Är det pigan som heter Rut?
Är det någon som minns pigdebatten?
Ursäkta, hushållsnära tjänster ska man säga. Men pigorna valsade runt i debatten när den började, runt 1993.
Då handlade det om en tydlig symbol, kanske en av de allra klaraste, för klassamhället. Att en anställd utomstående skötte tjänster i hushållet påminde starkt om ett förhållande som på 1990-talets första år sedan länge upplevdes som utdött. Det var inte bara en fråga om rik och fattig, utan om herrskap och tjänstefolk. Att det fanns en viss del av befolkningen som räknades, och andra som fanns till för att passa upp på dem som räknades. Den sortens hushållsnära tjänster tyckte man allmänt var något som hade försvunnit under första halvan av 1900-talet.
För i pigsamhället var det inte tal om att utföra varandras tjänster. Det var inte så att pigan lämnade sin arbetsplats när kvällen kom och gick hem till sin egen lägenhet där någon annan med f-skattsedel i sin tur hade städat inför hennes hemkomst. För det mesta hade hon inget annat hem, hon bodde hos sin arbetsgivare och fanns alltid till hands, med lediga kvällar varje onsdag och lördag, endast. Hon tillhörde en samhällsklass, hennes arbetsgivare en annan. Det var tingens ordning, klassamhället i all sin prakt.
Så när nationalekonomen Anne-Marie Pålsson 1993 föreslog skatteavdrag för hushållstjänster, slog många bakut. Minnet av klassamhället var fortfarande starkt levande för många, ett sådant samhälle ville man inte ha tillbaka.
Det tog sin tid, men 2007 införde regeringen skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Nu talar få längre om klassamhälle eller pigor. Nu är alla entreprenörer åt varandra. För visst är det väl så? Visst har väl städerskan som har egen firma och sköter dammsugningen hemma hos andra, själv anlitat en annan städfirma hemma hos sig? Är det inte så? I så fall är det fortfarande skillnad på folk - tillhör de kanske olika klasser?
Nu kallas skatteavdraget för Rut-avdrag, i analogi med Rot-avdraget för reparationer, om- och tillbyggnad. Vem är Rut? Är det pigan som heter Rut? Eller har det med putsning av rutor att göra? Hur som helst så har de rödgröna lovat att slopa avdraget om de vinner valet i höst. Men varför vill de det? Motiven uttrycks i termer av rättvisa. Avdraget gynnar mest de som tjänar bäst, därefter nedåt i fallande skala. Ingen klasskillnad, bara en gradskillnad. Dessutom är Rut-avdraget dyrt, pengarna kunde användas till offentligt utförda tjänster i stället.
Man kan undra varför Socialdemokraterna spelar på de borgerligas planhalva. Tillsammans med de båda andra rödgröna partierna gör de ett kraftigt utspel att Rut-avdraget ska tas bort om de vinner valet. Men de beskriver det bara som en orättvisa i rent skatteekonomiska och fördelningspolitiska termer. Det verkar som om de är helt omedvetna om, eller väljer att blunda för, det symbolvärde hushållstjänster har för alla socialdemokratiska kärnväljare ute i landet som fortfarande minns det klassamhälle vi kämpat oss fria ifrån.
Kanske hänger denna märkliga historielöshet ihop med att flera högt uppsatta socialdemokrater, genom aktiv ansökan, själva utnyttjat möjligheten till Rut-avdrag. Maken till politiskt självmål får man väl leta efter? De har bevisat att de inte ett dugg ser klassperspektivet och värdegrundsperspektivet i frågan, utan enbart det rent skatteekonomiska. "Vi är emot i princip, men så länge det finns så ska vi självklart utnyttja det". De rödgröna partierna bör sätta sig ner och ordentligt diskutera inte om, utan varför, man vill slopa Rut-avdraget. Och sedan tala om det för väljarna. Annars kan det hända att Rut slår tillbaka.
Ursäkta, hushållsnära tjänster ska man säga. Men pigorna valsade runt i debatten när den började, runt 1993.
Då handlade det om en tydlig symbol, kanske en av de allra klaraste, för klassamhället. Att en anställd utomstående skötte tjänster i hushållet påminde starkt om ett förhållande som på 1990-talets första år sedan länge upplevdes som utdött. Det var inte bara en fråga om rik och fattig, utan om herrskap och tjänstefolk. Att det fanns en viss del av befolkningen som räknades, och andra som fanns till för att passa upp på dem som räknades. Den sortens hushållsnära tjänster tyckte man allmänt var något som hade försvunnit under första halvan av 1900-talet.
För i pigsamhället var det inte tal om att utföra varandras tjänster. Det var inte så att pigan lämnade sin arbetsplats när kvällen kom och gick hem till sin egen lägenhet där någon annan med f-skattsedel i sin tur hade städat inför hennes hemkomst. För det mesta hade hon inget annat hem, hon bodde hos sin arbetsgivare och fanns alltid till hands, med lediga kvällar varje onsdag och lördag, endast. Hon tillhörde en samhällsklass, hennes arbetsgivare en annan. Det var tingens ordning, klassamhället i all sin prakt.
Så när nationalekonomen Anne-Marie Pålsson 1993 föreslog skatteavdrag för hushållstjänster, slog många bakut. Minnet av klassamhället var fortfarande starkt levande för många, ett sådant samhälle ville man inte ha tillbaka.
Det tog sin tid, men 2007 införde regeringen skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Nu talar få längre om klassamhälle eller pigor. Nu är alla entreprenörer åt varandra. För visst är det väl så? Visst har väl städerskan som har egen firma och sköter dammsugningen hemma hos andra, själv anlitat en annan städfirma hemma hos sig? Är det inte så? I så fall är det fortfarande skillnad på folk - tillhör de kanske olika klasser?
Nu kallas skatteavdraget för Rut-avdrag, i analogi med Rot-avdraget för reparationer, om- och tillbyggnad. Vem är Rut? Är det pigan som heter Rut? Eller har det med putsning av rutor att göra? Hur som helst så har de rödgröna lovat att slopa avdraget om de vinner valet i höst. Men varför vill de det? Motiven uttrycks i termer av rättvisa. Avdraget gynnar mest de som tjänar bäst, därefter nedåt i fallande skala. Ingen klasskillnad, bara en gradskillnad. Dessutom är Rut-avdraget dyrt, pengarna kunde användas till offentligt utförda tjänster i stället.
Man kan undra varför Socialdemokraterna spelar på de borgerligas planhalva. Tillsammans med de båda andra rödgröna partierna gör de ett kraftigt utspel att Rut-avdraget ska tas bort om de vinner valet. Men de beskriver det bara som en orättvisa i rent skatteekonomiska och fördelningspolitiska termer. Det verkar som om de är helt omedvetna om, eller väljer att blunda för, det symbolvärde hushållstjänster har för alla socialdemokratiska kärnväljare ute i landet som fortfarande minns det klassamhälle vi kämpat oss fria ifrån.
Kanske hänger denna märkliga historielöshet ihop med att flera högt uppsatta socialdemokrater, genom aktiv ansökan, själva utnyttjat möjligheten till Rut-avdrag. Maken till politiskt självmål får man väl leta efter? De har bevisat att de inte ett dugg ser klassperspektivet och värdegrundsperspektivet i frågan, utan enbart det rent skatteekonomiska. "Vi är emot i princip, men så länge det finns så ska vi självklart utnyttja det". De rödgröna partierna bör sätta sig ner och ordentligt diskutera inte om, utan varför, man vill slopa Rut-avdraget. Och sedan tala om det för väljarna. Annars kan det hända att Rut slår tillbaka.
