Som sagt, släkten är bäst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Gemene man

Revyförfattare med mera. Förtroendevald i Hyresgästföreningen. Inte medlem i något politiskt parti, min blogg är därmed partipolitiskt obunden.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela