gemene man

Det är jag som är gemene man

Händige herrn

Publicerad 2010-02-05 20:30:47 i Allmänt

Jag har i några tidigare inlägg erkänt att jag inte är särskilt händig. Till exempel berättade jag om rullgardinen i mitt sovrum, som hängt på trekvart i tolv år. Någon kanske undrar hur det har gått sedan dess? Man kan säga så här: Trekvartseran tog slut för några veckor sedan. Rullgardinen rasade ner, och jag fick köpa en ny. Pappa, som är ett snäpp mer händig än jag (bara ett snäpp, men han vet åtminstone vad de olika verktygen heter) hjälpte till att sätta upp den. Så nu sitter den nya rullgardinen bättre än den gamla någonsin gjorde.

Men min ickehändighet har också sina gränser. Det finns ett område där jag faktiskt besitter en del tekniskt kunnande. Då talar vi montering av bokhyllor från IKEA. Särskilt Billy är min specialitet.

I vår lokala hyresgästförening, där jag sitter i styrelsen, har vi kläckt idén att inrätta en bokhörna i kvarterslokalen. Passar mig perfekt, det bor en amatörantikvarist i mig. Tanken är att de boende i området ska kunna ta ner böcker som de tröttnat på, byta mot andra böcker eller bara donera om man vill. Häromdagen fick vi en stor donation, bestående av fem-sex kartonger med böcker. Vår bokhylla räckte inte till, och beslutet togs (vederbörligen protokollfört) att inköpa en ny.

Sagt och gjort. Jag köpte en Billy-bokhylla på IKEA. I tisdags fick jag den levererad till lokalen. Hela veckan sedan dess har jag lyckats motstå att gå ner och bygga ihop den. Men ikväll föll jag för frestelsen.

Eftersom föreningen inte förfogar över några verktyg i lokalen, fick jag ta med dem hemifrån. Jag äger inte heller någon verktygslåda, men jag har trots allt några verktyg som ligger i en plastback i ett skåp. Jag valde ut de verktyg som jag visste behövs för att bygga ihop en Billy (som sagt, jag har gjort det förr), och som jag kunde namnet på. Med dem i portföljen gick jag bort till kvarterslokalen.

Det här skulle gå lätt. Jag har ju faktiskt gått tre år på gymnasiet i Älmhult, och då kan man montera IKEA-hyllor. Visserligen gick jag inte på möbelmonteringslinjen (jo, det finns faktiskt andra linjer också på gymnasiet i Älmhult), men ändå. Inte brydde jag mig om att ringa någon annan i föreningen att komma och hjälpa till heller. Jag kan montera Billy-bokhyllor, det har jag gjort förut helt utan hjälp. Det minns jag tydligt.

Men visst har de ändrat Billyhyllorna? Jag kände inte riktigt igen innehållet i paketet. Framför allt kände jag inte igen bruksanvisningen. Jag är en sådan person som tycker om anvisningar på papper. Försök inte förklara något för mig. Ge mig manualen i stället, så läser jag mig till hur saker och ting funkar. Jag vet att en del är tvärtom och hellre vill testa själva utan att läsa i manualen. Men inte jag. Jag följer bruksanvisningen till punkt och pricka.

Bruksanvisningen alltså. Jag förstod inte riktigt första bilden. Det var en bild på en gubbe och en hög med brädor. Gubben var överkryssad. Och så var det en bild på två gubbar och en hög med brädor. Inget kryss. Vad kunde det betyda?

Jag satte igång. För att få arbetshöjd la jag upp allt på det långa bordet i största rummet (det rum där vi också bestämt oss för att ha bokhyllan) och började följa bruksanvisningen, från bild två alltså, den överkryssade gubben negligerade jag. Arbetet flöt sagolikt. Varenda träplugg, skruv och insexmutter gled lekande lätt på plats. Till slut var det bara bakstycket kvar. Då kom jag på att jag borde flytta ner möbeln på golvet.

Då anade jag vad den överkryssade gubben kunde betyda. Kanske behövde man vara två? Men jag har ju byggt Billy förut, hemma, utan hjälp. Efter lite baxande låg hyllan på golvet, och jag kunde skjuta in bakstycket och spika det på plats. Sedan reste jag hyllan, sköt in den mot väggen och satte in hyllplanen.

Allt gick på mindre än en timme. För att riktigt glänsa inför styrelsemötet som vi ska ha på onsdag, då resten av styrelsen ska komma och se vad jag har gjort och berömma mig för mitt snickarkunnande, satte jag också in böckerna i hyllan. På bilden kan du, ärade bloggläsare, själv se hur fint det blev.

När jag nu stod och betraktade det färdiga resultatet, slog det mig: Den gången när jag byggde ihop en IKEA-hylla själv var det inte Bokhyllan Billy, bredd 80 cm. Det var CD-hyllan Benno, 15 cm. Kanske därför det här kändes tyngre. Kanske därför man borde vara två.

Den egenhändigt ihopsatta bokhyllan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Gemene man

Arkivarie vid statlig myndighet. Vitsighetsidkare på lediga stunder.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela